« augusti 2004 | Tillbaka | oktober 2004 »
september 29, 2004
"The Full Monty" på riktigt
Hundratals brittiska arbetare som förlorat hela eller delar av sin pension tänker nu göra en "Full Monty" på riktigt. Under dagen kommer de att demonstrera samt strippa på stranden, som ett sätt att protestera att de blivit "strippade" på sina pensioner. När kommer bilderna?
Skrivet av Pierre kl. 17.34 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
På gränsen till ett nytt liv
Livet för minoritetsfolken i norra Vietnam, vid gränsen mot Kina, håller på att förändras. Fler och fler turister hittar fram till även avlägsna bergstrakter. Med turismen kommer både pengar, ett bättre liv för många och problem.
[Jag skrev den här artikeln efter min resa till Sapa i juli. Den är tidigare publicerad i Internationell Utblick nr 3/04.]
Pai är nitton år. Hon säljer filtar och smycken på marknaden i Sapa, en liten stad uppe i bergen i norra Vietnam. I en sele på ryggen hänger hennes 18-månader gamla son, det märks att han är van. Hon har en dotter också, hon fyllde tre för inte så länge sedan, men hon är oftast hemma i byn.
– Jag bor i en liten by som heter Lao Chai, några kilometer bort. Nä, jag har inte råd att åka motorcykel dit, men det tar bara ett par timmar att gå. Förresten så har vi ingen väg den sista biten, bara stigar.
Hennes man odlar ris och majs på bergssidorna. Hela dalen är full av terrassodlingar, ofta är varje terrass bara ett par meter bred och det blir mycket klättrande upp och ner när man ska jobba på fälten. Klimatet här uppe gör att bönderna bara kan få en skörd om året. Längre ner i dalen kan man få två, i andra delar av Vietnam tre. Några familjer har kunnat spara ihop till en vattenbuffel eller kanske en häst som kan göra arbetet snabbare och effektivare, annars är arbetet helt manuellt.
När jag är på väg i bussen från Lao Cai, där nattåget från Hanoi stannar, upp mot Sapa är det grönt. Bara grönt. Riset planterades på fälten för inte så länge sedan och jag vet inget annat som är så lysande grönt som just de unga risplantorna. Vägen är relativt nyasfalterad, till skillnad från i stort sett alla andra vägar här uppe. Förklaringen är enkel: turisterna har börjat komma.
Sapa grundades av fransmännen under kolonialtiden. Konsuln och andra rika fransmän sökte ett svalt och vackert ställe för sina sommarvillor och fann Sapa. Högt beläget, alldeles invid Vietnams högsta berg, är det sannerligen både svalt och hisnande vackert. Efter förlusten i Dien Bien Phu 1954 försvann fransmännen och staden var mer eller mindre obebodd under några decennier. Undantaget var på söndagarna då marknaden och kyrkan lockade till sig folk från byarna runt omkring.
Inhemska turister började hitta till Sapa redan på 1980-talet, men det är först på senare år som de rikare västerländska och japanska turisterna har kommit. Och med dem kommer pengarna förstås.
– Jag försöker att sälja till turisterna såklart, säger Pai. De har mer pengar än folket från de andra byarna. Jag kommer hit några dagar i veckan, ibland säljer jag ingenting, ibland händer det att jag säljer en broderad filt för 100 000 dong.
100 000 dong motsvarar 50 svenska kronor. Ingen förmögenhet, men i ett land där riset kostar två kronor kilot räcker det ändå en bit. Målet är att stoppa undan tillräckligt så att familjen slipper gå hungrig under vintern, och kanske kunna köpa lite kött till middag någon gång i veckan.
När bussarna från Lao Cai kommer till Sapa på morgonen står ett gäng unga H’mong-flickor där och väntar. Alltid klädda i sina traditionella indigofärgade dräkter, vävda av hampa, och med flätade korgar på ryggen väntar de på turisterna i hopp om att kunna sälja. Produkterna tillverkas hemma i byarna. Broderade filtar och traditionella kläder och smycken har så smått börjat ersättas av nya produkter. Små broderade väskor för mobiltelefoner, kuddfodral eller skjortor i storlek XXL säljer bättre.
Flickorna kommer till stan sju dagar i veckan. Många av dem har aldrig gått i skolan, kanske för att det är för långt att gå eller kanske för att de inte talar vietnamesiska. Undervisningen sker bara på vietnamesiska på de flesta skolorna, även om det finns undantag. Men den främsta anledningen är nog att deras familjer inte kan eller vill vara utan de extra inkomster som barnen drar in. Men det är bara flickor som säljer inne i stan.
– Pojkarna behövs hemma för att vakta bufflarna eller hästarna. Jag vet att de skulle vilja komma in till stan oftare, men jag tror att de är för blyga för att sälja, säger Chai, 13 år.
Hon har gått i skolan ett par år och kan prata lite vietnamesiska. Men hennes engelska är mycket bättre. Hon har en lätt australiensisk accent när hon säger vissa ord, det märks att hon lärt sig språket via turisterna.
– När jag gifter mig och skaffar barn vill jag hellre ha flickor än pojkar säger hon. Flickor är mycket bättre än pojkar på att sälja och tjäna pengar för att hjälpa sina föräldrar.
Minoritetsfolken lever fortfarande enligt sina gamla traditioner. Man ser det i sättet att bygga hus, traditioner kring begravningar, giftermål och inte minst i sättet att klä sig. Det vimlar av exotiska dräkter, och de tas inte bara på för att charma turisterna. Men det finns undantag.
– Jag brukar ha vietnamesiska kläder på mig i skolan säger Lo May, en 17-årig flicka som jag träffar i en Dao-by, Ta Phinh. De är lättare att ha på sig. De traditionella kläderna är vackra, men väldigt tunga och varma.
Hon har gått i skolan i sju år, hennes föräldrar såg till och med till att hon får gå på gymnasiet inne i Sapa. När hon inte är i skolan stannar hon i byn och säljer hantverk till turisterna som kommer. Jordbruket är fortfarande huvudsysselsättningen, men det märks att byn är mer välmående än andra, mer isolerade byar. Husen har visserligen fortfarande stampade jordgolv, men är stabila och välbyggda i trä. På många andra ställen bygger man fortfarande med bambu och lera, en konstruktion som håller max tio år och mindre än så om det kommer kraftiga regn eller översvämningar.
