mars 2005 Archives

Kolla in Carlos Rojas Beskows krönika i dagens Metro, där han bland annat kallar folkpartiets Mauricio Rojas för "husblatte" (efter "house negroes", myntat av Malcolm X):

"Husblattarnas dissande av svenska invandrare, invandrade och invandrades barn ger dem plats i medierna. Den svenska eliten skiner upp och omfamnar husblattarna och innanför radhusen nickar många med lyster i ögonen när rasistklingande citat landar på frukostbordet. ”Äntligen någon som säger som det är!” tänker Kjell och Berit och ber sin elvaåriga dotter att läsa den där artikeln. Och eftersom de flesta husblattar politiskt ligger åt höger ger våra till 90 procent högervridna medier dem all plats de vill ha."

Biljetterna är fixade sedan länge. Gissa om det känns bra att läsa Bjurmans recension av turnépremiären:

"U2 är U2 igen. Och Bono är i sanning Bono. Därför är den här showen den roligaste och mest givande irländarna tagit med sig ut i världen sedan 1992."

I dag skriver Niklas Ekdal på DN.se att den svenska arbetsmarknaden inte fungerar:

"Det är dyrt och krångligt att anställa. Det är riskabelt att byta jobb och hamna först i las-kön. Det är föga lockande att starta eget. Ont om alternativa arbetsgivare att välja på, särskilt i välfärdssektorn."

Jaha. Det där låter ju inte så bra. Men låt oss bena ut vad det är han egentligen säger:

Niklas vill att arbetsmarknaden ska bli otryggare. Han vill att din chef ska kunna ge dig sparken betydligt enklare än idag. Helst vill han nog ta bort trygghetslagstiftningen (och därmed framstegen av 100 års arbetarkamp) helt.

Ja, och så vill han att din lön ska bli lägre förstås, och dessutom vill han minska intäkterna till gemensamma, solidariska samhällsprojekt (vården och skolan till exempel).

Men det skriver han inte. Undrar varför.

För alla som hamnar här efter att ha sökt efter pianoackord: kolla in Virtual Piano Chords, en sida där man enkelt kan få reda på hur alla tänkbara ackord (och skalor) är uppbyggda. Kalasbra!

(Ja, sen ungefär tre år tillbaka försöker jag lära mig spela. Det blir dock bara kompspel än så länge, dvs ackord och enkla toner i basen. Det är kul så, men ännu roligare vore ju att kunna spela på riktigt. Någon som känner en bra pianolärare?)

Vi såg Hotell Rwanda i går. Den är precis lika bra som recensionerna sagt och definitivt ett måste för alla som är det minsta intresserade av samtidshistoria.

Historien kretsar kring Paul Rusesabagina, dåvarande hotellchefen på Mille Collines, ett fyrstjärnigt lyxhotell i Kigali. Han är själv hutu, hans fru är tutsi. När alla vita evakueras med hjälp av franska elitstyrkor, och när större delen av FN-trupperna åker hem till Belgien, blir han (om än motvilligt till en början) hjälten som räddar över tusen tutsis från en säker död.

Jag och Gunnar Wesslén var i Rwanda i oktober 2002 för ETC. Berättelserna vi hörde då ekar i huvudet när jag ser filmen. Gunnars texter finns i ETC:s textarkiv, de är absolut värda att läsa om du vill veta mer om Rwanda. Se länkar nedan. (Mina bilder finns inte på webben, men jag jobbar på det.)

Rwanda: en historisk återblick
Folkmord
De som svek
Sveket fortsätter
(Samtliga texter ur ETC 6/2002, av Gunnar Wesslén)

Tvärtemot vad högerspöket Dick Erixon försökte hävda i SVT 24-debatten mot Ali Esbati, fortsätter USA sin "realpolitik". Det senaste exemplet är att USA väljer att sälja avancerade vapensystem till sin relativt nya allierade - militärdiktaturen Pakistan.

Realpolitik är i det här fallet bara ett annat ord för dubbelmoral. USA säger sig vara det godas förkämpar som vill införa demokrati i världen, samtidigt som de ger sig in i minst sagt oheliga allianser.

