november 2006 Archives

Petter Furuseth Olsen, briljant och snart före detta högerytter i Hammarby, blev utbuad av den egna klacken under den senaste matchen. Nu skriver han själv till fansen och ber om förståelsen - och säger att han gärna skulle komma tillbaka till Bajen i framtiden.

No hard feelings, du är välkommen tillbaka när som helst. Tycker jag.

Andra om: | | |

Att Vientiane skulle vara som hemma är nog en överdrift ändå. Man vet att man inte är hemma i Skogås längre när:

* det är 35 grader i skuggan i slutet av november,

* en lunch med kyckling i röd chili, ris, soppa och vatten kostar 10000 kip, dvs 7 kronor, och man funderar på om det inte är lite dyrt,

* man plötsligt blir bjuden på invigningsfest för det nya teveprogrammet "3 åsikter, 3 vinklar" och blir placerad vid honnörsbordet tillsammans med chefen för Lao National Radio, chefredaktören för Vientiane Times och mannen som är ansvarig för Drug Control Department inom informationsministeriet,

* ens namn plötsligt ropas upp i högtalarna på samma fest och man kallas upp på scenen för att dansa traditionell laotisk dans...

Har hunnit besöka ett par skolor som medverkar i projektet och hade sista mötet med radion i går. Vi har filmat både skolradio och i studion när de sänder programmet över nationell radio. Manuset är klart även om jag ska mejla om ett par detaljer efter feedback från den danska filmmakare som ska klippa ihop filmen för hela regionen.

I kväll åker jag till Hanoi! Det ska bli ruskigt kul att träffa alla igen, och spännande att se hur staden som var mitt hem i två år har förändrats.

Vientiane har inte förändrats så mycket de senaste två åren. Trafiken har tätnat en aning, turismen likaså. För två år sedan såg jag bara backpackers, nu vimlar det av par och grupper i övre medelåldern.

Dagen har gått åt till möte med Lao National Radio. De är en av III:s partners här och det är deras aktiviteter som filmen härifrån ska fokusera på. I korthet kan man säga att de utbildar ett par hundra ungdomar i radioproduktion. Ungdomarna får sedan sända skolradio men också göra ett program om drogfrågor i nationell radio en gång per vecka.

Vi har tittat igenom en del av det material de filmat hittills, tyvärr verkar det inte hålla rent tekniskt och mycket måste göras om med bättre utrustning. Vi har också diskuterat upplägget både för den nationella filmen och den del som ska vara med i den regionala filmen (som jag jobbar med) och jag har lovat skriva ett manusförslag innan jag åker härifrån på torsdag.

Vientiane är ingen storstad precis. Själva staden har omkring 200 000 invånare men känns som en småstad, vilket det förstås är med asiatiska mått. Man lär sig hitta på en förmiddag. Vid torget med fontänen ligger "The Scandinavian Bakery", komplett med kanelbullar, bryggkaffe, småkakor och månadsgamla DN. Sedan jag var här sist har bagarens son dessutom öppnat "The Swedish Pizza and baking house" några kvarter bort. Nästan som hemma.


Bangkok

TrackBacks (0) Kommentarer (0)

Doftminnen. Fuktig, varm, luft. Älskar det!

Nya flygplatsen är stor och lite... hård. Metall, betong och vit sten. Men gratis wifi!

Somnade innan vi ens lyft från Köpenhamn, men var klarvaken de sista timmarna. Mina grannar lät gratisspriten flöda och applåderade när vi landade. Ja, det var den sortens flygning.

Planet till Vientiane går om en timma.

...så länge jag är bortrest. Det blir så skräpigt i bloggen när ingen rensar allt spam.

Nu: Arlanda.

Uppdatering 11.34: Kastrup, Köpenhamn. Fyra timmars byte... Varför har de inte en frisör här så att man kan göra något nödvändigt när man väntar?

Andas

TrackBacks (0) Kommentarer (2)

Bockade av tidningsprojektet i måndags och i morgon fömiddag går projektet jag gjort åt Precens till tryck. Har aldrig jobbat så intensivt som den här hösten. Stressat och jobbat 16-timmars dagar har jag gjort inför en och annan deadline, men aldrig förr under en så lång period.

På lördag morgon lyfter planet mot Köpenhamn, sen Bangkok, sen Vientiane. Torsdagen efter flyger jag vidare till Hanoi där jag är i fyra dagar innan det är dags att åka ut till en bergsby för att göra film. Sen tillbaka Hanoi ett par dagar innan jag åker tillbaka till Bangkok och några dagars ledighet. Ska bli hur kul som helst!