Samma dag som jag ska åka tillbaka till Hanoi möter jag Pai igen. Hon är glad, har just sålt en filt till en fransk kvinna. Vi pratar lite, jag tar några bilder och köper en filt själv. Dubbel lycka.
– Jag tror att jag stannar med min dotter i byn i morgon, säger hon och ler.
Pierre Andersson
Fakta
Minoriteter
Av Vietnams 82 miljoner invånare tillhör över 10 procent någon av landets 54 olika etniska minoriteter. Kring Sapa i norra Vietnam är de största minoriteterna H’mong (ca 750 000 personer i Vietnam) och Dao (ca 500 000 personer i Vietnam). H’mong och Dao, i likhet med de flesta minoritetsfolken i Vietnam finns också i grannländerna Kina, Laos, Myanmar och Thailand, men de har ingen eller liten kontakt med varandra trots att de delar kultur och språk.
De lever fortfarande traditionellt i små byar och lever huvudsakligen på att odla ris, majs, te och sojabönor. På de flesta ställen är det fortfarande fattigt, det är inte ovanligt att en familj har en årsinkomst på några tusenlappar. Tillgången till hälsovård är dålig, och barnadödligheten är dubbelt så hög som det nationella genomsnittet.
Droger
I många av Vietnams bergsbyar har man tidigare odlat stora mängder opium, och en del marijuana. Detta uppmuntrades av fransmännen under kolonialtiden, opiumhandeln var en av de största inkomstkällorna för kolonialmakten.
På senare år har regeringen tillsammans med bland andra UNODC gjort stora insatser för att få bort narkotikaodlingarna och lyckats relativt väl med detta. Odlingar och missbruk finns fortfarande, men i mindre skala än tidigare.
Ett större problem idag är att Vietnam blivit ett transitland för narkotika (mest heroin) som odlas och produceras i Laos. I gränstrakterna och längs transportvägarna ner till kusten kan man tydligt se att narkotikan ”spiller över” längs vägen med stora missbruksproblem som följd.
IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut inleder under nästa år ett projekt tillsammans med lokala grupper i ett antal bergsbyar i Vietnam och Kambodja. Metoden hämtas från ett framgångsrikt projekt i norra Thailand där 110 byar ingår. Tanken är att stärka lokalt engagemang mot droger på olika sätt.
Konflikter om marken
På vissa ställen i Vietnam (främst i de centrala högländerna) har delar av minoritetsbefolkningen länge legat i konflikt med den styrande majoriteten. Bakgrunden är dels att vissa minoritetsgrupper deltog på USA:s sida under kriget, men också kampen om marken. Under 1980-talet svalt folk i Vietnam, risfälten runt Röda flodens och Mekongflodens deltan kunde inte längre försörja den stora befolkningen. Under en period flyttades över 250 000 människor per år från låglandet upp i högländerna, där minoritetsfolket dittills levt tämligen ostörda. Resultatet blev drastiskt minskade landområden, och stora svårigheter för många minoritetsfolk att fortsätta med sitt traditionella jordbruk.
Kampen om marken fortsätter än idag. Regeringen och privata företag har insett hur värdefull marken i högländerna är och allt mer mark tas i anspråk för stora kaffe- eller teplantager. Senast i april var det stora protester och sammanstötningar mellan säkerhetspolis och minoritetsfolk i de centrala högländerna.
Skrivet av Pierre kl. 14.39 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Vietnam
George Soros: "Bush har lett oss in på en farlig väg"
George Soros, stenrik finansman med välgörenhetsstiftelser över hela världen, gör nu ett inlägg i debatten inför presidentvalet i USA. Hans budskap är kort sagt att Bush i och med kriget i Irak givit sig in på en farlig väg, och att man inte kan rättfärdiga allt man gör med att man försöker bekämpa ondska:
The destruction of the twin towers of the World Trade Center was such a horrendous event that it required a strong response. But the President committed a fundamental error in thinking: the fact that the terrorists are manifestly evil does not make whatever counter-actions we take automatically good. What we do to combat terrorism may also be wrong. Recognizing that we may be wrong is the foundation of an open society. President Bush admits no doubt and does not base his decisions on a careful weighing of reality. For 18 months after 9/11 he managed to suppress all dissent. That is how he could lead the nation so far in the wrong direction.
Via Escaton.
Skrivet av Pierre kl. 11.10 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
september 28, 2004
Vardagsäventyr i Hanoi, del 2: Att säga hej
Att hälsa på någon i Vietnam är inte så enkelt som att säga "hej" eller "god dag". För att det ska bli rätt bör man först räkna ut vilken status man har i förhållande till den andra personen och anpassa ordvalet efter detta.
Så där är det hela tiden. Ska jag tilltala någon som är yngre kallar jag dem för "em". Om de är ungefär lika gamla kallar jag dem för "anh" om det är en man eller "chi" om det är en kvinna. Om det är någon som är lite äldre, men som jag är bundis med kallar jag dem för "chu" (man) eller "co" (kvinna). Är det däremot någon som är äldre, obekant och med hög status kallar jag dem för "ong" eller "ba". Låter det krångligt? Det är det!
En av de första frågorna man får när man kommer hit och möter vietnameser är hur gammal man är. Inte så konstigt, det är ju en alldeles nödvändig kunskap för att kunna stoppa in mig i rätt fack i ovanstående hierarki. Nu är det ju i och för sig inte bara ålder som avgör, social status spelar också in. Tjejer blir oftare "em", killar oftare "anh", även om de är i samma ålder. (I älskande par är alltid killen "anh" och tjejen "em"). Folk som jobbar i serviceyrken, på barer och restauranger, eller som städare blir oftare "em" i andras ögon oavsett ålder.
Det är svårt att översätta de här orden, men "em" betyder väl ungefär lillasyster/bror, "chi" betyder syster, "anh" betyder bror osv. Jag blir kallas "anh Pierre" av kollegorna och svarar med "em" eller "anh", nästan alla jag jobbar med är yngre än jag.
Tilltalsorden används inte bara om den andra, utan också om en själv, som en ersättning för ordet "jag". Man kan säga "toi tich" som betyder "jag tycker om", men oftare hör man "em tich" om det är en yngre som talar med en äldre. Ännu tydligare blir det till exempel när våra anställda (som är runt 23-28 år gamla) ska hälsa och presentera sig för någon viktig myndighetsperson. Då plockas plötsligt tilltalet "chau" fram, som normalt bara används om barn... "Chau ten la..." ("Jag heter...")