Pakistan är ungefär så långt från en demokrati man kan komma. De hjälpte talibanerna till makten i Afghanistan, men har ändå tagits till nåder av Bush. Reagan må ha varit mästaren när det gäller den här sortens fulpolitik, men Bush kommer sannerligen inte långt efter.

Efter ett antal mer eller mindre verkliga "skandaler" har det nu blivit fritt fram att hoppa på vänstern, särskilt socialdemokraterna, i media för precis vad som helst. Om du har något på fötterna eller inte spelar ingen roll, huvudsaken är att du får med så många laddade ord som möjligt. "Splittring", "strid" eller "maktkamp" är bra. "Mygelkultur" är alltid användbart. Antydningar om paranoia hos ledande partiföreträdare likaså.

Det är skrämmande att se hur snabbt nya "sanningar" kan bita sig fast i det borgerliga mediesverige. Just nu spelar det ingen roll vad socialdemokraterna gör - de får bara skit ändå.

(Ett exempel finns i dagens DN.)

Den kristna extremismen sprider sig över såväl USA som Europa verkar det. Detta är något som den österrikiske skämttecknaren Gerhard Haderer nu fått erfara - skämta inte om Jesus!

Harderer är nu dömd till sex månaders fängelse i Grekland efter att hans bok "Das Leben des Jesus" (ung. Jesus liv) getts ut där. I boken framställer han Jesus som en snubbe som dricker sprit, surfar naken, hänger med Jimi Hendrix och röker brass. Ganska oskyldig religiös satir kan tyckas, men kristna fundamentalister i Grekland håller inte med.

Utöver beslutet att slänga Haderer i fängelse har grekiska myndigheter också beslutat att bannlysa boken. Det är den första boken som bannlysts på över 20 år i Grekland.

Se också:
Artikel i The Guardian.
The Comics Reporter

Antipiratbyråns "infiltratör" verkar ha löpt amok. Enligt Bahnhofs egen utredning så har han lagt ut 68 000 upphovsrättsskyddade filer på nätet, bland annat på de servrar hos Bahnhof som nu beslagtagits. Att först fylla Bahnhofs servrar med upphovsrättsskyddat material (vilket är olagligt, till skillnad från nedladdning) och sen polisanmäla dem verkar... märkligt.
Enligt IDG finns också uppgifter om att Antipiratbyrån betalat för ny hårdvara och skickat den till Bahnhof så att allt skulle få plats!

Hos Bahnhof finns nu både den interna rapporten [PDF] och de omtalade loggfilerna att ladda hem.

...om man tror att det här funkar?

"Mannen, som enligt polisutredningen är missbrukare, rusade in i butiken och hotade personalen med en banan som han höll under en plastpåse så att folk skulle tro att det var en polis. - Hit med pengarna, annars skjuter jag er, vrålade han."

Notis i Aftonbladet. (Via marx.se.)

I eftermiddag intervjuar jag Laleh för tidningen ETC. Ska bli kul - hon verkar smart, har fötterna på jorden och är superbegåvad musikaliskt. Bredden på låtarna är enorm, från vispop via reggae till Cornelis Vreeswijk liksom. Att hon växt upp i Iran, Ryssland och Sverige, och låter det märkas i musiken gör det inte sämre.

Har ni några frågor jag borde ställa?

...är Jojje Wadenius barnplatta Goda' Goda'. Den gavs ursprungligen ut 1969, men den jag har är en utökad version från 1997. Har bara hört enstaka låtar tidigare (signaturen till Kalles Klätterträd till exempel) , men hela plattan är lysande, och nästan skäl nog att skaffa barn...

Jobbar ganska intensivt just nu och har dessutom tenta på tisdag, så jag hinner inte riktigt kommentera den pågående skandaljakten på SSU i synnerhet och vänstern i allmänhet. Men jag undrar: när får vi höra om MUF:s spritfester?

Uppdatering: Där kom det!

Jojje heter för övrigt egentligen Georg och har spelat med precis alla. Imponerande.

Det är svårt att förstå varför Blogger valt att gömma atomflödet för sina bloggar. Har man en blogg där måste man både aktivera flödet och lägga in en länk till det manuellt i sin sidospalt. Många som använder Blogger gör det just för att slippa koda och ha koll på tekniska prylar.

Bättre vore ju om det var aktiverat från början och inlagt i mallen.

