I Moderata Ungdomsförbundets förbundsstyrelse finns tre Carl och en Karl, men bara två tjejer. Är det representativt för organisationen månne? (Totalt har förbundsstyrelsen tolv ledamöter. Tio grabbar och två tjejer.)
(Via insändare i Mitt i Järfälla.)
"Det måste finnas en klar gräns mellan mäns och kvinnors fotboll.”
Citatet kommer från ett beslut av Fifas (internationella fotbollförbundet) exekutivkommitté, som därmed nekar Maribel Dominguez tillstånd att spela i det mexikanska herrlaget Celaya i landets division 2.
Varför i hela friden måste det finnas "en klar gräns mellan mäns och kvinnors fotboll"?
(Via ETC.)
Nu får vi veta att medborgarna i Falluja är välkomna att komma tillbaka till staden. Varje återvändande invånare ska få 100 dollar. De som fått sina hus förstörda kan få mellan 2000 och 10000 dollar.
Samtidigt berättar Maj Wechselmann i dagens Aftonbladet Kultur om läget i staden. Strider pågår fortfarande. Kloakerna har sprängts, avloppsvatten översvämmar gatorna och hundar äter av lik som blivit liggande i veckor. Amerikanska soldater skjuter så många hundar de kan av rädsla för smittspridning.
Röda Halvmånen (Röda Korset) släpps fortfarande inte in i staden. ”Varje dag kommer det nyheter om det yttersta förakt för de mest elementära humanitära åtgärderna: plikten att skydda mänskligt liv och värdighet”, säger Pierre Kraehenbuhl, en av Röda Halvmånens chefer för operationerna i Irak.
En av fördelarna med att vara tillbaka i Sverige är ju att jag kan följa Vita Huset igen. Har de två första säsongerna på DVD, men vilken säsong är det egentligen som visas på SVT nu?
Expressen utropar "Nu kommer ljuset" och jag kan inte annat än att göra en Fylking och utropa "äntligen"! Blev smått chockad över hur otroligt lite dagsljus det är den här årstiden när jag kom hem från Vietnam förra veckan. Okej, jag borde ju inte vara förvånad efter bara två år utan svensk vinter, men kanske blir det värre när man inte har hösten på sig att vänja sig... Nåja, i morgon, kl 13.42, vänder det.
Daniel på subjektiv.se inser (om än motvilligt) att han nog ändå är feminist. Detta efter att ha läst en intervju med folkpartiets nya taleskvinna i jämställdhetsfrågor. Han avslutar: "Värre är att det kanske även gör mig till nån slags jävla folkpartist…" Ska vi gratulera eller beklagal? :-)
Okej, nog för att Discovery alltid handlat ganska mycket som stridsvagnar och krig, men... Military Channel? Jag säger som Doc Searls: "...this creeps the shit out of me."
Harrison Ford spelar general i en ny storfilm som presenterades i går av Universal Pictures. Filmen kommer att heta "The battle of Falluja" och handla om just detta. Bolaget lovar att filmen kommer att göras utifrån de amerikanska soldaternas perspektiv.
Hollywood har ju en rätt gedigen erfarenhet av att demonisera araber, så just detta borde inte innebära någon större svårighet...
(Via The Guardian.)
Sitter på Apples "Mac OS X Tiger Developer Briefing" i Stockholm. Hamnade här mest av nyfikenhet – det var ganska exakt tio år sedan jag avslutade min ganska korta karriär som programmerare. Men vem vet...
Förmiddagen har ägnats åt en relativt detaljerad genomgång av nästa generation av Apples operativsystem. Det ser ut att bli en ruskigt bra uppdatering både för användare och utvecklare. En helt ny sökfunktion som använder metadata, stöd för RSS direkt i Safari och Automator är vad jag ser fram emot mest.
Sitter på flygplatsen i Bangkok. Planet till Stockholm går om en och en halv timma. Fick ett ståtligt följe med mig ut till flygplatsen i Hanoi i går – så många har jag aldrig blivit avvinkad av förut!