Ja, det är krångligt. Och ja, jag har nog sagt fel hur många gånger som helst. Som tur är är folk ganska förlåtande mot utlänningar (som för övrigt hamnar högt på statusstegen automatiskt). Men det är ruskigt intressant att se hur ett lands kultur och språk speglar sig i varandra.
Skrivet av Pierre kl. 20.53 | Kommentarer (2) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Vietnam
september 26, 2004
Video: massaker i Fallujah?
Piloten: "I have numerous people on the street. Want me to take those out?"
Svaret kommer ögonblickligen: "Take them out."
Videon, som finns hos NewsGateway, är enligt uppgift tagen från ett amerikanskt F16-plan under en bombning av Fallujah. Bombsiktet är först riktat mot ett hus, men när piloten ser en grupp människor röra sig på gatan bombas dessa istället.
Någon som vet mer om videon? Är det civila som dödas?
Via Joi Ito.
Skrivet av Pierre kl. 09.57 | Kommentarer (5) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
september 23, 2004
Europeisk paramilitär styrka bildad
Statewatch rapporterar att fem EU-länder nu gått samman och bildat en paramilitär styrka. Den går under namnet "European Gendarmerie Force" och består av 800 poliser och 2300 reserver. Poliserna kommer att rekryteras från Gendarmerie National (Frankrike), Arma dei Carabinieri (Italien), Koninklijke Marechaussée (Holland), Guarda Nacional Republicana (Portugal) och Guardia Civil (Spanien). Tony Bunyan, redaktör på Statewatch, säger i en kommentar:
"This is an ad hoc initiative taken by five states brings together armed para-military units, some of which are infamous for their behaviour at protests. The EGF will be acting in the support of the military in the name of the EU as a whole. Military plans and the new EU Constitution would allow this force to be used inside the EU as well as outside. What will be its 'rules of engagement'? What lines of accountability for its actions are there to be?"
Via Yelah.net
Skrivet av Pierre kl. 16.04 | Kommentarer (2) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
Chefen för Sun: "Svårt att vara chef utan att blogga"
I oktoberupplagan av Fortune berättar Suns VD Jonathan Schwarz om varför han bloggar (och om varför han uppmanar företagets alla 32000 anställda att göra detsamma).
"Blogs are no more mandated at Sun than e-mail. But I have a hard time seeing how a manager can be effective without both."
Jonathan Schwarz är sannolikt den högst uppsatte inom affärsvärlden som bloggar. Hans blogg finns här. Bloggar från andra Sun-anställda hittar du här.
Skrivet av Pierre kl. 14.57 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Bloggande
Märkliga ritualer på Stanford
Bloggaren Aaron Swartz har börjat på collage. Att döma av hans beskrivning av de första två dagarna kan man väl säga att han inte riktigt känner sig hemma. Vi snackar initieringsriter på amerikanska collage (Stanford i det här fallet).
Här kan du läsa om första dagen, andra dagen, samt om den andra kvällen. Han skriver bland annat:
On the stage, the President repudiates our positive strategy and opens by bashing Harvard. (Well, “bashing” is open to debate. He asks “Do you think this would happen at Harvard?” I am beginning to think this might be a plus for Harvard.) Later he (or possibly someone else — it’s hard to tell) introduces us to “two of the most important words you will ever learn: Beat Cal.” The crowd goes absolutely insane and he leads us in cheers. (We do so well there is “an A for everyone”.) At times the unified cheering is actually sort of impressive in a dark way. I wonder if the university has a course in propaganda and the manipulation of crowds.
Intressant, och bitvis mycket underhållande läsning!
Skrivet av Pierre kl. 13.46 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Bloggande
september 21, 2004
Vardagsäventyr i Hanoi, del 1: Trafiken
På gatan en strid ström av motorcyklar, cyklar, gatuförsäljare och en och annan bil. Att vänta på en lucka stor nog för att kunna korsa vägen är lönlöst, åtminstone på de stora gatorna, om du inte har tid att vänta ett bra tag. Att springa över vore troligen så gott som självmord, eller åtminstone en garanterat smärtfylld upplevelse. Så vad göra?
"Tänk på en vattenbuffel och rör dig likadant", sa hon, min nyblivna vietnamesiska vän.
Själv rörde hon sig med självklar säkerhet och till synes utan att titta sig omkring även när hon gick över de mest kaotiska korsningarna. Tricket är helt enkelt att bara gå. Långsamt, självklart med viss koll på trafiken (bussar och bilar har en slags självutnämnd förkörsrätt här, i alla lägen), men framförallt förutsägbart. Inga plötsliga ändringar i hastighet eller riktning. Ja, som en vattenbuffel helt enkelt.
Det funkar! Motorcyklarna svischar förbi, ibland lite nära, men man kommer över oskadd och detta ganska smidigt. Den till synes kaotiska trafiken visar sig plötsligt vara ganska följsam och hänsynstagande.
Samma princip gäller när man själv kör motorcykel. Förutsägbarhet är nyckeln. Blicken har man framåt, alltid framåt, man hinner nästan aldrig titta åt sidorna. Istället får man lita på att sitt perifera seende, ta det lugnt nog att hinna bromsa eller svänga undan om något kommer i ens väg. Folk lämnar plats för varandra och oftast funkar det bra.
Ja, relativt bra i alla fall, med tanke på antalet motorcyklar (och det ständigt ökande antalet bilar och bussar) på de ännu ganska smala gatorna i Hanoi. Olyckor händer ändå alldeles för ofta, och inte blir det bättre av att bara ett fåtal använder hjälm eller av att många kör även efter några öl.
Fortfarande efter ett och ett halvt år i Hanoi är trafiken en källa till förundran. Inte bara över att det funkar så pass bra som det ändå gör, också över hur många som är ute och kör klockan sju en söndagmorgon, eller hur mycket man faktiskt kan lasta på en motorcykel. Eller vad sägs om kylskåp (modell större), eller ett tiotal smågrisar eller kanske några gigantiska isblock? Eller cyklarna som används som en slags mobila affärer eller restauranger. Sitter jag utanför huset en halvtimma så har jag haft möjlighet att köpa allt från xoi (klibbigt ris) eller popcorn till sandaler, blommor eller damunderkläder. Allt lastat på cyklar.