För oss rss-knarkare finns det dock hopp. Det är ganska vanligt att bloggarna på Blogger aktiverat sitt flöde utan att ha länkat till det. Alltså är det bara att testa standardsökvägen i sin RSS-läsare och hoppas på tur.

Carl Bildts atomflöde finns till exempel här: http://bildt.blogspot.com/atom.xml

Ett annat exempel är Postmodern Queer som har ett "osynligt" atomflöde här: http://glbtqpomo.blogspot.com/atom.xml

Ja, ni ser mönstret.

(Vad RSS och RSS-läsare är? Ett ruskigt smidigt sätt att "prenumerera" på bloggar och andra nyhetssajter kan man säga. Själv använder jag NetNewsWire.)

"I really think that their foreign policy goal is to spread irony through the world"

Jon Stewart om Bushadministrationen i gårdagens The Daily Show.

Apropå kravet om kvinnor på vägskyltar (via Rationalisten).

(Bilden är tagen i Luang Prabang, Laos, i januari förra året.)

För några veckor sedan var jag uppe på ETC-redaktionen och pratade om RSS, bloggar och annat kul. Enligt Martin, redaktör för Dagens ETC, har hela redaktionen nu blivit "rss-junkies". Ryktet säger att det får konsekvenser för deras egen sajt inom kort. Håll utkik.

Upptäckte just att jag tydligen går under namnet "Vänster-Pierre". Åtminstone hos vissa. Hm. Men tack för berömmet!

Henning Süssner berättar om bakgrunden till Internationella kvinnodagen:

"Det är brukligt att hänvisa till att det är FN som firar denna dag (t.ex. i morgonekot i morse), men att det i självaste verket var den socialistiska kvinnorörelsens Köpenhamskongress som utsåg den 8 mars som rörelsens internationella kampdag, det är mindre känt."

När jag bodde i Vietnam kunde jag konstatera att kvinnodagen där var något annat än jag är van vid. Istället för kamp och protester var det upp till männen att uppmärksamma och uppvakta kvinnorna i ens närhet. Blomsterförsäljarna gör big business när tiotals miljoner män ska köpa blommor till mamma, fru och kvinnliga kollegor kan jag säga.

Det verkar, enligt Süssner, som att även denna tradition kommer från de gamla socialistländerna i östra Europa (Vietnam och Sovjetunionen hade ju som bekant nära relationer fram till 1985):

"...den fick den mycket märkvärdiga utformningen att männen skulle "uppvakta" sina fruar på denna dag: blomsterbukett och frukost i sängen. Kanske t o m ett frivilligt manligt städ- eller diskpass (men det var nog vanligare att barnen fick stå för den insatsen) och så ut och äta finmiddag på kvällen."

Jason Kottke skriver om synen på företagande och om hur företag kan vara något mer än vinstmaximering. Han har bland annat letat fram följande från Ludicorps "programförklaring" (företaget som ligger bakom Flickr):

"Saying that the point of business is to produce profit is like saying that the whole point of playing basketball is to make as many baskets as possible. One could make many more baskets by having no opponent."

Tyvärr verkar inte Ericsson och de andra hålla med.

...kan vi konstatera att Linus Brohult, tidigare aktivist i bland annat Socialekologisk Aktion, blivit bloggande reporter för tidningen Mobil.

Ni kanske minns att Brohult dömdes för "grov uppvigling" efter att i tidningen Ekologisten ha förespråkat sabotageaktioner mot byggmaskiner i samband med bygget av Södra Länken. Det var en märklig dom som sänkte taket för vad som är okej att skriva i en tidning ganska rejält. Risken för att han ska fällas för uppvigling för det han skriver för tidningen Mobil får dock anses som liten.

Via Erik.

I en tid när en mänsklig alkoholpolitik ersatts av frihandel, där vi nu dricker mer än vi gjorde för hundra år sedan och samhällskostnaderna för alkoholen räknas i hundratals miljarder känns det passande med lite propaganda...

"Alkohol - industrins fiende"

"Fånge"

"Alkohol"

Hela samlingen med uppfostrande spritaffischer från Sovjetunionen finns här.

Via BB.

