I dag skriver Niklas Ekdal på DN.se att den svenska arbetsmarknaden inte fungerar:
"Det är dyrt och krångligt att anställa. Det är riskabelt att byta jobb och hamna först i las-kön. Det är föga lockande att starta eget. Ont om alternativa arbetsgivare att välja på, särskilt i välfärdssektorn."
Jaha. Det där låter ju inte så bra. Men låt oss bena ut vad det är han egentligen säger:
Niklas vill att arbetsmarknaden ska bli otryggare. Han vill att din chef ska kunna ge dig sparken betydligt enklare än idag. Helst vill han nog ta bort trygghetslagstiftningen (och därmed framstegen av 100 års arbetarkamp) helt.
Ja, och så vill han att din lön ska bli lägre förstås, och dessutom vill han minska intäkterna till gemensamma, solidariska samhällsprojekt (vården och skolan till exempel).
Men det skriver han inte. Undrar varför.
Ja, dte är gamma god SAF-propaganda. Det behövs mer flexibilitet låter så mycket bättre än att det är svårt att sparka folk. Fast den hör man inte så ofta nuförtiden, det är ju väldigt enkelt att sparka folk idag.
Svaret på din retoriska fråga är att han inte skriver t ex att han vill sänka folks löner för att han kanske inte tycker det. Det är något som du påstår att han tycker, precis som det du skriver att han "egentligen säger" bara är vad du tycker att han säger. Hans ord i din tolkning s a s.
En friare arbetsmarknad behöver inte innebära ökad otrygghet, lika lite som ett ökat utbud av arbetsgivare inom de offentligt finansierade sektorerna behöver innebära minskade resurser för gemensamt finansierade projekt.
Varför inte bemöta sakfrågorna med argumentation istället för att läsa in dolda budskap i Ekdahls artikel? Det skulle vara mer givande, tycker i alla fall jag.