Bangkok är som vanligt. Varmt, skitigt och rätt kul. Panthip Plaza har blivit lite tråkigare sen sist – myndigheterna slår ner allt hårdare på piratkopieringen. Det säljs fortfarande, men allt mindre öppet.
Två timmar wi-fi på flygplatsen här kostar 450 Bath (80 kronor ungefär). Ganska dyrt alltså, å andra sidan ett lysande sätt att få tiden att gå samtidigt som man kan göra lite nytta.
Snart hemma nu!
Jag var på bio i går – lyxbio. På Siam Discovery Center i Bangkok finns en bio som erbjuder lite extra lyx och komfort kan man säga. Det kostar ungefär som en vanlig biobiljett hemma.
I lobbyn fanns plockmat och schyssta fåtöljer att vänta i. Men det var själva salongen som var grejen... fullstor duk, men betydligt färre platser än i en normal salong. Alla gäster har nämligen en egen, gigantisk fåtölj för sig själva. Den är ställbar (elektriskt) från sittande till ett läge som är så nära liggande man kan komma i en fåtölj, och väldigt väldigt mjuk... I en liten påse får man en kudde, en filt (luftkonditionering, ni vet) och ett par sockor om man skulle vara frusen.
Under reklamen kan man passa på att beställa popcorn direkt till platsen och sen är det bara att luta sig bakåt och njuta. Eller nej, först måste alla stå upp för det obligatoriska hedrandet av kungen.
Det enda problemet var egentligen att det var för bekvämt. Om filmen är lite halvseg (som Oceans 12 är kan jag avslöja) är det väldigt lätt hänt att man slumrar till...
Bloggaren (och muslimen) Monjia är trött på extrema muslimska sajter och den skeva bild av islam som sprids genom dessa. Hon fixade därför denna utmärkta och intressanta guide till internetislam. Kolla in den!
Ett litet tecken på att något håller på att hända i Vietnam: Leninparken i centrala Hanoi har bytt namn till "Thống Nhất" (ung. Återföreningsparken – syftande på återföreningen av Nord- och Sydvietnam 1975).
Lenin själv står dock kvar som staty i en annan park, mitt emot arméhögkvarteret, så man kanske ändå inte ska dra allt för stora växlar på namnbytet...
Fick en fråga från Daniel (subjektiv.se) om hur man kan göra om man är intresserad av att åka ut i världen som biståndsarbetare. Är inte säker på att jag är rätt person att svara, men jag gör ett försök.
Det bästa sättet är sannolikt att gå via någon av de svenska organisationer som sänder ut anställda till projekt runt om i världen. De som skickas ut brukar kallas för volontärer (även om man nu diskuterar att ta bort det som begrepp), vilket innebär att man jobbar för en relativt låg lön.
Ytterligare ett problem med att ha en laptop som blir varm. Keep it cool boys.
På söndag lämnar jag Vietnam. Jag har varit här i nästan två år, kontraktet går ut och det är dags att göra något annat.
Jag vill hem, men jag vill inte härifrån. Det är något med det här landet och med det här folket som kryper in under skinnet på en, in i själen och blir en del av en.
De sista dagarna ägnar jag åt att packa och åt att ta farväl. Det förstnämnda går hyfsat, även om det som vanligt är mer grejor än man någonsin kan tänka sig. Det senare är åt helvete. Att veta att det kanske, troligen, är sista gången man träffar en människa som man tycker om gör ont. Skitont.
Ändå har jag massor att se fram emot. Framförallt för att kunna leva med den jag älskar – det är slitsamt att vara ifrån varandra under så långa perioder. Vänner och familj drar förstås, liksom alla små vardagsgrejor jag saknat.
Jag vill hem. Jag vill inte härifrån. Jag längtar hem och redan tillbaka.