DN:s Hans Bergström vill ha mer "ordning och reda" i politiken och tycker att Sverige borde införa ett valsystem liknande det som finns i Storbrittanien, majoritetsval i enmansvalkretsar:

"Det skulle upprätta ett direkt ansvarsförhållande mellan riksdagsledamoten och väljarna. Riksdagen och den representativa demokratin skulle stärkas medan såväl partikanslier som diffusa nätverk skulle försvagas."

Till skillnad från Dick Erixon, nyliberal tyckare och bloggare, tycker jag att det är ett korkat förslag.

I Storbrittanien tillämpar man "first past the post" i sitt valsystem. Varje valkrets utser en ledamot till parlamentet, den som får flest röster vinner. Det får (minst) två farliga följder:

1. All erfarenhet visar att ett system med majoritetsval i enmansvalkretsar också innebär att man får ett tvåpartisystem. Alla småpartier skulle dö (det är ju ingen mening att rösta på en kandidat som inte har en chans att få flest röster). Bara socialdemokraterna och moderaterna (eller kanske ett "alliansparti") skulle överleva. Ajöss till mångfald och radikala idéer.

2. Jämställdheten hotas. I länder med majoritetsval är kvinnorepresentationen betydligt lägre än i länder som (liksom Sverige) har ett proportionellt valsystem. Undersökningar från Storbrittanien och USA visar att partierna oftast väljer manliga kandidater för att kvinnor "är en riskfaktor". Följden blir att man gör som man alltid gjort: väljer män.

Det var länge sant att Sverige och övriga nordiska länder låg i topp när det gäller andelen kvinnor i parlamentet. Efter att kvinnor fick rösträtt i de nordiska länderna omkring 1920 (Finland var först ut 1906) steg andelen kvinnor i parlamenten sakta men säkert. 20-procentsgränsen passerades på 1970-talet och 30 procent uppnåddes på 1980-talet.

Problemet är det stannade där. Varken Danmark, Norge, Finland eller Island har någonsin haft mer än 40 procent kvinnor i sina lagstiftande församlingar. I Sverige sjönk kvinnorepresentationen i riksdagen för första gången efter valet 1991. Bara tack vare debatten som startades av de så kallade stödstrumporna och hoten om att bilda ett kvinnoparti tog sig partierna i kragen och såg till att fler kvinnor hamnade på listorna. Det är också därför Sverige idag har en relativt bra kvinnorepresentation i riksdagen: 45,3 procent av våra riksdagsledamöter är kvinnor efter det senaste valet.

Men vi ska inte tro att vi är bäst i världen. I topp ligger nämligen Rwanda, med en kvinnorepresentation på 48,8 procent. Där, liksom i många andra utvecklingsländer, vill man inte vänta i åttio år på att "steg-för-steg-strategin" som vi tillämpat i norden ska slå igenom.

Trenden generellt i världen går istället mot kvotering. I Rwandas fall är kvoteringen inskriven i konstitutionen, i andra länder sker den genom lagstiftning eller via frivillighet. Costa Rica är ett exempel där man har kvotering inskriven i vallagarna. Där hoppade man från ett val till ett annat från 19 procent kvinnor i parlamentet till 35 procent. Kvotering fungerar!

Den klassiska invändningen mot kvotering (hörs ofta från liberalt håll) brukar gå ut på att det räcker att ta bort de formella hindren för kvinnor för att de sedan ska kunna "tävla på lika villkor" mot männen. Är det bara jämnt på startlinjen har man inga problem och meriterna är det som får avgöra. I det här lägret ser man kvotering snarare som en slags omvänd diskriminering och därför orättvis. (Se till exempel högergruppen Centrum för rättvisa och hur de drev fallet med kvoteringen till juristlijen i Uppsala).

Problemet med liberalernas resonemang är att det inte funkar. Även om alla formella hinder för kvinnorepresentation är borttagna så kvarstår andra. Det kanske är jämnt på startlinjen, men om kvinnor tvingas springa med skosnörena hopknutna blir loppet knappast rättvist ändå. Den strukturella diskrimineringen, gubbväldet, finns ju kvar. Kvinnor har fortfarande inte halva makten och hela lönen om man säger så.

