december 2006 Archives

* Det har varit ett bra år. Jag är otroligt nöjd med mitt liv som det ser ut just nu. Visst kan det väl bli ännu bättre, men det är småsaker. Faktiskt.

* Elin: Du är världens bästa. På riktigt.

* Jobb, jobb, jobb. Frilansjobben ramlar in och jag har svårt att tacka nej. Det märks att det är högkonjunktur... Kul och bra på många sätt även om Elin inte alltid håller med. Det nya året innebär också att jag hoppar på en halvtidstjänst på Accent, förhoppningen är att det blir den perfekta kombinationen av frilansandets frihet och variation och den kontinuitet och mer sociala arbetssätt som en redaktion för med sig.

* Jag gillar verkligen att frilansa.

* Resor: Fem dagar i New York gav mersmak. Kanske tillbaka redan 2007? Veckan i Norge i somras var fin. Fotboll i London på höstkanten (schysst, men jag undviker gärna Ryan Air i framtiden) och så tre veckor i Sydostasien (Laos, Vietnam och Thailand) strax innan jul. Helt okej facit, men lite snopet att sluta 2000 ynka poäng från silvernivån på Eurobonus.

* Kan bli bättre: Kontakten med vännerna. Är fortfarande kass på att höra av mig, bjuda in, ta initiativ. Skärpning.

* Kan bli bättre II: Träning, kondition, midjemått. Ett alldeles för stillasittande 2006 och på tok för många månadsavgifter till gymmet (de går på autogiro) till spillo. Ett kilo i månaden är väl inte så mycket begärt?

Från och med den 1 januari är jag halvtidsanställd som nyhetsreporter på IOGT-NTO:s tidning Accent, ett jobb jag verkligen ser fram emot att sätta tänderna i. Tidningen är mitt inne i en STOR förändringsprocess där en satsning på nyheter och grävande reportage är en central del.

Dessutom lanseras en ny form till nästa nummer, det jag har sett ser mycket bra ut. Jobbet har gjorts internt på redaktionen av AD:n Patrik Sandström och avgående redaktionssekreteraren Mårten Gudmundhs vilket gör det än mer imponerande. Tänk Newsweek, Fokus och Time parat med en riktigt schysst månadstidning med gott om plats för bilder. Kul!

Självklart fortsätter jag frilansa på den återstående halvtiden, men lika självklart kommer jobbet på Accent att innebära att jag måste tacka nej till fler uppdrag i framtiden. Det är alltid lika svårt - det finns otroligt mycket roliga jobb därute!

Har för mig att jag läste att flygbolagen tänkte lägga ner det här med trådlöst internet på långdistansflygningarna. På SK972 från Bangkok till Köpenhamn fungerar det i vilket fall fortfarande - dessutom helt gratis! När jag flög till New York i våras kostade det ett par hundra om jag minns rätt.

Det är en ganska märklig känsla att chatta med folk 10000 meter över Myanmar. Me like.

Uppdatering - SAS förklarar på sin sajt att tjänsten förvinner vid nyår:
"As of December 31, Internet access onboard our aircraft will be discontinued. This is because our partner CBB (= Connection by Boeing) has decided to shut down the service.
From October 2, connection is offered free of charge, since CBB cannot guarantee complete operational reliability. SAS regrets this decision and is currently seeking an alternative solution."

För fjärde gången på tre veckor sitter jag på Bangkoks nya flygplats Suvarnabhumi. Har just käkat en ganska äcklig Pad Thai. Restaurangen valdes utifrån helt andra kriterier än matens kvalitet - de hade en plats bredvid ett av flygplatsens eluttag. Hur man kan bygga en helt ny flygplats utan att ta hänsyn till passagerarnas allt större behov av att ladda prylar (datorer, telefoner, mp3-spelare, spel) övergår mitt förstånd.

Trafiken i den här staden har det skrivits mycket om. När jag var här senast, det är nog på dagen två år sedan, tyckte jag att situationen höll på att bli bättre. Nya vägar gjorde att det flöt på riktigt bra. Nu är det total infarkt stora delar av dygnet - det tog 30 minuter för taxin från hotellet att ta sig ut från Soi 2, runt kvarteret för att vända och upp på motorvägsuppfarten vid Soi 5. Vi snackar två kvarter.

Flyger SAS med byte i Köpenhamn. På hemvägen bara någon timmas väntan där, men visst är det bra mycket skönare att flyga direkt. Oftast också dyrare tyvärr. Sitter på 38B, gångplats förstås. Planet är helt fullbokat så att få mer än ett säte verkar helt kört. (Inget går upp emot att få mittraden med fyra säten för sig själv. Det har hänt mig tre eller fyra gånger och jag har sovit 6-7 timmar varje gång. Lyx!)

Har laddat med de två första säsongerna av Entourage och senaste numren av Wired och The New Yorker inför flygningen. Borde räcka ett tag.