Min motorcykel är en billig kinesisk modell av ett märke som ingen annan har hört talas om. 100 kubik är inte så mycket mer än en moped kanske, men det behövs å andra sidan inte. Oftast rullar trafiken inne i stan på i 20-30 km/h, och jag klagar inte. Jag tar mig dit jag behöver mer än tillräckligt snabbt, och jag måste erkänna att jag njuter nästan varenda sekund. Det kan bli tufft att börja åka tunnelbana igen när jag kommer hem.
Skrivet av Pierre kl. 00.40 | Kommentarer (5) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Vietnam
september 19, 2004
Internetkaféer i Vietnam stängs efter porrbesök
Myndigheter i södra Vietnam har tvingat 65 internetkaféer att stänga sedan det uppdagats att kunderna både kollat på pornografi och regeringsfientliga sidor, rapporterar Reuters.
Myndigheterna har nyligen byggt upp en speciell polisstyrka som har till uppgift att kontrollera brott och spridningen av "förbjudet material" på internet. De 65 kaféer som nu fått stänga ligger alla i Ho Chi Minh city i södra Vietnam.
Landet har också en brandvägg (i praktiken en per ISP) som filtrerar all trafik på internet. Så vitt jag kan bedöma är det mest regeringsfientliga sajter (utländska dissidentgrupper osv) som är blockerade, men också exempelvis BBC:s sidor på vietnamesiska.
I fallet med de stängda internetkaféerna har myndigheterna dock inte använt sig av brandväggen eller annan elektronisk övervakning. Man har helt enkelt gått in på kaféerna och kollat igenom historiefilerna på de olika datorerna.
Skrivet av Pierre kl. 17.03 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Vietnam
september 17, 2004
Ansvaret vilar tungt på Israel
De senaste dagarna har det postats en hel del om Israel–Palestina-konflikten på några svenska bloggar. Efter att ha läst Alicios senaste inlägg måste jag kommentera.
Att, som Alicio gör, skylla hela problemet ("kaoset i Mellanöstern") på palestinierna är både historielöst och djupt orättvist. Att inte se den Israeliska statens aggressiva agerande mot palestinierna, att bortse från tiotals år av ockupation, förtryck och förnedring för mig oförståeligt.
FN beslutade 1947 att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat. Gränserna fastslogs, men har egentligen aldrig respekterats av Israel. Sedan 1967 ockuperar man stora palestinska områden, samma år begärde FN att Israel skulle lämna dessa områden. 1974 upprepades denna begäran. Det blev aldrig så och Israel fortsätter att beröva hundratusentals palestinier från möjligheten att leva ett normalt och värdigt liv, och förnedrar dagligen människor i de ockuperade områdena.
Gradvis, och mycket strategiskt, har man byggt upp fler och fler bosättningar i de ockuperade områdena. Strategin verkar vara att om det bara går tillräckligt lång tid, och om det bor tillräckligt många Israeler där, så kommer det på något sätt upphöra att vara just ockuperat område. Israel bygger murar och tvingar bönder att passera genom gränskontroller för att komma ut till sina fält. När gränsen är öppen är det ingen som vet, det är upp till den lokala befälhavarens godtycke. Gränssoldaterna visar öppet sitt förakt, stoppar människor helt godtyckligt och trakasserar unga palestinska kvinnor.
Man kan aldrig försvara en självmordsbombare. Men man kan i viss mån förstå fenomenet. Desperata och förnedrade människor begår desperata och fruktansvärda handlingar. Effekten blir liknande på den Israeliska sidan förstås, rädslan förstärks och leder till allt hårdare repressioner.
Israel dödar palestinier, palestinier dödar israeler. Det är djupt tragiskt och en konflikt som på något sett måste få ett slut. Att lägga ansvaret ensidigt på en part leder ingen vart. Israel måste lämna tillbaka ockuperat land och respektera gränserna som är fastställda av FN. Palestinierna måste självklart upphöra med våldsdåden och börja lägga kraften på att bygga upp en egen, demokratisk nation.
Jag håller med DN:s läsarombudsman, Lilian Öhström, när hon säger "kritik av staten Israel är omöjlig eftersom den alltid riskerar att tillbakavisas som antisemitisk". Det är ett problem, speciellt om man som Alicio inte inser att att ansvaret för lösningen av palestinafrågan vilar mycket mycket tungt också på Israel.
UPPDATERING 19/9: Emil på "...i elden" har ytterligare ett inlägg i frågan.
Skrivet av Pierre kl. 23.12 | Kommentarer (12) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
HIV – en tickande bomb i Vietnam
I Vietnam är sex en privatsak. Svårigheten att diskutera frågan gör att sexualundervisningen är sorgligt eftersatt på många ställen. Resultatet är hundratusentals tonårsaborter och en tickande HIV-bomb. En av undomsklubbarnaklubbarna vi jobbar med här i Hanoi försöker hitta nya metoder för att hantera problemen.
[Texten är tidigare publicerad i tidningen Internationell Utblick]
Klockan är halv nio, det är söndag morgon och det känns att det kommer att bli en varm dag. I skuggan under några träd utanför en av universitetsbyggnaderna har 30 nya medlemmar i en av studentklubbarna på National Economic University i Hanoi samlats.
Klubbens främsta verksamhet är att informera andra ungdomar om HIV och säker sex. Klubben samarbetar med IOGT Vietnam och många av klubbens medlemmar är också medlemmar där. Delvis på grund av detta har man börjat arbeta mer och mer med alkohol- och droginformation eftersom man ser tydliga kopplingar mellan problemen.
Idag är det dags att prata om säker sex. Det är en del i den utbildning som alla nya medlemmar i klubben får.
Nguyet, en 22-årig tjej och tredjeårsstudent på universitetet, är den som håller i dagens kurs. Hon ställer frågor till gruppen och med en del fnitter kommer diskussionen sakta igång.
Det är inte enkelt att prata om HIV och säker sex i Vietnam. Sex är i allra högsta grad en privatsak. Man kan möjligen prata om det med sina närmaste vänner, men inte inför andra.
– Ja, det är jättesvårt att diskutera sådan här saker, säger Thanh, ordförande i klubben. Det gör också att lärarna inte tar upp problemen i skolan. Vi pratade inte om HIV eller säker sex en enda gång under min högstadietid, fortsätter han. Men i klubben har vi ändå hittat metoder som vi tycker fungerar.
