maj 2005 Archives

privatisering.jpg

En genomgång av Klas Rönnbäck (på uppdrag av Vänsterpartiet) visar tydligt att kostnaderna för offentlig verksamhet ofta ökar vid konkurrensutsättning, samtidigt som man inte sällan ser större kvalitetsproblem.

Några fakta ur rapporten:
* Priserna stiger mest i kommuner med hög grad av privatisering.
* Privata äldreboenden har i genomsnitt 15 procent lägre personaltäthet än de kommunala.
* Friskolereformen kan ha lett till ökade kostnader för Stockholms stad på så mycket som 350 miljoner kronor per år.
* Efter utförsäljningen av de allmännyttiga bostäderna kan man se att privatvärdarna höjt hyrorna 2-5 gånger mer än jämförbara kommunala bostäder, samtidigt som de kritiseras för eftersatt underhåll.

För att komma hit är det numera www.pierreandersson.se/blogg/ som gäller. RSS-flöde eller arkiv borde inte påverkas, men säg gärna till om något strular.

(Om du länkar hit är det förstås bra om du ändrar adressen, men det är inte alldeles nödvändigt. Har en omdirigering från den gamla URL:en.)

I kategorin "tack för informationen" faller följande automatiska meddelande jag just fick när jag ringde till ett av världens största mjukvaruföretag:

"Du har blivit kopplad till ett röstmeddelandesystem. Personen på anknytningen är inte ansluten till denna tjänst. Samtalet avslutas."

Vad tänker de sig att jag ska göra med den informationen?

Kan det verkligen vara så att stora delar av Evin Rubars dokumentär om "könskriget" bygger på ren bluff? Ulrika Kärnborg påstår det i dagens DN, och hon verkar onekligen ha en del på fötterna.

Hela storyn om de två tjejerna som rövades bort av en kvinnojour under ett läger i Umeå bygger på artiklar i Västerbottens-Kuriren. Problemet är bara att artiklarna inte var korrekta. Tidningen fälldes på fyra av fem punkter av pressombudsmannen och har senare tvingats dementera innehållet i artiklarna.

Jag tror att Evin Rubar är en duktig journalist. Jag tror också att hon velat berätta en historia som engagerar henne djupt. Någonstans verkar det ha gått snett - när hon bortser från det som talar emot hennes teser, och bara visar det som bekräftar är hon mycket farligt ute.

Helle Klein tycker att SVT borde lägga ut hela det oklippta intervjumaterialet på sin hemsida. Det är bara att hålla med. Visa oss klippen!

Uppdatering: Se också Ali Esbatis intressanta genomgång av programmen.

Uppdatering 28/5: I dagens DN finns en rättelse - VK artiklarna är ännu inte färdigbehandlade av PO, resultatet kommer i veckan. Slarvigt.

laleh_landet.jpg

...den nyainsatta spelningen med LalehSödra Teatern ikväll.

Spelningen i går kväll var fullsatt, fantastiskt och bitvis rent magisk. Magnus Larsson på ståbas och Oskar Gezelius på trummorna kompletterar Laleh perfekt. Dessutom Shima Niavarani och Kalle Haglund som gästar och läser dikter. Roligt. Tänkvärt. Bra!

(Bilden är från en spelning på Landet den 31 mars i år.)

Vissa jobb är roliga. Att intervjua Laleh var skitkul (kommer i nästa nummer av ETC), Jakob Nielsen (till CAP&Design) likaså, men Laleh är charmigare. Ett jobb till Accent om hur det egentligen gick till när den svenska alkoholpolitiken monterades ner känns också uppfriskande! (I korthet: Dinkenspiel ljög, Ringholm lade sig platt.)

Andra jobb är... inte lika roliga. I veckan sitter jag och ringer ett hundratal utställare inför en mässa i höst för att se om någon av dem har något intressant att berätta. De flesta är på tjänsteresa verkar det. Manusstopp på måndag.

Nu börjar snart matchen. Liverpool vinner med 2-1.

Dan Josefsson skriver på Aftonbladet Kultur om hur massarbetslösheten skapades och om varför ingen gör något åt den. Och nej, det handlar inte om nivån på sjukersättningarna.