Nej, inte ute förstås, där är det fortfarande 33-34 grader. Men på SF Cinema i köpcentret MBK kör de luftkonditioneringen på full fart under föreställingarna - vi snackar 17-18 grader. Inte njutbart när man sitter med sandaler och t-shirt. Filmen var Deja Vu med Denzel Washington. Jo då, helt okej.

Lunchen med Adrianna Tan och hennes kompis Thaddeus var trevlig. Vi käkade på en mysig bakgårdsrestaurang nära Silom och pratade ett par timmar. På kvällen tog de bussen upp mot gränsen till Laos och planerade att ta båten till Luang Prabang.

På shoppingfronten är det lugnt: har plockat upp en iSight och en kortläsare som även klarar SD-kort (min gamla klarar bara CF). Har slängt mer än en blick på Ricoh GR Digital, den skulle vara perfekt för att fylla glappet mellan systemkameran och den lilla Canon iZoom:en, men faktum är att man kan få den för i princip samma pris hemma. Och när man hittar både PS3 (35000 Bath för 60GB-modellen) och Nintendo Wii (ca 15000 Bath) blir man ju sugen förstås...

Börjar för övrigt ruttna på Bangkok nu, känns helt okej att jag åker i morgon.

I eftermiddag ska jag träffa Popagandhi för en snabb lunch. I verkligheten heter hon Adrianna Tan, är bosatt i Singapore och skriver en av mina absoluta favoritbloggar.

Hon är en fantastisk skribent och begåvad fotograf, dessutom Macevangelista och något av en gayaktivist. Vi har kommenterat varandras bilder på Flickr ett tag och när hon såg att vi är i Bangkok samtidigt skickade hon ett mejl. Kul!

Ikväll: Casino Royale på EGV:s Gold Class lyxbio i Siam Center (stora fällbara fåtöljer, servering vid platsen mm).

Taxin flyger i 140 mot staden. Solen gigantisk i horisonten, nära Baiyoke tower. Motorvägsbyggen, ruffiga hyreslängor och blänkande skyskrapor. Sukhumwit, streetfood, grillad bläckfisk på spett. 34 grader varmt, jag har semester. Välkommen till Bangkok.

Det verkar som att jag kommer att ha ganska bra tillgång till nätet den närmsta veckan så möjligheten att kommentera är härmed påslagen igen. Lätta era hjärtan kamrater!

Åkte 10.40 från Noi Bai, flygplatsen i Hanoi, till Bangkok. Landade 12.40, 10 minuter sent, vilket betydde att min redan tajta anslutning till Chiang Mai blev lite körig att hinna med. I Hanoi kunde de skicka bagaget hela vägen men inte checka in mig för anslutningen till Chiang Mai, så det blev till att köa i transferdisken, övertyga personalen om att jag nog borde få komma med planet trots att incheckningen stängt en halvtimma tidigare och sedan springa till gate A1 för att gå ombord som sista passagerare.

Sitter på IOGT RIAN-DAC:s kontor här i Chiang Mai - kanonfint! En liten grön trädgård med en mysig villa, mörka trägolv och ett fint gästrum som jag ska sova i i natt. Blir upplockad av Chaiya om ett par timmar för att gå ner på stan och senare möta Lilian för middag. I morgon blir det lunchmöte med henne och Lasse, den danska filmaren som ska klippa ihop filmen om projekten här i regionen.

Direkt efter mötet åker jag till flygplatsen och tillbaka till Bangkok. Äntligen semester! Har fortfarande inte bestämt mig om det blir citysemester enbart eller om jag tar ett par dagar i Hua Hin eller så.

Jag åt just middag hemma hos mannen och kvinnan som producerar den vietnamesiska varianten av "Så ska det låta". Det ni.

Ett helt gäng nya bilder upplagda här.

Tillbaka i Hanoi efter tre dagar i bergen. Vi har besökt IOGT RIAN-DAC-projektet i Xuan Phu och Phu Xuan, två små kommuner i Thanh Hoa, omkring 22 mil sydväst om Hanoi bara kilometer från gränsen till Laos.

Filmen vi gör om det här projektet kretsar kring en familj där mannen ganska nyligen blivit drogfri efter att ha gått på heroin i mer än fem år. Avgiftning och behandling sker inom byn, vilket är något helt nytt för Vietnam. Idag mår familjen relativt bra, även om de fortfarande har svårt att få pengarna att räcka till. Genom projektet har de fått låna 3 miljoner VND (1500 kr) för att köpa en ko med kalv i magen. Tanken är att de betalar tillbaka när de säljer kalven.