Hann med en lunch med Malin Korkeasalo förra veckan där hon sammanfattade tre års studier på Dramatiska Institutet på 45 minuter, så nu är jag expert på det där med dokumentärfilm... Eller inte. Nåja, jag ska arbeta med lokala filmare som kan sin sak och min roll är mest att sy ihop berättelsen och skriva speakertext. Tror jag.

TT rapporterar att Luis Figo köpt en tomt i Sollefteo tillsammans med hustrun Helene Figo Swedin. De noterar lite vitsigt i slutet av notisen att "Nu har Luis Figo 7 000 kvadratmeter att bygga hus på till familjen. Det borde räcka till en egen fotbollsplan också."

UEFA:s standardmått på en fotbollsplan är 68x105 meter. Nu varierar visserligen de verkliga måtten på arenorna en smula, men det låter knepigt att få in en plan på 7000 kvadrat...

Andra om: | | |

stat_william.png

Efter att William och hans skratt tydligen fanns med i en av SVT:s nyhetssändningar i går har antalet besökare på den här bloggen skjutit i höjden. Sidan ligger bra till när man söker på "William skratt", därifrån kommer de flesta.

Redaktörn (det var hos honom jag hittade videon) upplever samma sak och börjar fundera på om han inte borde sälja något på bloggen:
"Häromveckan skrev Resumé om den senaste reklamfilmen för Dove, som annonsören valt att lägga ut på YouTube istället för att köpa reklamtid i tv. Vilket har resulterat i mer trafik till Doves kampanjsajt än efter företagets tv-spot under Super bowl-finalen, USA:s mest sedda tv-program."

macpro.jpg

Eftersom det här är en ovanligt intensivt arbetsperiod blir det också mycket jonglerande med både bildrepro och layout i min Powerbook G4. Den har bara ett och ett halvt år på nacken men det blir tydligare och tydligare att den inte räcker till för det jag gör.

Förra veckan fick jag nog och beställde en Mac Pro på Apple Store. Den skulle skickas i går och komma fram på måndag, men nu har jag fått besked att den är försenad och hinner inte komma innan jag åker till Sydostasien. Attans.

Den trista tolkningen av detta är att Apple helt enkelt inte har maskiner nog för att täcka efterfrågan. Den positiva tolkningen är att en ny modell är på väg ut. Det har ryktats om maskiner med åtta processorkärnor(!) - kan bli en kul julklapp.

Uppdatering 23.20: Fick just besked om att burken skickades idag, bara en dag försenad. Knappast någon ny modell med andra ord.

Andra om: |

Kunde inte heller låta bli. Grejen går ut på att svara på frågorna nedan med hjälp av en musikspelare inställd att spela låtarna i slumpvis ordning. Bitvis sanslöst roligt. (Gillar särskilt fråga 3, 7, 11 och 13.)

Andra som gjort samma sak: Esbati, Lars-Emil

1. Will it be ok?
Motel Dîner au Motel - Miles Davis

2. How are you feeling today?
Säg Att Du Vill - Ratata

3. How do your friends see you?
Sitting On Top Of The World - The Pogues

4. Will you get married?
Easy Rider - Cassandra Wilson

5. What is your best friend's theme song?
The River In Reverse - Elvis Costello

6. What is the story of your life?
The Sea - Morcheeba

7. What was high school like?
Fish In The Jailhouse - Tom Waits

8. How can you get ahead in life?
See You Soon (Live) - Coldplay

9. What is the best thing about your friends?
Young Lust - Pink Floyd

10. What is today going to be like?
Behind the Lines - Phil Collins

11. What is in store for this weekend?
I Want To Be Loved - Cassandra Wilson

12. What song describes you?
Green Haze - Miles Davis

13. How is your life going?
Slow Moves - Jose Gonzales

14. What song will they play at your funeral?
In The Flesh - Pink Floyd

15. How does the world see you?
Summer Version - Kristoffer Åström

16. Will you have a happy life?
The Honeydripper - Brother Jack McDuff

17. What do your friends really think of you?
Human Behavior - Björk

18. Do people secretly lust after you?
Superstition - Stevie Wonder

19. How can I make myself happy?
You Don't Know How Good You Are - Kristoffer Åström

20. What should you do with your life?
They Can't Take That Away From Me - Frank Sinatra

21. Will you ever have children?
En Gång Till, Måne - Mats Ronander

Andra om: | | |

När man är inne på sin 15:e arbetstimma för dagen är det här precis vad doktorn ordinerar:

Redaktörn berättar historien bakom videon:
Den som vill lära sig något om Internets möjligheter och gränslös kommunikation kan få en lektion av åtta månader gamle William från Nyköping. Hans pappa Kjell-Åke tyckte att sonen skrattade så gulligt när han (pappan) härmade mikrovågsugnen att han tog fram videokameran och filmade. Och för att Williams mormor och morfar i Örnsköldsvik skulle kunna se filmsnutten lade Kjell-Åke ut den på YouTube.
I dag har filmen laddats ner närmare fyra miljoner gånger och William har framträtt i amerikansk TV.