Klubben har, förutom kurser för de egna medlemmarna, en informationsdisk på universitetet dit studenterna kan komma och ställa frågor, och de arrangerar regelbundet seminarier och annan informationsverksamhet. Men de skulle gärna vilja utöka sin verksamhet till högstadieskolor runt om Hanoi.
– Vi tror verkligen att det behövs, säger Nghia, en förstaårsstudent på universitetet som blev medlem i klubben i höstas. Men det verkar svårt, vi vet inte om vi har resurserna. Men framförallt är problemet att lärarna har svårt att acceptera det vi vill göra.
– ”Om de får för mycket information om sex kommer studenterna bara att bli nyfikna och vilja testa mer” är något vi ofta får höra från lärarna, säger Thanh. De tror att information om säker sex kommer att leda till mer problem!
Problemet ligger dock inte bara hos lärarna. Även eleverna tycker att det är besvärligt att prata om frågor som har med sex att göra.
– Jag minns när skolan jag gick på under högstadiet skulle ordna ett möte om HIV och säker sex, säger Hang, en 22-årig tjej från Hanoi. De hade bjudit dit ett par experter och så skulle vi diskutera. Men nästan ingen gick dit! Alla tyckte att det var för privat.
– Det går inte att prata med föräldrarna heller, de säger bara att ”det där är något du kommer att förstå när du är äldre”, säger Hang.
Hon berättar att det finns mycket missuppfattningar om sex bland unga människor:
– Jag läste till exempel i en frågespalt i en tidning om en flicka som inte trodde att det var möjligt att bli gravid under första samlaget, säger Hang. Om unga människor inte ens vet hur det går till när man blir gravid, hur ska de så kunna skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar?
Media är för många den enda informationskällan när det gäller sex och HIV, men den information som finns där är summarisk och ibland rent felaktig. En del tidningar har frågespalter där man kan få råd och hjälp och det visas en del informationsprogram på TV och radio.
– Den dåliga informationen gör att mycket sprids från person till person istället. Och då kommer det alltid att bli mycket felaktigheter, missuppfattningar och myter som sprids, säger Nghia.
Ungdomar i Vietnam har förstås, precis som ungdomar över hela världen, sex med varandra. Trots att kulturen säger att det är tabu med sex före äktenskapet.
En undersökning från en högstadieskola en bit utanför Ho Chi Minh-staden visar att 80 procent av 15-18-åringarna har en partner. Exakt hur stor del av dem som har haft sex framgår inte av undersökningen, däremot vet man att 30 procent av alla flickorna gjort abort!
I hela Vietnam görs omkring 1,2 miljoner aborter varje år. 60 procent av kvinnorna som gör abort är under 24. Mellan 25 och 30 procent är under 18. En stor andel av dessa aborter beror på oönskade graviditeter innan äktenskapet.
HIV-epidemin i Vietnam är ännu ganska begränsad. Officiellt har omkring 60 000 människor smittats hittills. Även om den verkliga siffran skulle vara betydligt högre är det fortfarande relativt få fall om man jämför med andra länder i regionen.
Omkring 60 procent av de smittade är sprutnarkomaner, de övriga är till stora delar prostituerade. HIV-epidemin verkar ännu inte ha spridit sig till den breda folkmassan, men experter befarar att det bara är en tidsfråga. Utan rätt kunskaper hos befolkningen kan HIV spridas mycket snabbt i Vietnam.
Efter ett tag är det dags för rollspel på kursen. Nguyet presenterar förutsättningarna: ”Föreställ er att ni har varit ihop med er pojk- eller flickvän i över ett år. Hans föräldrar är bortresta ett par dagar och han bjuder hem flickvännen till sig. Efter ett tag kommer det fram att han vill ha sex. Hur skulle ni agera?”
Deltagarna delas in i mindre grupper som först får diskutera olika lösningar och sedan spela upp dem för de andra.
– Nej, jag vill inte.
– Men varför då, tror du inte på vår kärlek?
– Jo, men det betyder väl inte att vi måste ha sex.
– Jamen, snälla, jag älskar ju dig!
– Sluta tjata, du respekterar mig inte när du håller på så där!
Efter ett tag kommer de överens om att vänta och blir sams igen. I nästa rollspel får vi se hur båda vill ha sex, men killen vill inte använda kondom. Med goda argument lyckas hon ändå övertala honom och under stort jubel från publiken tar han fram låtsaskondomen.
Pierre Andersson
Skrivet av Pierre kl. 14.22 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Vietnam
Fria drinkar
Visible Thinking tipsar om en ny produkt från Vin & Sprit AB, ett bolag som är helägt av svenska staten.
Det övergår mitt förstånd hur staten kan försvara ett fortsatt ägande av ett företag som så aggressivt marknadsför alkohol. Lägg ner, eller sälj åtminstone skiten.
Till sist: skippa Absolut och kolla in Fria Drinkar i stället!
Uppdatering: kolla in dagens DN när du ändå är igång.
Skrivet av Pierre kl. 11.17 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
Ett krig i skuggan – över tre miljoner döda i Kongo på tio år
De senaste tio åren har 3,3 miljoner människor dött i ett inbördeskrig medan större delen av världen bara tittat på. Det är en mänsklig tragedi av ofattbara mått och ännu ett exempel på hur vi misslyckas med att hantera komplicerade konflikter.
Problemen i Kongo är inte nya. Efter att Belgien lämnat landet på 1960-talet, efter en grym kolonialtid under Kung Leopold II, utbröt blodiga inbördeskrig där både CIA och Belgien var inblandade. Värdefulla naturtillgångar, olja och diamanter (och numera coltan, som bland annat används i mobiltelefontillverkning) var en drivande kraft både då och nu.
Under 1994 späddes problemen på ytterligare. I grannlandet Rwanda mördade den extrema hutu-regimen omkring 800 000 tutsier under de kanske blodigaste 100 dagarna världen skådat. När huturegimen sedan föll flydde någon miljon hutus till östra Kongo, däribland många av de skyldiga till folkmordet i Rwanda. Hutu-rebeller har sedan dess fortsatt att verka inne i Kongo, vilket är en av förklaringarna till att Rwanda i omgångar sent trupper till landet.