Bloggen Frozenswede har reagerat på DNs artikel om Tv-spelsberoendet. Där påpekas att tv-tittandet bland landets vuxna befolkning också borde vara orsak för moralpanik:
"Ta upp TV-tittandet om ni skall ta upp något. Nu är jag osäker på siffrorna, men jag läste en undersökning för några år sedan att den genomsnittlige svenskan tittar på TV mellan 3-5 timmar per dag, lite mer på helgerna. Whoa! Det ger ju 27-37 timmar per vecka, lika mycket som för de där spelberoende ungdomarna. Fast med den markanta skillnaden att det gäller HELA Sveriges befolkning, inte 40 000 tonåringar. Nyhetsvärde, någon?"
:-)
Jonathan på j|turn har skrivit en mycket läsvärd artikel om hur internetleverantörerna vägrar låta oss ladda upp data lika snabbt som vi laddar ner, trots att det finns tekniska lösningar som klarar detta idag. Han skriver bland annat:
To speak bluntly; most companies that sell Internet capacity to you today does not want you to distribute content - they'd much rather sell it to you themselves. They want you to be passive because that gives them opportunity to sell you things, while not changing their tried-and-tested business-model.
Resonemanget han för är viktigt. Utan en teknik där upp- och nedladdning kan ske lika snabbt blir det svårare att få moderna fildelningsnätverk att fungera.
P2P will only work if the nodes in the network are symmetrically hooked-up. If users consume (receive) faster that they produce (send) the scheme will fail, since P2P is mathematically a zero-sum game. By definition, every bit you download has to be uploaded by someone else.
Just dessa nätverk, som tillåter vanliga människor att snabbt, effektivt och billigt dela med sig av egenproducerat "innehåll" (ljud, video, mjukvara) är kritiska för att internet ska bli (eller kanske snarare fortsätta vara) en teknik som främjar deltagande och demokrati istället för att göra oss till passiva mediekonsumenter.
DN kanske borde bestämma sig. I rubriken till artikeln skriver man "Tv-spel gör barn beroende". I slutet av artikeln skriver journalisten "Ännu finns inga vetenskapliga bevis för att tv- och datorspel är beroendeframkallande". Trött redigerare?
Rasmus på Copyriot går igenom argumentationen från föreningen Fair Play (vars undersökning ligger till grund för DN-artikeln). Slutsatsen? "Ät bajs, Fair Play."
Läser om filosofen Etienne Balibar i DN:s serie "Politik och barbari". Det handlar om gränser, nationalism och om hur man borde definiera medborgarskap och politiska rättigheter i framtidens EU. Om Balibars syn på nationalismen skriver Stefan Jonsson så här:
"Nationalismen, till exempel, gjorde en gång att miljontals människor kunde överskrida de små gemenskapernas gränser - familjen, byn, socknen och staden - och samla sig i en vidare politisk gemenskap.
Numera fungerar nationalismen tvärtom som en segregeringsmaskin, hävdar Balibar. När nationalstaterna rustar ned och privatiserar offentliga inrättningar som ger kropp åt samhället - från postväsendet till skolorna - glider nationens olika grupper och regioner isär. Nationen blir allt mindre av samhälle och allt mer av symbol. Till sist reduceras den till ett rent tecken på tillhörighet, som omhuldas med desto starkare lidelser eftersom det pekar åter mot en gemenskap på väg att slitas sönder.
Därmed förvandlas nationen till en "kultur". Den etnifieras och låter sig mobiliseras i rasistiska syften. Till och med själva nationstillhörigheten blir ett privilegium eller ett stigma - privilegium för den som har svenskt pass, stigma för personen från Niger."
Robert Scoble och Shel Israel har bestämt sig för att skriva en bok om hur bloggar kan användas av företag i PR och marknadsföringsarbetet. De har också bestämt sig för att hela processen, från kontraktsdetaljer till utkast och färdiga kapitel, ska vara öppen på deras bloggar. Scoble föreslår dessutom att rättigheterna för boken ska auktioneras ut på Ebay.
Robert Scobles bokblogg hittar du här. Svaren från Shel Israel finns på hans egen blogg.
I helgen har Vänsterpartiet samling i Stockholm. Det ska bli intressant att höra vad som kommer ur mötet, diskussionsklimatet inom partiet verkar inte ha varit det bästa på sistone.
