Recently in Längre texter Category

Jag blev ombedd av Martin Halldin, redaktör på Dagens ETC (etc.se), att skriva veckans ledare på sajten. Den ligger ute nu.


(Klicka för större bild.)

Wow, en artikel jag skrev när jag var i Sapa i juli är nu publicerad i den vietnamesiska tidningen "Giao Duc & Thoi Dai" (Education & the Times på engelska). Det är en tidning som ges ut av det vietnamesiska utbildningsdepartementet. Vi samarbetar med dem i vårt arbete här, och det lilla honorar som jag får för artikeln går direkt vidare till projekten.

hong_kong_mix_540.jpg

Början till slutet? Foto: Pierre Andersson

Mer än 250 000 människor demonstrerade i Hong Kong den sista juni under temat "ge makten åt folket". När Storbritannien lämnade över Hong Kong till Kina 1997 utlovades en "hög grad av autonomi" och att man efter tio år skulle få möjlighet att via direkta val skulle få utse egna ledare.

I april i år beslutade Kina att alla förändringar i Hong Kongs vallagar först måste godkännas av regimen i Peking och att direkta val 2007 är uteslutet.

För ett år sedan demonstrerade närmare en halv miljon människor på gatorna i Hong Kong. Den gången var det för att protestera mot nya säkerhetslagar som Peking ville införa i provinsen. Protesterna var så kraftiga att förslaget drogs tillbaka.

Utvecklingen är intressant, inte bara för demokratin i Hong Kong, utan för utvecklingen i hela regionen. Om folket lyckas driva igenom autonomi och ett demokratiskt självstyre i Hong Kong skulle det onekligen vara uppmuntrande för demokratiska krafter i övriga Kina. Och om Kina blir mer demokratiskt finns det gott hopp om förändringar till det bättre både i Nordkorea och Vietnam. Är det början till slutet för de sista stora kommunistdiktaturerna vi ser?

CRW_2803_550.jpg

Till att börja med vill jag säga att jag gillar värme. Det är en ren njutning att kliva ut i en 35-gradig omgivning och bara låta sig omslutas. Att åka moppe genom Hanoi på kvällarna i kortärmad skjorta och bara njuta.

Men. Det finns ett men. När temperaturen börjar krypa närmare 40 än 35, när man inte kan fly in i sin luftkonditionerade lägenhet, när svetten rinner och lakanen blir genomsura trots att man lägger sig rakt under takfläkten – då gillar jag inte värme längre.

Har varit ute på skolan i Soc Son ett par dagar. Allt större del av vår verksamhet sker där ute och då är det ju där jag gör nytta. Just nu kör personalen därute tio klasser i engelska, datorer och musik, dessutom har man just startat fyra ungdomsklubbar och en barnklubb finns sedan tidigare. Det är ruskigt roligt att besöka klasserna och klubbarna, även om kommunikationen än så länge inskränker sig till "Hello", "How are you", och "What's your name?".

Det som inte är så kul är just värmen. Lagom till att jag kom ut till skolan slog årets andra värmebölja till. Klassrummen blir otroligt varma och både lärare och elever blir trötta förstås. Och så jag då, jag som egentligen gillar värme, men som bara kunde sova några timmar, och som går omkring med mer eller mindre konstant huvudvärk för att jag inte hinner dricka i samma takt som jag svettas.

Projekten löper på relativt bra med andra ord. Det enda som gör mig frustrerad just nu är en del organisatoriska problem i vår samarbetsorganisation. Det är frustrerande att jag efter ett och ett halvt år inte kunnat bidra med mer lösningar på de bekymmer som finns, det är frustrerande att inte veta riktigt var kulturella mönster slutar och var de personliga egenskaperna tar vid, och det är frustrerande att känna att man springer in i en vägg varje gång man tycker att man börjat få upp farten.

Jag tror att jag delar de här känslorna med ganska många som är ute i världen och jobbar. Något jag saknar, och som jag ångrar att jag inte drivit på hårdare, är något slags forum för internationella hjälparbetare/volontärer som arbetar i Vietnam. Man kunde ordna seminarier varannan månad, kanske sätta upp ett diskussionsforum på webben. Utbyta erfarenheter, lära av varandra, "hur hanterar ni det här?", "har ni samma problem i era projekt?".

