Pengar, pengar, pengar. Att ta betalt hör till det som är svårast för den som frilansar. Det handlar om att värdera sin tid och sitt arbete i kronor och ören. Det handlar också om att veta när man är beredd att kompromissa och när man hellre tackar nej.
I början handlar det mest om att komma fram till en prisnivå. Man kan titta på Journalistförbundets frilansrekommendation eller ännu hellre sätta sig och göra en riktig budget. Vad vill jag tjäna, vilka kostnader har jag (mer än man tror), hur mycket skatt blir det (typ hälften) och hur många timmar kan jag fakturera varje månad (betydligt färre än du jobbar).
Efter ett tag hittar du din nivå. Våndan kring pengar handlar då ofta om var gränsen går. Det är klart att det blir en och annan kompromiss - lägre pris om det är återkommande jobb eller kanske rabatt till nya kunder. I något fall har jag helt enkelt accepterat lägre betalning för att jobbet är så jäkla kul.
För ett tag sedan tackade jag nej till ett återkommande jobb i ett månadsmagasin. Vi testade ett par nummer men jobbet visade sig ta mer tid än de var beredda att betala för. Det var inget enkelt beslut, det är en bra tidning och jag gillar människorna bakom. Nu har redaktören kommit tillbaka med ett kompromissbud som består av ett mindre jobb men fortfarande för lite pengar i mina ögon.
Att tacka nej till jobb är självklart alltid riskabelt - risken är ganska stor att framtida erbjudanden går till någon annan. Men jag tror att det jämnar ut sig... det händer också att jag tar i rejält i offerterna på jobb som jag egentligen inte är så sugen på, de jobben får jag alltid. Slår aldrig fel.
Leave a comment