I ett nyhetsbrev (anmäl dig på josefsson.net) skriver Dan själv om om artikeln:
"Jag tycker att det här är en viktig text, och jag har länge velat skriva den. När politiker, ekonomer och journalister på senare tid helt öppet anklagat arbetslösa människor för att vara lata blev behovet att skriva texten akut. Anklagelsen är så djupt orimlig och orättvis.
Jag hoppas att många vill läsa den här texten, inte minst de som själva är arbetslösa. Den innehåller en hel del historiska fakta som jag sjäv absolut hade velat känna till om jag hade gått utan jobb."

Under den rubriken berättar CUF:aren Lisa Falk om ytterligare ett exempel på manligt svineri.

"Plötsligt dyker det upp en kille på min MSN och frågar om jag är kåt. Har ingen aning om vem han är eller vart han kommer ifrån. Han vet visst att jag är centerpartist och heter Lisa. Han säger sjuka saker som att jag har snygga bröst och att han vill sätta på mig tills jag skriker."

Och så säger folk att det inte handlar om makt.

För övrigt tycker jag att Margareta Winberg bet ifrån bra i P1-morgon i morse när hon diskuterade med Evin Rubar om Dokument inifråns program Könskriget.

En försiktig synpunkt i den pågående diskussionen mellan Malte Persson och Per Svensson om vilket slags kaffe som är bäst. Per gillar Nescafé (mörkrostat) och Malte med filter (direkt i termos). Ni är tokigt ute båda två.

Kokkaffe vinner! Varje gång. Ni borde testa. Allt det där sura som gärna lurar i bakgrunden när man dricker brygg (eller pulver) försvinner. Mumma.

Visst är det en aning bökigare (köp en kanna med pip som visslar!) men det är det värt. Koka några koppar på morgonen så har ni så att det räcker fram till lunch.

Alternativ: Perkulator. Eller vietnamesiskt becksvart droppfilterkaffe med söt kondenserad mjölk och is. Men det är bökigt!

Högerkoll, en ny blogg på vänsterkanten som ser lovande ut, får upp mina ögon för en artikel i senaste numret av Ordfront:

"I 'Ekonomisk självsvält som politisk idé' krossar Carlén den ena borgerliga myten efter den andra. Han visar hur länder som använt sig utav liberala ekonomiska beslut haft en mer omfattad arbetslöshet än Sverige under tiden då Sverige förde en keynesiansk stimulationspolitik. Nu när Socialdemokraterna drivs åt höger och för en borgerlig politik har man sett resultatet - hög arbetslöshet, oro på arbetsmarknaden och ständiga hot om försämringar för de arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade etc..."

Noterar också att Högerkoll väljer att vara anonym. Trist.

Jag behöver en manick att spela in intervjuer med. Bra ljud är ett grundkrav. Helst med möjlighet till extern mikrofon. Digitalt vore snajdigt, särskilt om den spelar in i mp3-format. Gärna med löstagbara minneskort eller usb-anslutning i så fall. Måste funka med mac.

Några tips?

Stockholms Fria publicerar ett internt brev där miljöpartiets Peter Eriksson analyserar orsakerna till partiets opinionsras.

Ett av de stora problemen enligt Eriksson verkar vara att partiet alltmer ses som "stolliga och verklighetsfrämmande", särskilt efter den senaste kongressen:

"...de tunga besluten där partistyrelsen fick stryk eller gav med sig, och som påverkar debatten och bilden av oss i större utsträckning, är medborgarlön och att avskaffa räntan. De två frågorna kommer att hänga kvar och förfölja oss under lång tid."

Om visionen om ett räntefritt samhälle säger han:

"Det här beslutet går tyvärr inte att försvara. Varje försök innebär att man hamnar i ett ännu värre läge. Man kan försöka skämta bort det med att vi redan är nära en nollinflation och extremt låg ränta men det räcker inte när det blir allvar mot erfarna journalister. För mig känns det här oerhört jobbigt."

Jag förstår Peter Erikssons frustration. Jag såg en del av debatterna på SVT24 och bland ombuden verkar det onekligen finnas gott om folk som verkar tycka att det är viktigt att kritisera än att förändra.

Samtidigt väcker det återigen frågan om relationen mellan ett parti och dess medlemmar. Intern demokrati ses som viktigt, men inte sällan också som något som skapar problem. Samma paradox finns i alla partier. En av förklaringarna till att den blir extra tydlig i miljöpartiet är sannolikt den stora graden av öppenhet.

