En vecka efter att vi kom till förlossningen, nästan på klockslaget, får vi lämna Huddinge och K78, neonatalavdelningen. Det känns bra. Nu kan vi börja hitta våra egna rutiner och livet blir onekligen lite mer avslappnat hemma. Dessutom hann vi hem precis till avspark i bajenmatchen.
***
De här extra dagarna på Huddinge har fört med sig positiva saker. En av dem är att vi har haft kontakt dygnet runt med superproffsig och erfaren personal - vi har samlat på oss mycket tips och råd som skulle ha tagit lång tid att få annars.
***
När personalen på K78 möter en ny förälder säger de alltid ett "grattis". Alltid. Och det funkar! Med ett för tidigt fött barn eller som i vårt fall misstänkt sjukdom är det lätt att oroskänslorna tar över. Ett enkelt grattis får en att se det positiva i sammanhanget - vi har ju fått ett barn! Banalt kanske, och visst ser man igenom det efter ett tag, men ändå: Det hjälper.
***
Över hundra personer jobbar på K78, personalstyrkan är lika stor dygnet runt. Jag satt på akutsal fyra i två dygn med Greta och såg hur de jobbar med barnen i kuvöserna och med föräldrarna och när jag tänker på det så kommer nästan tårarna igen. Hjältar är vad de är, inget mindre.
***
Jag ser fram emot första promenaden med Greta i barnvagnen.
Grattis! Och så fint att läsa dina inlägg om allt.
Grattis igen! Njut av barnvagnspromenader och vardagsrutiner!
Eva
Grattis igen! Njut av barnvagnspromenader och vardagsrutiner!
Eva
Ja, jäklar vilka hjältar! Jag grämer mig fortfarande för att vi inte fick iväg ett tackkort till teamet som på EN HALVTIMME kom på plats till operation mitt i natten (folk som alltså var hemma och hade jour) för att göra akut kejsatsnitt. Det gänget kvinnor, narkosläkare, sköterskor mfl var så satans coola och proffsiga och fick oss att gå från ganska mycket oro och svett till att bli helt lugna och skratta medan de skar upp magen och plockade ut Albin. Inte för att det var neonatal, men just denna professionalitet med att VETA vad andra behöver i kritiska ögonblick...