Nu finns fredsbevarande trupper i landet, och ett avtal har skrivits mellan Kongo och de inblandade grannländerna. Tyvärr fortsätter striderna, och civilbefolkningen drabbas hårt. Via media får vi bilder av en komplicerad konflikt där det inte verkar finnas någon entydigt ond eller god sida. Och det är ju så verkligheten ser ut i nästan alla fall, men det får inte bli en ursäkt att vända sig om och inte bry sig. Över tre miljoner har dött för att världen gjort just detta. Det är dags att börja se och agera.
Uppdatering: Stefan Geens skriver om Leopold II och hans roll i historien bakom det som händer i Kongo idag.
Läs mer:
Washington Post (kräver registrering) har en ganska bra bild- och ljudpresentation, bestående av nio korta kapitel om konflikterna och historien bakom. Lite förenklat, men ändå en ganska bra överblicksbild.
Amnesty International om konflikten i Kongo.
Skrivet av Pierre kl. 10.25 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
september 15, 2004
Saker att älska med Hanoi
Saker att älska med Hanoi
1. Luncherna på den lilla restaurangen runt hörnet från kontoret. Små plastpallar, låga bord, inrett med kakelplattor på golvet och flagnande färg på väggarna. Här äter man ris med valfria tillbehör, grönsaker, fläsk, kyckling, fisk för under fem kronor måltiden.
2. Kvällsturerna med motorcykeln genom staden. Runt 25 grader varmt, lagom med kortärmad skjorta. En tur bort till fiket vid Hoan Kiem-sjön kanske.
3. Den gamla staden. Vindlande smala gator, nästan omöjligt att lära sig hitta. På en gata säljs bara traditionell medicin, på en annan leksaker och på en tredje finns klockor.
4. Marknaderna. Vimmel och högvis med fräsch och otroligt billig mat.
5. Gatuförsäljarna. Man behöver egentligen inte gå ut på stan för att handla, väntar man ett tag utanför porten kommer det mesta man kan tänkas behöva förbi. Hela soppkök bärs i två korgar över axeln, cyklar används till att sälja allt från blommor och sandaler till klibbigt ris eller sockervadd.
Saker som är svåra att älska i Hanoi
1. Grisslakteriet några hus bort. Varje morgon halv fem kan man höra grisar skrika ut sin dödsångest. Märkligt nog vänjer man sig efter ett tag.
2. Bussarna. Jag är helt för en utbyggd kollektivtrafik, det behövs verkligen här, men när busschaufförerna kör i den smått kaotiska trafiken som om bara de var där blir det jobbigt.
3. Fukten. Efter att ha varit borta i några veckor (och därmed inte kört luftkonditioneringen) kom jag hem till en lägenhet där både lakan, byxor och skor hade möglat.
Skrivet av Pierre kl. 23.41 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Vietnam
september 14, 2004
Vem fan är Quentin Tarantino?
Apropå att läsa bloggar med ett kritiskt öga: Quentin Tarantino har börjat blogga. Eller kanske inte. Hans publicist sägs ha dementerat. ("Quentin hardly knows what a mouse is.")
Underhållande läsning är det i alla fall.
Skrivet av Pierre kl. 19.50 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | Kategori: Bloggande
Kärt återseende och kloka ord
Jag minns när Loesje kom till Sverige. Jag bodde i Linköping då, och det var där de första affischerna dök upp. Plötsligt satt de bara där, enkla affischer, svarta bokstäver på vitt papper. I all sin enkelhet var de fantastiska och ofta otroligt kloka.
Loesje finns kvar, fortfarande baserade i Linköping men med anhängare över hela Sverige. De senaste åren har jag inte sett så mycket av dem på de platser jag bott (och definitivt inte här i Hanoi), så det blev ett kärt återseende när jag hittade Loesjes sajt (via MixMax ).
Affischerna finns att ladda hem som PDF:er. Ladda hem, köp en bunke med tapetklister och ge dig ut och klistra.
Skrivet av Pierre kl. 17.37 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Tips
Publicerad på vietnamesiska
(Klicka för större bild.)
Wow, en artikel jag skrev när jag var i Sapa i juli är nu publicerad i den vietnamesiska tidningen "Giao Duc & Thoi Dai" (Education & the Times på engelska). Det är en tidning som ges ut av det vietnamesiska utbildningsdepartementet. Vi samarbetar med dem i vårt arbete här, och det lilla honorar som jag får för artikeln går direkt vidare till projekten.
Skrivet av Pierre kl. 10.32 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Längre texter
september 13, 2004
Nån som har några tusen över?
"...what you get for that money is quite possibly the coolest personal computer yet created." Från TIME.com
Den är vacker, den är tillräckligt snabb, den är tyst, den går att hänga på väggen, man kan få nätverk, mus och tangentbord trådlöst... Vill ha.
Skrivet av Pierre kl. 12.39 | Kommentarer (4) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Teknik
september 12, 2004
Tusen döda
Apropå nyheten om att antalet döda amerikaner i kriget mot Irak nu överstiger 1000: en dikt av den brittiske poeten Bernard Spencer. (Dikten är skriven på trettiotalet, vilket är svårt att tro. Historien upprepar sig.)
I read of a thousand killed.
And am glad because the scrounging imperial paw Was there so bitten:
As a man at elections is thrilled
When the results pour in, and the North goes with him And the West breaks in the thaw.
(That fighting was a long way off.)
Forgetting therefore an election
Being fought with votes and lies and catch-cries And orator's frowns and flowers and posters' noise Is paid for with cheques and toys:
Wars the most glorious
Victory-winged and steeple-uproarious
... With the lives, burned-off,
Of young men and boys.
Via Slate,
Skrivet av Pierre kl. 23.31 | TrackBack (0) | Kategori: Kultur
Sitt inte på Buddha
Protestbild från thaitemple.org.
Både i Thailand och i Sri Lanka har det protesterats vilt mot Phillippe Calands nya film Hollywood Buddha. Anledningen är att filmskaparna varit okänsliga nog att göra en affisch för filmen där huvudpersonen sitter på huvudet av en Buddhastaty. Inte så smart om man vill fortsätta vara kompis med buddhister kan man säga.
Regissören har nu bett om ursäkt och en ny filmaffisch kommer att presenteras inom kort.
Skrivet av Pierre kl. 22.54 | Kommentarer (1) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Kultur
Avskaffa manligheten!