Problemet är ju ofta, speciellt om man som jag är ute för första gången, att man inte har så mycket att jämföra med. Man har sina svenska referensramar, men de är ju inte riktigt tillämpbara här. Vad bör man acceptera, vad borde man försöka sätta stopp för? Sunt förnuft räcker en bra bit, men kanske inte hela vägen.

[Denna text är även publicerad här.]

ABCNEWS.com konstaterar att efter två och ett halvt år sitter i stort sett alla av de ursprungliga 600 fångarna kvar i fängelset på Kuba. Tre av fångarna har hittills åtalats, men ännu har ingen rättegång genomförts. Vita Huset hävdar att ingen tortyr förekommer, samtidigt som vi kan läsa i PM från juristerna vid Pentagon att "orsakande av smärta och lidande är i sig inte tortyr, smärtan eller lidandet måste vara svårt". Vi vet också att lång isolering i totalt mörker och förhör som pågår i upp till 20 timmar i sträck är metoder som godkänts av försvarsminister Donald Rumsfeldt. Steve Rodriquez, ansvarig för förhören vid Camp Delta, säger nu att bara omkring 50 av de 600 fångarna hittills bidragit med information som på något sätt varit användbar.

För några dagar sedan släpptes Le Chi Quang från Vietnamesiskt fängelse. Han greps i februari 2002 efter att ha publicerat texter på Internet som kritiserade Vietnams agerande i gränsöverenskommelsen med Kina. I november samma år dömdes han till fyra års fängelse för att ha spridit "farlig information" utomlands. Han släpps nu, två år innan utsatt tid, av hälsoskäl.

Vietnam filtrerar all Internetkommunikation med omvärlden. Ett stort antal adresser blockeras i en brandvägg som varje Internetleverantör måste sätta upp. Försöker man exempelvis nå BBCs sidor på Vietnamesiska kommer man till en "Access Denied"-sida.

Reporters sans frontières har just släppt en rapport om Internetövervakning i olika delar av världen. Kina och Vietnam nämns förstås, men också USA och Frankrike som inför allt mer övervakning och avlyssning av vad folk gör på Internet.

I går sedan släppte UNODC, FNs narkotikaorgan, en rapport om narkotikasituationen i världen.
Bland annat har de kommit fram till att fem procent av befolkningen globalt (över 15 år) använder någon form av narkotika under ett år. Om detta är bättre eller sämre än tidigare år har man dock lite svårt att säga, inga jämförbara data finns från tidigare undersökningar.

Rapporten släpptes lagom till FNs "International Day against Drug Abuse and Illicit Trafficking". I samband med detta sade FNs generalsekreterare Kofi Annan bland annat:

"En av de mest förödande missuppfattningarna omkring narkotikamissbruk är att det är ett bestående problem. Sanningen är den att behandling kan fungera och återupprätta värde och värdighet i en människas liv. Temat för årets internationella dag mot missbruk av och handel med narkotika är 'Narkotika - behandling fungerar'. Målet är att förändra denna missuppfattning och förmedla kunskap om behandlingsmöjligheter för narkotikamissbruk som baseras på den senaste forskningen på området. "

Det är väl bara att hoppas att den svenska regeringen lyssnar. Det senaste decenniets neddragningar inom missbruksvården i Sverige orsakar dödsfall, onödigt lidande och är i längden dålig samhällsekonomi.

I två dagar har jag hört det. Ljudet av de traditionella vietnamesiska instrumenten när de spelar de långsamma och lite sorgliga tonerna som hör till en begravning. Strax efter soluppgången börjar det. Med bara några korta avbrott fortsätter det hela dagen. Musikerna verkar otröttliga, liksom begravningssällskapet. Med vita band knutna runt sina huvuden dricker de sprit, äter, pratar och dricker lite mer.

Själv ligger jag i sängen och väntar på att kvartsfinalen i EM, Sverige-Holland ska börja. De håller till i ett tält en bit bort på gatan, och även om jag stänger alla fönster och dörrar hör jag musiken och deras tidvis högljudda samtal. Inte ens teven tar bort ljudet.

Det är sällan helt tyst här. Varje lördagsmorgon vaknar jag klockan sex av kommunala högtalarmeddelanden. Exakt vad de säger vet jag inte, min vietnamesiska är fortfarande för dålig, men man säger mig att det är allt från anti-knarkpropaganda, till uppmaningar om att inte skaffa hund (de sprider tydligen sjukdomar).

Kvartsfinalen börjar kvart i två i natt. Kanske är begravningen klar då.

Kommentarer