Så vad göra? Jag tror att det är livsviktigt för partierna att involvera sina medlemmar mer - inte mindre. Om de som genomför den dagliga "realpolitiken" inte har tillräckligt tät dialog med de som beslutar om partiprogrammet blir glappet för stort.

Ett stort glapp leder till att ledningens pragmatism går för långt, samtidigt som gräsrötternas krav blir allt mer orealistiska. Det vinner ingen på i längden.


file_51578.jpg

För 21 år sedan bytte Johan Ehrenberg, chefredaktör på ETC, kön och levde som Jenny. Självklart skrev han om sina upplevelser. Resultatet blev en bok som redan i början av 1980-talet talade om kön som social konstruktion. Snacka om att vara före sin tid.

Om du inte har läst boken, gör det nu. Den har just kommit i ny upplaga på ETC-förlag, dessutom med tillägget "vad hände sen?". Bara 55 spänn.

Mycket tyder på att Newsweek hade rätt när de påstod att skändning av koranen är en av "förhörsmetoderna" som används i Guantánamo.

Som alla känner till drog Newsweek tillbaka sin story efter att deras källa backat (och efter hårda påtryckningar från Vita Huset kan tilläggas). Vad som inte kommit fram särskilt mycket i rapporteringen är att det källan har backat från är att uppgifterna om koranskändningarna finns med i SouthCom-rapporten. Källan säger inte att skändningarna aldrig ägt rum:

"Our original source later said he couldn't be certain about reading of the alleged Qur'an incident in the report we cited, and said it might have been in other investigative documents or drafts."

I går kom uppgifter från Human Rights Watch om att religiös förödmjukelse är en vanlig metod bland amerikanska förhörsledare.

"In detention centers around the world, the United States has been humiliating Muslim prisoners by offending their religious beliefs, said Reed Brody, special counsel for Human Rights Watch."

Läs också:
DN: Koranskändning bekräftas
The Observer Blog: Newsweek 'scandal'. Some perspective, anyone?
Informed Comment: Has Newsweek Retracted?

Luis Posada Carriles är misstänkt för att ha sprängt ett kubanskt passagerarplan i luften 1976. Dådet fick till följd att 73 oskyldiga människor dödades, följaktligen är Luis Posada Carriles misstänkt terrorist.

Luis Posada Carriles hatar Castro. Därför är han också kompis med CIA och de exilkubanska grupper som CIA länge samarbetade med i olika försök att störta eller mörda Castro.

Nu har Posada gripits i USA - han tog sig in i landet illegalt. Venezuela har begärt Posada utlämnad för att kunna ställa honom till rätta för terrordådet (han är venezuleansk medborgare).

Enligt rapporter från USA är det mycket tveksamt om man kommer att lämna ut Posada. Istället hörs allt starkare krav, främst från staten där George Bushs bror är guvernör, på att han ska ges politisk asyl.

Det är tydligt att det är skillnad på terrorister och terrorister.

Läs mer:
The Guardian: US double standards claim over Cuban militant
DN: Terrordömd exilkuban dilemma för USA

Apropå vem som är terrorist:
The Guardian: FBI calls UK animal activists terrorists

När jag började blogga för snart ett år sedan var jag tvungen att hitta på ett namn. Det blev p-blog. Kändes aldrig riktigt bra, men jag körde på ändå.

Har nu kommit på att jag redan har ett namn: mitt eget. Bloggen får hädanefter klara sig utan.

(Nästa steg blir nog att ändra URL:en till mer naturliga pierreandersson.se/blog/. Någon MT-fantast som vet hur man gör det utan att allt kajkar ur?)

Lars Lindström slog huvudet på minst ett par spikar i ett inlägg häromdagen:

"När jag jobbade på tidningen Norra Västerbotten hade vi en kriminalreporter som ofta lämnade samma förslag på mellanrubrik i sina artiklar: Spritens fel. Jag tyckte det var lustigt, men hans iakttagelse var korrekt: sambandet mellan stor alkoholkonsumtion och våldsbrott är känt.
En annan tanke: om invandrare är överrepresenterade i statistiken över någon typ av brott dyker det alltid upp någon "rakryggad" som ska "tala klartext". Men vem "talar klartext" om att det dödliga våldet i nio fall av tio utövas av en man. Våldet är ett mansproblem. Det är enkel matematik. Vad är det för fel på oss män?"