Karolina Ramqvist skriver i senaste numret av Arena om att det är dags att avskaffa manligheten som norm. (Tyvärr finns bara inledningen på webben). Läsvärt!
Skrivet av Pierre kl. 16.17 | Kommentarer (5) | Länk till inlägget | Kategori: Politik & samhälle
september 11, 2004
100 bilder som förändrade världen
27 bilder från Life-boken "100 photographs that changed the world".
Via Justin Blanton.
Skrivet av Pierre kl. 11.38 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Tips
Krigets dimmor
Läste hos Erik och i DN att Errol Morris film "The Fog of War" nu gått upp på Zita i Sverige. Se den.
Själv såg jag den för något halvår sedan (på dvd) här i Hanoi. Det var en märklig känsla, McNamara sitter där i filmen och förklarar varför USA bombade och dödade två miljoner av ett folk jag lärt mig älska. Det är svårt att se filmen utan att samtidigt se ondskan personifierad i dessa makthavare. Lyndon Johnson, Richard Nixon, Robert McNamara själv.
Samtidigt får man en insikt om att det naturligtvis inte är så enkelt. Både i filmen och i sin självbiografi beskriver Robert McNamara (som själv ofta beskrivs som arkitekten bakom hela Vietnamkriget) kriget som ett gigantiskt misstag, baserat på okunskap och ett antal missföreställningar. Det var ignorans, dåliga underrättelser och rädsla som låg bakom många av besluten att trappa upp antalet soldater, de blodiga slagen, bombningarna och den kemiska krigföringen.
Rädslan för kommunismen var enorm. Det här var kalla krigets värsta tid, inte långt efter Kubakrisen och ledarna i USA såg att allt fler länder, speciellt i sydostasien höll på att falla i kommunisternas händer. Det talades mycket om dominoeffekter och att man måste sätta stopp någonstans.
Det samtliga presidenter som var inblandade i Vietnamkriget (Kennedy, Johnson och Nixon) inte kunde förstå var detta: vietnamesernas krig var i första hand inget fälttåg för kommunismen, det var ett befrielsekrig. Man såg inte att Vietnam, efter lång ockupation av Frankrike, Japan och slutligen USA, bara ville ha sin frihet tillbaka och att kommunisterna råkade vara de som hade kraften att mobilisera folket.
Man såg inte Vietnams tusen år långa konflikt med jätten i norr – Kina. I stället var man övertygad om att Vietnams kommunister inte var något annat än en del av Maos rörelse. Man såg inte (åtminstone inte till en början) det enorma folkliga stöd som fanns för befrielsekampen även i södra Vietnam, där man räknade med att få folket på sin sida.
Ignoransen var enorm hos de styrande i USA. Man valde att inte lyssna på de verkliga experter på området som man faktiskt hade. Istället såg man bara de fakta som passade in. Misstaget var inte bara okunskap, önskan om världsherravälde spelade tveklöst en roll.
Det kanske mest slående med filmen är alla paralleller med det som händer idag. Regissören Morris säger det själv: "Det var inte meningen om att det skulle bli en film om dagsläget, men det blev det".
Se den.
Skrivet av Pierre kl. 10.06 | Kommentarer (2) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
september 10, 2004
Om bloggar på ETC.se
Nu ligger min artikel om bloggar ute på ETC.se. En del av er minns kanske mina frågor till den svenska bloggsfären. Jag har inte citerat någon direkt i artikeln, men jag har haft stor nytta av svaren, så tack så mycket!
Skrivet av Pierre kl. 18.07 | Kommentarer (4) | Länk till inlägget | TrackBack (1) | Kategori: Bloggande
Vietnam - Sverige 20 öre/m – Skype nu för OS X
För någon vecka sedan släpptes Skype för OS X. Det funkar utmärkt och kommer göra mitt liv bra mycket enklare!
Skype är ett VoIP-program (Voice over IP) som gör att man enkelt och gratis kan ringa till andra som har Skype installerat. Ljudet är bra (lite beroende av bandbredd såklart, men det funkar med 33.6-modem), och är enkelt att ha att göra med. Programmet finns nu till många plattformar (Windows, OS X, Linux, Pocket PC), vilket hittills har varit ett problem i VoIP-världen.
Via tjänsten SkypeOut kan man dessutom ringa till vanliga telefoner över hela världen. Att ringa till Sverige från Vietnam kostar mig mindre än 16 öre i minuten!
Det enda jag saknar just nu (det är trots allt en beta som släppts) är stöd för att använda mitt bluetooth-headset tillsammans med Skype. Det funkar utmärkt med iChat, hur smidigt som helst.
Ladda hem här! Min Skypeadress är pierreandersson.
Skrivet av Pierre kl. 17.41 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Tips
september 09, 2004
Iran dömer barn till döden (igen)
Oberoende Nyheter skriver om hur en domstol i Iran just dömt en sextonårig pojke till döden. För mindre en en månad sedan hängdes en sextonårig flicka offentligt i landet. Jag mår illa.
Skrivet av Pierre kl. 23.12 | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
Bra om media och demokrati
Tillbringade delar av dagen på ASEM People's Forum som arrangeras här i Hanoi i dagarna. Konferensen är ett slags förmöte till de "riktiga" förhandlingarna där EU och ASEAN träffas i början av oktober, fast nu är det organisationer och olika sociala rörelser som träffas istället.
Det som var mest givande var ett seminarium om media och demokrati. Trots alla olikheter mellan länderna var ändå panelens medlemmar (journalister från Frankrike, Filippinerna och Thailand) rörande överens om att trycket från marknaden är ett verkligt hot mot den pressfrihet som är en av beståndsdelarna i en verklig demokrati.
– Representativ demokrati bygger på principen om informerade medborgare. När media nu går mot ett allt ytligare och snarast fördummande innehåll är det ett stort hot mot demokratin, sa Shiela Coronel, en av Filippinernas främsta grävande journalister.
Den franske journalisten Richard Werly menade att problemen är störst inom tv och radio och att situationen i tryckt media ännu är något bättre. Men även där finns hot:
– I stort sett alla dagstidningar i Europa slåss med en dålig ekonomi. Jakten på reklamintäkter påverkar alla tidningar, även de stora institutionerna som Le Monde och The Guardian, det är inte bara tabloiderna som förändras för att locka fler annonsörer.
