
[På Toul Sleng, en skola som under Khmer Rouge användes som tortyr- och förhörscenter, idag omgjort till museum, hänger bilder på offren. Barn och gamla, kvinnor och män. En del ler mot fotografen, förstår ännu inte vad som hänt.]
I morgon är det 30 år sedan Khmer Rouge gick in i Kambodjas huvudstad Phnom Penh och tog makten över landet. Åren som följde utspelades en av världshistoriens värsta tragedier där uppskattningsvis 1,7 miljoner människor (21 procent av befolkningen) dog. De dog av svält, tvångsarbete på fälten och av avrättningar.
MotherJones har en bra artikel om vad som hände sen. FN har gjort stora insatser för att kunna införa demokrati i landet, dock med tveksamt resultat. Hun Sen, en före detta Khmer Rouge-soldat, som senare gick över till vietnameserna, och som tillsattes av just Vietnam under ockupationen efter 1979, sitter fortfarande kvar vid makten. Allmänna val hålls med jämna mellanrum, men politiskt våld och en utbredd korruption är mer regel än undantag.
Åker man till Kambodja idag möts man av ett öppet och gästvänligt folk. Man behöver dock inte vara där särskilt länge för att märka att såren finns kvar, allt annat än läkta. En bidragande orsak är förstås att tribunalen som ska döma de skyldiga fortfarande inte börjat arbeta på allvar. Det saknas pengar, de internationella biståndsgivarna har inte levt upp till sina vackra ord. Dessutom kan man ana att regimen gärna drar ut på det - många av ledarna i Khmer Rouge är idag både rika och inflytelserika.
Filmen The Killing Fields ger en bra bild av vad som hände då, dagarna kring den 17 april 1975. Cambodian Genocide Program är en bra källa för mer information om folkmordet.
Kommentarer