Så sant. Dristar mig ändå till en liten invändning: oftast krävs ingen stor alkoholkonsumtion för att folk ska bli fulla, dumma och börja slåss.

DN håller på att förändras. Det som en gång var en relativt balanserad morgontidning med många olika åsikter representerade har blivit en ren högertidning. Detta är en process som pågått länge.

Det nya är att man nu flyttar ut åsikterna även på nyhetsplats. Det som tidigare var politiska "analyser" presenteras som nyhetsjournalistik - det finns till och med exempel på när man har lyft upp rent tyckande på löpsedeln.

Dan Josefsson skriver utmärkt om detta i senaste numret av Arena (tyvärr inte på nätet). Han gör en mycket intressant genomgång av förändringarna på tidningen. Inte minst viktigt slår han fast att ägarnas inflytande har spelat en avgörande roll.

Helle Klein och Jonas Morian tar också upp frågan idag på ett bra sätt. Precis som Helle funderar jag på om inte SvD är ett bättre alternativ vid frukostbordet.

Suzanne Nossel på Democracy Arsenal listar tio saker som FN gör bra. I en tid då FN-systemet med jämna mellanrum döms ut som värdelöst, korrupt och ineffektivt känns det som en välkommen påminnelse.

"Anna menar att det är dessa ”vakters” historia som, via polisen, återgivits i media.
– Vakterna hittade på att vi hade baseballträn. Men om vi hade varit ute efter att slåss hade vi inte väntat till fjärde gången, och inte till klockan fem på morgonen.
Enligt henne började bråket med att två av vakterna kom ut från Privé och attackerade en av de manliga deltagarna i blockaden med knytnävsslag mot ansiktet. Hon försökte gå emellan men blev då bortknuffad och föll omkull. När hon reste sig upp igen såg hon att en av vakterna blödde från ansiktet. Efter tumultet ringde en av porrmotståndarna polisen för att anmäla vakterna. Polisen valde dock att ingripa mot dem som deltagit i blockaden, och nu är Anna tillsammans med 23 andra porrmotståndare misstänkt för grov misshandel. Hon nekar till anklagelsen, men om hon fälls i en eventuell rättegång kan straffet bli fängelse."

Stockholms Fria gör det självklara: frågar även de anklagade vad som egentligen hände om deras bild av händelsen.

Åker till Norrköping om ett par timmar för att prata om Vietnam. Detta på ett möte med en IOGT-NTO-förening i stan. Har du vägarna förbi Trädgårdsgatan 39 vid sjutiden i kväll är du välkommen!

Den frågan ställer Gary Hart i den nya bloggen The Huffington Post. Han menar att Bushadministrationen ofta sagt att man tänker ta hem sina trupper, men att man aldrig sagt att man tänker ta hem hela styrkan. Han menar också att denna ganska viktiga fråga förbisetts helt av medierna.

Ett sätt att få svar på frågan vore att undersöka huruvida USA håller på att bygga permanenta baser i Irak eller ej:

"There is one way to find out. Are we, or are we not, building permanent military bases in Iraq? Yes or no? If we are withdrawing ALL troops, we do not need permanent bases. If we are building military bases, we do not intend to withdraw all our troops. Simple as that.
Though the press has been unaccountably lax in pursuing this question, the best evidence, mostly from non-"mainstream" sources, is that we are building somewhere between 12 and 14 permanent military bases."

I SvD försöker Maria Abrahamsson få det till att Marita Ulvskog inspirerat till "det blodiga övergreppet" utanför porrklubben Privé häromnatten.

David Tjeder, en bloggare som ofta skriver om genus och som förtjänar mer uppmärksamhet, kommenterar Abrahamssons ganska absurda påstående i ett läsvärt inlägg:

"Antingen är människan alldeles ovanligt befriad från intellektuell begåvning, vilket verkar minst sagt osannolikt, eller så driver hon en medvetet missuppfattande linje, vilket är intellektuellt ohederligt av en människa i den maktpositionen."

Nu kan man välja en svensk affär i iTunes! Låtarna kostar 9kr/st, album kostar 90. Finally!

(För att kunna logga in och handla behöver du iTunes 4.8. Den verkar inte finnas i programuppdateringen ännu, men kan laddas hem här.)

Uppdatering 08.16: iTunes vill inte acceptera mitt kort... någon mer som har samma problem?