Andra om: | | |

Gymmet

TrackBacks (0) Kommentarer (0)

I förrgår var jag på gymmet för första gången sedan i mars. I dag kan jag inte räta på armarna. Scary.

Jesper Huor har skrivit en riktigt bra bok. Den handlar om hur hans pappa, övertygad om det rätta och sanna i Röda Khmerernas revolution, åkte tillbaka till Kambodja 1977. Om hur han försvann, mördades och om Jespers resa för att finna honom.

Förutom att det är en välskriven och gripande berättelse är det också en nyckel till den där tiden i slutet av sextiotalet och in på sjuttiotalet för oss som inte var med. Hur kunde folk stödja Pol Pot och hans mördarregim, även sedan rapporter om övergreppen började komma ut? "Sista resan till Phnom Penh" ger oss inte hela pusslet, men definitivt några viktiga bitar.

Läs också intervjun med Jesper i DN.

Räknade just ut att jag har ungefär 22 timmars jobb att göra torsdag-fredag. Fan.

18 palestinier dödades i Gaza i går. Åtta av dem var barn. Bilderna visar pölar av blod, vittnen berättar om en massaker där det som är kvar av kropparna får plockas upp med skyffel.

Det händer igen och igen och igen. Erik Berg skriver:
"Det bildar ett mönster. En stat utrotar ett folk, en steroiddopad ockupationsmakt terroriserar ett redan söndertrasat samhälle med ständigt nya blodbad för att driva fler människor på flykt. Så kommer det att se ut tills världen fördömer och isolerar den Israeliska mordmaskinen. Fram tills dess sker det, hur mycket våldet än beklagas av utrikesministrarna, med omvärldens tysta medgivande."

Han räknar också upp inte mindre än 65 liknande händelser och påpekar att det under samma tid skett ett självmordsattentat i Israel. Ett.

Ali Esbati:
"Palestinierna är i en brutal, rasistisk ockupationsmakts våld. De lever i en desperat vardagstillvaro. Israel håller dem inlåsta i ett fattigt, slitet fängelse. Och då och då, ganska ofta, mördas de av ockupanterna. Medierapporteringen om detta är skandalös. Den lilla SVT-notis för vidare israeliska arméns uppgifter att mördandet skett "i ett försök att gripa efterlysta personer". Vad finns det för grund att tro på en sådan uppgift? Och vem har efterlyst dessa personer, vars gripande fungerat som förevänding för massdödande av andra? För vad? För motstånd mot ockupationen och mördandet?"

Ja, Gaza är ett fängelse. Muren som Israel byggt isolerar många byar från omvärlden, människor är helt utlämnade till unga Israeliska soldaters godtycke bara för att utföra vardagssysslor. Som att gå till jobbet, ta hand om sina odlingar, åka till sjukhuset eller begrava sina döda. Ibland får man passera, ibland inte. Ingen vet när, ingen vet varför.

Trakasserier är vardag. Unga flickor utsätts för både kommentarer och handgripliga sexuella övergrepp. Män och kvinnor förnedras i kontrollerna varje dag, helt i onödan.

Och så mördandet. I jakten på raketskjutande unga män bryr sig inte Israel ett skit om civila stryker med. Hela kvarter skövlas. Barn skjuts av prickskyttar, senast var det en trettonårig flicka, hon sköts mitt i pannan.

Det går inte längre att se de civila dödsoffren som misstag i arbetet. Att döda kvinnor, barn och andra oskyldiga har blivit en del i Israels strategi. Allt medan omvärlden tittar på och ger sitt tysta godkännande.


Plockade upp senaste numret av Proffsfoto i kiosken tidigare i kväll. Det gjorde mig riktigt lycklig.

Som skribent blir man glad när redaktionen behandlar ens texter på ett bra sätt. I senaste Proffsfoto behandlas mina texter på ett fantastiskt sätt! De två artiklarna har getts gott om utrymme (omslag + elva sidor inne i tidningen), är riktigt snyggt utgjorda och bilderna till artiklarna är ruskigt bra. Stort tack till Per Torberger, chefredaktör, Erik Mathers, AD och Daniel Roos som plåtat.

Mina artiklar i senaste numret är "Fotografens guide till pengarna", en genomgång av vad bildbyråer och bildredaktörer vill ha, och en stor intervju med modefotografen Johan Ödmann. De finns inte på webben, men för den som är intresserad av fotografi är tidningen väl värd sitt pris. Fullkomligt späckat med objektivtester, nyheter och ett tema som handlar om lagring. Och så mina artiklar förstås.