Själv hoppas jag att idéerna från Vägval Vänster ska få ett större genomslag inom partiet. Där finns nytänkande och framför allt en frihetlig vänster istället för det gamla centralistiska tänkandet.
Håller på att göra om designen till tre spalter i stället för två. Jag gör det direkt på sajten så om det ser konstigt ut ber jag om ursäkt. Håll ut, senare under dagen ska det nog vara klart.
Mittkolumnen har blivit smalare, vilket pajar en del tidigare inlägg med bilder som anpassats till den gamla designen. Får se om jag hinner göra om dem också...
Den nya spalten ska bland annat användas för att lägga in de senaste rubrikerna från obunden.se. (Om jag nu får det att funka).
Att Bush sett till att strypa alla bidrag till organisatoner som pratar med unga om säker sex har jag skrivit om tidigare. Men att hans administration istället finansierar information bestående av rena lögner var en nyhet för mig.
Vad sägs om det här: "Du kan smittas av HIV genom svettdroppar eller tårar." "Du kan bli gravid genom att vidröra någons könsorgan." "Ett 43 dagar gammalt foster är en tänkande varelse."
En genomgång av de "avhållsamhetsprogram" som finansieras av amerikanska skattepengar visar att de kryllar av "falsk, missledande och förvriden information". Just nu finns omkring 100 sådana projekt i USA. Stödet uppgår till omkring 170 miljoner dollar, vilket är en fördubbling sedan Bush kom till makten.
Epigon blev i går utsedd till Årets Nättidskrift av Föreningen för Sveriges Nättidskrifter. Grattis till bloggaren Emanuel Sidea, som är chefredaktör för Epigon, och till övriga redaktionen!
Skannar nätet efter intressanta vänstersajter. Vill ha inspiration, radikala, progressiva idéer, relevant och bitande kritik av högern... men hittar mest unkna, gamla, sekteristiska pamfletter. Varför är det så? Var finns den nya vänstern?
I magasinet kommentar hittar jag ett upprop från ett antal vänsterpartister till Kubas försvar. Ser man igenom förstamajtals-retoriken finns där en relevant kritik. Jag menar, exakt hur hjälper sanktionerna mot Kuba det kubanska folket? Men språket? Tonen? Det luktar sektvänster lång väg. Ett utmärkt sätt att skrämma bort folk och se till att bara de redan frälsta tar till sig det man skriver.
Läser man programmet till Socialistiskt Forum som anordnades för ett par veckor sedan får man tyvärr lite samma intryck. (Jag hade tyvärr inte möjlighet att vara där själv.) Vi snackar inledning med blåsorkester och kören Trots allt. Raka spåret tillbaks till 1972 liksom.
Undantagen finns där förstås. Jag tycker att min före detta arbetsgivare ETC, med Johan Ehrenberg i spetsen är ett av dem. Tidskriften Arena ett annat (men varför så snåla med materialet på nätet?). Här finns välformulerad, spetsig kritik, nya idéer och visioner. Men varför är de så ensamma?
(Jag tar tacksamt emot tips på fler bra exempel!)
Först: jag gillar McDonalds. Eller rättare sagt, jag gillar hamburgarna och den friterade potatisen på McDonalds. Bättre än både Max, Burger King och Sibylla om du frågar mig. Jag skäms nästan lite när jag skriver det, men så är det, och nu vet du. Under de besök i Sverige jag har gjort de senaste två åren har jag alltid sett till att besöka dem ett par gånger.
Därmed inte sagt att jag gillar det multinationella, vinstmaximerande jätteföretaget speciellt mycket. De betalar kassa löner, uppfostrar folk till McZombies och försöker lura i oss att deras mat är nyttig. Men jag tar mig rätten att både äta deras hamburgare och kritisera dem. Dubbelmoral? Kanske.
Grejen är att jag inte orkar vara principfast hela tiden. Det är klart att det finns ett antal frågor som jag aldrig skulle kompromissa med, men ibland får man lov att vara lite pragmatisk. Livet är kort och dessutom rätt komplicerat ibland.