Uppdatering 08.27: Japp, det verkar det vara. Bara Amex-kopplingen verkar funka än. Men för all del - de öppnar inte förrän mitt på dagen officiellt om jag förstått saken rätt.

Uppdatering 14.16: Nu funkar det!

"Det har nästan blivit som ett ordspråk det här med att vi i Sverige går omkring med ett leende på läpparna och en knuten näve i fickan. Det vi försöker göra är en knuten näve på läpparna och ett leende fickan."

Tomas Öberg (bob hund mfl) i SVTs Studio Pop.

Läser i DN att Keith Jarret fyller 60 idag. Grattis.

Minns fortfarande när jag hörde honom första gången. Det var 3-4 år sedan i min 20 kvadrats etta på Wollmar Yxkullsgatan. Det var stressigt som fan på jobbet, jag kunde inte sova. Men jag hade ju digitalteve och 30 kanaler.

Kanske var det VH1, minns inte riktigt, men mitt i natten visade de i alla fall Jarrets konsert i Köln från 1975. Helt improviserat och så vanvettigt vackert. Total inlevelse. Det var musik som en kärleksakt. Magiskt!

Köpte plattan nästa dag.

När tidningen Stereophile fyllde 40 valde redaktionen ut 40 skivor-man-bara-måste-ha. Så här skrev Richard Lehnert om The Köln Concert:

"Rockers and New Agers thought it was jazz, which it isn't, except sometimes; jazzers thought it was New Age or sentimental pop, which it never is; while classical listeners, if exposed to it at all, were blown away by Jarrett's breadth of association and awesome technique. With this single concert, wholly improvised by a consummate pianist equally at home in the classical, folk, jazz, pop, and standards idioms, Jarrett brought a whole new genre to full flower. Yes, you can use it for background music. Don't."

Johnny och Tobias dissar Ebbas blogg i mina kommentarer. Själv är jag kluven. Det hon skriver är så ytligt att... ja, jag vet inte. Hon är konsekvent, kör sin stil fullt ut och skäms inte för det. Befriande på något sätt.

På en mejlinglista berättas följande smått underbara story om Ebba:

Ebba, 19 år, börjar studera film på anrika (nåja) Emerson College i New England. Första lektionen i film ska alla presentera sig och säga sin favoritfilm.
"Hello, my name is Ebba. I'm from Sweden and my favorite film is 'Clueless'".

Är hon blåst eller otroligt cool? Jag lutar åt det senare.

(Kolla också in Fredrik Virtanens möte med Ebba.)

Okej. På allvar. Andreas Ekströms blogg Nya Ordlekar är ruskigt bra. Personligt utan att bli privat och ofta så välformulerad att undertecknad skäms för att (ibland) ta betalt för att skriva.

För ett par veckor sen skrev han (jag tappade hans rss-flöde och ligger lite efter) om hur många av de politiska bloggarna är "tvärsäkra, högdragna, småskurna" och hur de innehåller "oändliga tirader om detaljer i ett petimätertonläge som gör allt för att undvika större perspektiv och framför allt, det allra värsta, aldrig gör en ansträngning för att förstå vad motparten menar"

Sant förstås. Särskilt det sista. Skriver man en text som är politisk är genast vargflocken där och river och sliter. Inget fel i det, men allt för ofta är fokus just på detaljerna. Försöker man lyfta diskussionen till ett något vidare perspektiv anklagas man för att "inte ha några argument". Suck.

Andreas skriver också om folk som väljer att blogga eller kommentera anonymt. Visst, för vissa kan det vara en nödvändighet, men det bidrar onekligen till ett råare diskussionsklimat:

"Anonymiteten ger varje person möjlighet att kräkas ur sig saker man aldrig skulle släppa ifrån sig om ens namn var känt. När man måste stå för vad man säger formulerar man sig med större omsorg, både om sig själv och andra.
Ett sådant filter är inte censur. Det är civilisation."

Ännu inga kommentarer, men nu har Expressenbloggarna i alla fall RSS-flöden. Vilket är bra, för vem vill väl missa pärlor som denna:

"Powergick till redaktionen imorse när det började regna. Usch. Oroar mig för regnfläckarna på min Gucci. Men den HAR klarat värre saker än så. Har inte använt just den här väskan på hundra år, men så såg jag att Lynette hade den i "Desperate housewives" och då var jag tvungen att plocka fram den. Vissa väskor kan man verkligen lita på."