På samma tema: I senaste CAP&Design (nummer 9) har jag med en artikel om Flash. Bra utgjord även den, även om jag inte riktigt står för redaktionens överrubrik "Nielsen, gå och göm dig".

(Jakob Nielsen är en användbarhetsguru med starka och ibland kontroversiella åsikter om hur saker ska se ut och fungera på webben. Han skrev för några år sedan att "Flash är 99 procent dåligt" och den här artikeln motsäger det. Men i ärlighetens namn, vilket också framgår i artikeln, så har Nielsen sedan dess nyanserat sin syn på Flash.)

Har tre timmar mellan två möten, ingen idé att åka hem. Sitter därför på ett kafé och skriver. Najs.

Men till saken: Varför värmer 80 procent av alla kaféer mjölken till latten åt skogen för mycket? Resultatet blir ett glas som är så varmt att det inte går att hålla, än mindre dricka, och smaken domineras av bränd mjölk. Borde förbjudas. Nu.

Andra om: | | |

London

TrackBacks (0) Kommentarer (0)

Sunset at Upton Park station

Vi landade på Skavsta 35 minuter sena från London. Lyckades komma till Fruängen och den bokade intervjun i tid trots allt, trafiken är snäll vid lunchtid.

London var fint. Lite shopping, kaffe på Bar Italia, West Ham - Arsenal på Upton Park och sushifrossa på Yo Sushi på Haymarket. Välgörande. Nödvändigt.

West Ham - Arsenal (1-0)Matchen var riktigt rolig. Jag hade tänkt skriva något i stil med "den roligaste 0-0-match jag varit på", det vimlade av chanser och vackert spel, men så gjorde West Ham 1-0 ett par minuter innan slutsignalen. Rättvist måste man nog säga, Arsenal briljerade tidvis men såg håglösa ut.

Resan köpte jagLA Travel. Allt har fungerat bra, inga bekymmer. Förutom att det är Ryan Air som ingår i paketet då. Visst är det billigt, men jeeeez. Sur personal (när företaget inte respekterar personalen är det ju inte så underligt att personalen inte respekterar kunderna), sanslöst trånga flygplan, trista flygplatser långt från städerna man reser till och från... Och så hela den här anti-fackliga linjen. Nästa gång blir det SAS.


Andra om: | | |

Idag (okej, igår) hann jag bara med hälften av det jag borde ha gjort. Detta trots att klockan är en bra bit över midnatt och att flitens lampa nyss släckts i mitt arbetsrum.

Jag gick ut hårt med en morgonpromenad mellan halv sju och sju. Helt sjukt, jag vet, men det sätter fart på hjärnan och man hinner lyssna på Ekot. Efter frukost framför fyrans morgonteve, jag ville så gärna se Allbäck smalbenssparka in ett-noll mot Man United, skrev jag klart en text jag började på i onsdags kväll. Innan lunch var jag nästan klar med en text till, jag håller på att skriva klart ett dussintal till projektet jag gör för Precens. Alla texter borde vara klara i morgon kväll.

Samtidigt börjar materialet droppa in för en tidning jag gör layouten på. ETC är uppdragsgivaren men slutkunden är ett bostadsbolag i i Stockholm. Ingen ko på isen, tidningen ska inte vara klar förrän i slutet av månaden, men jag har lovat redaktören några färdiga sidor innan helgen.

Kvällen så: först slutredovisning av projektet på kvällskursen i Medieteknik och webbpublicering. Det gick bra och vi fick beröm av både opponenter och handledare. Sedan hem, tack och lov för att det bara är en station mellan campus Haninge och Skogås, en snabb macka och så skrivbordet igen. Redigering av en lång text jag skrivit för Internetworld. Arbetsnamnet är "Vem bestämmer över Internet?" Spännande grejor.

Varje dag är inte som denna. Tur det. I helgen: London. I slutet av november: Tre veckor i Laos, Vietnam och Thailand. Jag klagar inte.

Jag fick ett brev från Skatteverket i dag. Det visade sig att jag i deklarationen för 2005 glömt att göra ett avdrag (generell nedsättning av egenavgifter), men att min handläggare nu beslutat att göra avdraget ändå.

Det betyder att min skatt för förra året blir flera tusen kronor lägre än jag trodde.

Klantigt av mig att missa det i deklarationen. Generöst av Skatteverket att fixa det åt mig utan att jag behövde lyfta ett finger. Nä, det är inte så himla synd om oss egenföretagare som alla säger.

Skulle du köpa en webbplats av den här mannen?

Andra om:

Kommentarer