McDonalds finns inte i Vietnam. Vet inte riktigt varför, men jag misstänker att deras marknadsundersökningar visar att det skulle vara svårt att hävda sig i snabbmatskonkurrensen här.
Kom just tillbaka efter en fantastisk lunch här i Hanoi. Ett litet hak längre upp på gatan serverar en gudomlig Bún Chả, risnudlar med grillat fläsk och grön papaya i buljong. Man fyller på med chili, peppar och vitlök efter egen smak, och så får man en skål med fräsch grönsallad till. Själva restaurangen består av ett antal låga bord och plastpallar (sådana som man köper för att barnen ska nå upp till handfatet i badrummet, ni vet) på en liten ruffig innergård.
Sa jag att en portion kostar tre kronor? (Nej, de betalar inte heller så bra löner...)
Sen en iskaffe på kafét intill. Det drivs av en kvinna som dessutom är överste i arméns teater, och förutom kalasgott kaffe får man alltid en trevlig pratstund. Vietnamesiskt kaffe smakar inte som något annat. Det är starkt och gott, med en svag chokladsmak. Bäst är det när det avnjuts med en skvätt söt, kondenserad mjölk och is. (Två kronor.)
Så, nej, jag saknar inte McDonalds... så mycket.
Så nationaldagen blir allmän helgdag. Suck. Är det verkligen mer nationalism vi behöver?
Emanuel Sidea har bästa kommentaren hittills om att SVT tvingar Per Gudmunson att sluta blogga:
"Givetvis ställer jag, som mediekonsument och journalist (jag är inte bara chefredaktör utan även frilansjournalist) att det bör vara alla journalisters uppgift att EFTERSTRÄVA objektivitet. MEN, vi som jobbar som journalister, eller bara den som blivit intervjuat märker att det finns en diskrepans i verkligheten och den förmedlade verkligheten. Den är alltid ett tvärsnitt, och spegling.
Så kan man vara objektiv? Enligt den gamla skolans journalister - ja! Enligt den nya som jag själv må representera (som 80-talist), blankt nej. Man ska vara saklig, men man är alltid subjektiv - trots sin eftersträvan om det motsatta.
Men i SVT-huset verkar finnas nån skum logik i att public service står över detta ofrånkomliga problem. Så vad gör man? Sätter alla som yttrar sig i kanträn."
Okej, jag tycker ju att det här är en bra nyhet. Antalet datorer växer otroligt snabbt i det här landet, men hittills har Windows i princip hela marknaden. Linux börjar slå igenom i liten skala, medan Apple hittills varit nästan helt osynliga. Nu har de skrivit avtal om att FPT ska distribuera deras prylar här. Sannolikt ett bra val, det är ett företag som växt otroligt mycket bara under de två år jag har varit här.
Är dock en liten aning bitter att detta kommer först nu, två veckor innan jag flyttar hem...
Stig-Björn Ljunggren tycker att Christian Gergils gör ett tankefel när han hävdar att Farmen borde ses som en konstform:
"Vi ser ett antal människor utnyttjas av medierna. Underklassen hånas. Dumsnutarna hängs ut. En gatuteater där den mediala dramaturgin använder människor av kött och blod som bränsle. De kastar sig över människor med hänsynslöshet. Några dras in i det ofrivilligt, andra genom att rekryteras i god tro.
Av samma skäl som det är svårt att se en förståndshandikappad bli plockad på pengar eller en full flicka utnyttjad så tycker många av oss att idioterna som tror att de ska bli rockstjärnor trots att de inte kan ta en ton borde stanna hemma, inte skämma ut sig i TV. Men visst, det är en fri värld. Dokusåpefolket får göra vad de vill. Men vi andra får också tycka vad vi vill om programmen."
Konstform och konstform... Utan att ha haft möjlighet att se ett enda avsnitt känns Gergils deltagande i Farmen som ett lite desperat försök att komma tillbaka till rampljuset och få mer uppmärksamhet kring hans politiska ambitioner. Ett medialt geni har han ju alltid varit.
Kommentarer