Bild 1.png

En sak är säker. Den här snubben älskar sitt land. Ska du bara se en musikvideo i år, välj den här. Den innehåller allt. Un-fucking-beleivable.

(Via ktdd.)

Har just börjat med fjärde momentet i grundkursen i Statsvetenskap. Makt är ämnet. Intresset är på topp, inspirationen tillbaka efter en all-time-low under förra momentets byråkratiprat.

Läser "Power - A radical view" av Steven Lukes. Komplicerat, men rackarns vilken skarp snubbe. Han spikar in de filosofiska argumenten med en enorm elegans. Därmed inte sagt att hans maktanalys är alldeles oproblematisk - långt ifrån. Om man säger att folks verkliga intressen kan vara något annat än det de själva uttrycker måste man nog räkna med kritik...

Att kombinera jobb och studier går för övrigt rätt bra. Fördel förstås att frilansa, jag styr mina egna arbetstider. Nackdel att så mycket tid på kvällar och helger går åt till annat än att vara social. Bloggen blir också lidande förstås, dessutom i kombination med någon slags bloggångest om att jag kanske inte har så jävla mycket att säga. Egentligen.

De två senaste åren har jag av olika anledningar befunnit mig i Kambodja under 1 maj. Jag var där på tillfälliga uppdrag från min tjänst i Hanoi, och jag grämer mig fortfarande en aning över att inte ha fått uppleva ett förstamajfirande i Vietnam.
Åren innan sålde jag ETC runt vänsterpartiets tåg i Stockholm, på Medborgarplatsen och i Kungsträdgården.

I år hamnade jag i Gävle av alla ställen. Pratade på ett seminarium som arrangerades av den lokala s-föreningen innan demonstrationen - inte särskilt välbesökt, men med intresserade åhörare.

Att demonstrera med socialdemokraterna har ju sina sidor. De sitter vid makten och kraven och kritiken måste därmed riktas någon annanstans. Det blir mest försvar av kollektivavtalen och en och annan attack på borgarna. Ylva Johansson höll precis ett sådant tal i Gävle - förutsebart, trist och för långt. (Den lokala SSU-ordföranden, Ellinor Eriksson, 16 år, höll däremot ett kanontal!)

Vänsterns tåg i Stockholm verkar ha varit det mest intressanta även i år. Ali Esbati är besviken på medias rapportering, och han har onekligen en poäng:
"Första maj är också faktiskt den enda dagen på hela året då man kan samla många tusen människor i Stockholm, utan att ens bli omnämnd i tidningen. Det är helt omöjligt att lyckas med det annars. I år gick ungefär tio tusen personer i vänsterns tåg i Stockholm. Noll spaltmilimeter i de stora tidningarna."

Också Emma skriver om vänsterns tåg, hon reagerade på den "mossiga och osakliga" retoriken:
"Förutom att inleda varje stycke med det staliniststiffa utropet "Kamrater", anspelades det hej vilt på gamla tiders marxistiska klasskampsterminologi. Det utdelades klumpiga vänsterkängor åt allt från rasismens "fula tryne", till bankdirektörer "med fallskärmar stora som cirkustält" och någon diffus överklass i sjurummare på Strandvägen (och jag tror det var Djursholm eller Danderyd också, allt finns inte med i det skrivna talet)."

Jag har också hört Kalle Larsson förstamajtala och visst är det mycket "kamrater" och ett högt tonläge. Samtidigt... man måste tillåta sig att bli förbannad ibland! Och även om ord som "klasskamp" känns som 1972 så finns det ju fortfarande en del att hämta hos marxismen. Typ.

Så kom det. Brevet från Johan Ehrenberg till alla aktieägare med beskedet att ETC Produktion begärs i konkurs. Reklambyrån som startades 1983, med främsta uppgift att skapa resurser till utgivningen av radikala medier, försvinner.

Tankarna går förstås till före detta kollegor som nu förlorar jobben. Ni är kunniga och har en på många sätt unik erfarenhet - jag hoppas och tror att det kommer att lösa sig med nya jobb för er.

Tidningen ETC (och Dagens ETC på webben och på papper) lever kvar. Den verksamheten ligger i ett eget bolag och påverkas inte av konkursen. Som det verkar påverkas inte heller tidningens ekonomi i någon större utsträckning, den bär nu för tiden sina egna kostnader.

Kommentarer