Därför är kvotering och annan form av positiv särbehandling rättvist. Vi behöver helt enkelt ett system som kompenserar för strukturella orättvisor. Varför inte en lag som kräver att vartannat namn på partilistorna inför valet är kvinnor?

Som sagt: det är inte optimalt att flytta in mitt under pågående renovering... Men allting gick osannolikt smidigt och snabbt – vi var klara redan vid tre i går eftermiddag. Bredbandsbolaget har flyttat abonnemanget som de lovat och skärmen kom fram oskadd med båttransporten från Vietnam. Allt är frid och fröjd med andra ord.

Stort tack till alla som hjälpte till!

I helgen flyttar vi från Jakobsberg till Skogås. Till rätt sida om stan igen med andra ord (min flickvän håller inte med), men framför allt från en liten etta till en stor trea. Kombinerat arbetsrum och gästrum, stort matrum och (hör och häpna) två toaletter. Stooort.

För er som inte vet: Skogås ligger fint, nära både skog, berg och sjöar. Efter åtta år på Södermalm och två i Hanoi känns det kalas, även om kollektivtrafiken på kvällarna (bara två pendeltåg i timman) suger.

Tyvärr flyttar vi in mitt under renoveringen vilket gör att vi varken kan ställa upp några möbler längs väggarna eller packa upp särskilt mycket den första veckan. Ruskigt dålig tajming, men vem hade väl kunnat ana att Huges hantverkare skulle komma så snart?

Sveriges Radio vill inte att Public Service ska heta Public Service. Den nya tidningen "undergräver förtroende för de verkliga public service-företagens självständighet" sägs det i advokaternas brev till utgivarna. Sniket.

(Det sägs att första numret av tidningen är ute. Prenumerationen är betald, var är mitt ex?)

USA anklagar nu Iran för införskaffande av massförstörelsevapen.

Vi har hört den förut.

"Nöjesjournalistiken är sportjournalistikens homosociala lillebror" skriver Anna-Klara Bratt i det nya numret av Arbetaren:

"Detta är ett bra exempel på hur den vite mannen blir norm, i det här fallet som både läsare, konsument och skribent. För inte heter musiksidorna XY, Aftonbladet Man eller Män om musik."

Tidningen Arbetaren rekommenderas för övrigt varmt. Det kostar bara 39 kr i månaden att prenumerera.

Hanne Kjöller kritiserar utflyttningen av ett antal statliga myndigheter i dagens DN. Det är möjligen befogat, men hennes argumentation är märklig.

Genom att jämföra hur stor andel av ungdomarna i olika kommuner som skrivit in sig på högskola eller universitet sluter hon sig till att stockholmare (särskilt de i Danderyd) är mer kompetenta än exempelvis värmlänningar.

I Danderyd har nämligen 71,6 procent av invånarna under 25 skrivit in sig för akademiska studier medan motsvarande siffra i värmländska Grums är 29,9 procent.
I korthet skulle detta alltså, enligt Hanne Kjöller, vara ett skäl att inte flytta statliga myndigheter till Värmland – folk där har inte tillräcklig utbildning (och är därmed inte kompetenta nog).

Hanne Kjöller går bort sig rejält i det här resonemanget. I Grums finns som bekant varken högskola eller universitet, och de som flyttar till Karlstad för att plugga räknas ju som boende där. (I Karlstad är siffrorna också betydligt högre.) Om de däremot stannar i Grums, och skaffar sig en akademisk utbildning genom att pendla, så... finns där ändå inga kvalificerade jobb.

(En annan invändning är väl att även med ett lägre antal universitetsutbildade i Värmland så räcker dessa sannolikt till för att driva en statlig myndighet.)

Siffrorna kan med andra ord precis lika gärna ses som ett skäl att flytta statliga myndigheter till Värmland. Fer unga skulle satsa på att utbilda sig om det fanns fler kvalificerade jobb och möjlighet att också utnyttja sin utbildning.

"Det ska inte gå att missbruka gästfriheten i Sverige."
Mauricio Rojas med anledning av att folkpartiet nu vill slänga ut alla utlänningar som begår brott.

"Då det gäller invandrare som begått brott anser Sverigedemokraterna att dessa har missbrukat vår gästfrihet och skall återbördas till sina hemländer."
Ur sverigedemokraternas partiprogram (1999).

Via Mothugg.