Tyvärr tog ingen av dem upp konsekvenserna av nya internetbaserade media. Personligen tror jag att till exempel bloggar har en viktig roll att spela här. Oavsett om man vill kalla bloggarna för journalistik eller inte (jag tycker att man in många fall kan det, Blind Höna tycker inte det) kan de hjälpa till att fylla ett allt större gap på vägen mot samhället med de informerade medborgarna.
Skrivet av Pierre kl. 16.55 | Kommentarer (3) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
september 07, 2004
Dagens citat: Bush tänker
Utdrag ur ett tal som George W Bush höll den 5 augusti i år:
"Our enemies are innovative and resourceful, and so are we. They never stop thinking about new ways to harm our country and our people, and neither do we."
Ursprungligen funnet hos Rickard Ericsson.
Skrivet av Pierre kl. 19.02 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Noterat
Små förändringar (till det bättre?)
Uppmärksamma läsare märker att jag ändrat utseendet på sajten. Ok, bara en aning, men ändå. Har bytt typsnitt på brödtexten från Georgia (serif) till Lucida Grande (sansserif), justerat lite avstånd och storlekar, tagit bort linjer, gjort texten en gnutta mörkare mm. Förhoppningen är att det ska bli mer läsbart. Är medveten om att det fortfarande ser otroligt mycket bättre ut i Safari (eller någon annan webbläsare för OS X) än i IE på en Windowsburk. Tough luck. (Tips: Mozilla för Windows är ett bättre alternativ, som dessutom följer webbstandards.)
Och så har jag passat på att uppdatera om-sidan också. Konstruktiva synpunkter är alltid välkomna, jag famlar fortfarande i webbdesignmörkret här.
Skrivet av Pierre kl. 16.43 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Bloggande
Det regnar nu
Den som aldrig upplevt ett riktigt tropiskt regn vet inte vad en regnskur är. Plötsligt ter sig även de värsta nordiska skyfallen ganska harmlösa.
Regnet börjar ofta plötsligt, men ändå sällan som en direkt överraskning. Jag menar, folk vet ju om att det är regnsäsong och man har ju alltid med sig regnponchon i moppens bagagekorg. Oftast hinner man in under tak innan man är helt genomsur.
Det regnar nu. Gatorna är nästan tomma, sånär som på en och annan bil och några tappra motorcykelförare som måste fortsätta transportera vad det nu är de transporterar. Gatuförsäljarna har smitit under någon presenning, folk står och väntar inne i affärer eller busskurer på att det ska gå över.
Ljudet är det första man tänker på. Smattret mot hustak, träd och gator kan vara öronbedövande. Som om man satt mitt inne i ett vattenfall. Ja, det är ju det man gör. Och så doften. Det luktar jord och både fuktigt och rent på en gång. Lite som nyupptagna rödbetor.
Dagvattenbrunnar, diken och trottoarkanter är oerhört väl tilltagna i Hanoi. Överdimensionerade med svenska ögon, ändå dröjer det inte många minuter innan vattnet börjar samlas på gatorna. Till en början som strömmar längs med kanterna, allt stridare och djupare ju längre det pågår. Lite senare börjar hela gator vattenfyllas och det är inte längre svårt att förstå varför de bygger så höga trottoarer.
Det regnar nu.
Skrivet av Pierre kl. 11.04 | Kommentarer (3) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Vietnam
september 06, 2004
Öppna munnen!
Att säga att Vietnam är präglat av konfucianismen är ingen överdrift. Det finns nog saker som är bra med det (synen på utbildning som något oerhört viktigt till exempel) men i många fall kan det också vara tragiskt förlamande.
På många sätt går konfucianismen och kommunismen hand i hand här. Konfucius läror bidrar än idag till att cementera ett oerhört hierarkiskt samhälle där det alltid finns någon annan som sitter över dig och bestämmer. Förr var det kejsaren, nu är det kommunistpartiet. På samma sätt cementeras familjerelationer, storebror bestämmer över lillasyster, pappa bestämmer över mamma.
Därför är det inte utan glädje jag läser om unga poeter i Vietnam som vågar sticka ut och göra något som bryter mot rådande normer. De skriver poesi med slang, svärord, de skriver som man talar, de använder gatans språk.
Poesi i Vietnam ses traditionellt som något som ska vara vackert och som ska underhålla och förnöja. Det här är någonting annat och självklart väcker det reaktioner. Inget av förlagen (alla är statliga) har gett ut gruppens dikter, de har istället kopierat upp samlingarna i små upplagor. Gruppen, som kallar sig för "Öppna din mun" har arrangerat poesiläsningskväller i Ho Chi Minh City som var otroligt populära innan kulturpolisen förbjöd dem att fortsätta.
Skrivet av Pierre kl. 11.52 | Kommentarer (0) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
Snöskoter fick parkeringsböter... i England
Jag misstänker att Krister Nylander, boende i Bollstabruk, blev en aning förvånad när han fick böteslappen i brevlådan. Där stod registreringsnumret och den korrekta modellbetäckningen på hans snöskoter, kravet gällde en felaktig parkering i Warwick, England.
– Skotern står ute i ladan, den har aldrig varit utanför Sverige, säger han i en kommentar till BBC News.
Boten är utfärdad av Euro Parking Collection, ett företag i London som ägnar sig åt att driva in parkeringsböter på utlandsregistrerade fordon. Deras affärsidé verkar bygga på att skicka ut felaktiga böter och hoppas på att folk inte orkar bestrida dem.
Liknande berättelser finns i Norra Västerbotten och Aftonbladet.
Skrivet av Pierre kl. 11.29 | Kommentarer (3) | Länk till inlägget | TrackBack (0) | Kategori: Noterat
september 04, 2004
Yahoo hjälper Kina med censur
Reportrar utan gränser skriver i en rapport om att Yahoo hjälper den kinesiska regimen att censurera internet. I ett försök att behålla sitt grepp om den kinesiska internetmarknaden har de infört begränsningar i både sökmotorn och i diskussionsforum.
Om man på den kinesiska versionen av Yahoo söker på "Taiwan independence" fås inga träffar och om någon försöker göra ett diskussionsinlägg i samma ämne kommer det aldrig upp, enligt rapporten.
Skrivet av Pierre kl. 11.53 | TrackBack (0) | Kategori: Politik & samhälle