Det är ruskigt vackert runt Xuan Phu. Bergen, floden nere i dalen och så terassodlingar med ris. Här odlas ganska mycket bambu också - området är känt för att förse stora delar av Vietnam med ätpinnar av just bambu. Omkring 60 procent av befolkningen tillhör Thai-folket, 30 procent ät Muong och 10 procent Kinh (låglandsfolket som är i majoritet i Vietnam). Traditionella kläder används mest till fest nu för tiden, men man ser fortfarande en del äldre kvinnor i de färgrika dräkterna. I de större byarna är de flesta husen byggda av tegel men ute i småbyarna är det fortfarande de traditionella trä- och bambuhusen byggda på pålar som gäller.

Det sups något kopiöst här. I stort sett alla (män) inleder dagen med ett par supar till frukost. Efter lunch är ögonen skapligt glansiga. Egentligen är det här ett fan så mycket större problem än narkotikan, men man får väl ta en sak i taget. Att börja ifrågasätta drickandet är inte lätt - "en man utan alkohol är som en flagga utan vind" är ett uttryck jag hört ett par gånger nu.

Bergen var inte alls kalla som befarat. Vi hade 25 grader och sol varje dag, och lagom till att vi kom tillbaka till Hanoi kom det vackra vädret även hit. Skönt, 15 grader och gråmulet är liksom tio gånger värre här än hemma. Jag gissar att det är fukten som gör det.

I morgon ska jag till skolan i Soc Son och återse en del av mina gamla arbetskamrater för första gången på två år. Kul! Sen möte med filmteamet för att diskutera manuset inför redigeringen och till sist middag hemma hos Hao, generalsekreterare i IOGT Vietnam. Lördag morgon: mot Chiang Mai.

Tam och jag var just på ett av världens bästa lunchställen. Nära den östra änden av Tran Xuan Soan, på vänster sida om du kommer från Pho Hue, ligger ett hål i väggen med enkel men delikat vietnamesisk mat.

Här finns ett tjugotal rätter att välja mellan. Fläsk, biff, potatis, grönsaker, soppa och varma jordnötter valdes ut och placerades på vårt halvmeterhöga bord. Sitter gör man på små pallar av blå plast, är du längre än 1,70 blir det svårt att få plats med knäna.

Maten serveras med ris förstås, och en liten skål med fisksås och chili. Fantastiska smaker. Perfekt på alla tänkbara sätt.

En karta finns här. Tran Xuan Soan hittar du i nedre högra hörnet.

Ledig dag i Hanoi. Det är lite kyligt att köra omkring här nu, bara 18-19 grader. Törs knappt tänka på hur det är uppe i bergen dit vi ska på tisdag. Måste köpa en varmare tröja.

Har lagt upp ett gäng bilder från Vientiane (och ett par från Hanoi) på mitt Flickr-konto. Ta en titt vetja, där kan man dessutom kommentera...

"Du är stiligare med hår", blev Linhs och Tams gemensamma dom över min för dem nya frisyr. De var helt överens om att den praktiska, helrakade stil jag glatt körde med under mina två år i det här landet inte var riktigt bra.

"You look more gentle now. Everyone agree."

Landade i går kväll i ett mulet och (jämfört med Laos) lite kyligt Hanoi. Var snabbt igenom passkontrollen - de har verkligen effektiviserat hela inpasseringen i landet sedan jag var här senast. I stället för tre blanketter på sladdrigt papper är det nu en enda att fylla i. Och man behöver inte ens visum längre.

Innan jag kom hit var jag lite orolig över att allt skulle vara förändrat, att det Hanoi jag lärt känna (och älska) inte skulle finnas kvar. Visst, två år är en kort tid, men här händer saker oerhört snabbt. På vägen från flygplatsen såg jag två, tre nya industriområden med gigantiska anläggningar för bland andra Yamaha och Panasonic. Vägstolparna var nymålade förstås (Aseanmötet förra veckan) och trafiken något tätare, men annars var det som vanligt.

Kollade in ett av de gamla stamhaken i går kväll, Al Frescos på Hai Ba Trung. Var nog där i genomsnitt två kvällar i veckan under mina två år i Hanoi. Loan, servitrisen med världens kanske charmigaste leende, jobbar fortfarande kvar men har blivit manager. ("Ahhh, verrry surprised to see you") Blev bjuden på maten!

Bor på Army Hotel - billigt, hyfsad standard och bra läge (bakom Hilton Hanoi Opera). Gratis wi-fi i lobbyn är nytt sedan sist.
Hyrde en moppe i morse och körde ner till IOGT-kontoret. Kul, men lite ovant, att köra i den här trafiken igen. Följsamt är nyckelordet.

Har hunnit med ett möte med LeBros Media, företaget som sköter foto och redigeringen av filmen här i Vietnam. Vi åker till Xuan Phu (ligger i ditriktet Quan Minh i provinsen Thanh Hoa för den som vill kolla kartan) på tisdag morgon för att filma. Hoppas att den där tyfonen som är på väg in över Vietnam inte passerar just där...