Skrev det här mest som en kommentar till Emils andra inlägg om att han inte är feminist. Han verkar mena att man som feminist inte kan ta problemen med kvinnor som misshandlar män på allvar.
Självklart ska också de här problemen tas på allvar. Men samtidigt blir det en fånig diskussion – så fort man börjar prata om mäns strukturella förtryck av kvinnor är det alltid nån som kommer med just detta. "Jamen, kvinnor slår ju också."
Ja, det gör de. Och det är ett problem! Men det är undantag. Det som är inbyggt i själva samhällssystemet är just mäns förtryck av, och våld mot, kvinnor. Det är hela den strukturen, den kulturen vi måste göra oss av med!
Därför är det självklart för mig att kalla mig feminist. Och jag har faktiskt ganska svårt att förstå folk som INTE är för att ta bort förtryckande strukturer.
Har jag också. Svårt att förstå människor som vill att förtryck skall bestå.
Bra skrivet. Enkelt, inte för många ord - och pang på rödbetan.
Ja, det var faktiskt bra skrivet. Jag har haft svårt för att kalla mig för feminist, enbart för att ordet har används till både det ena och det andra.
Just det här osynliga strukurella som bara är, utan att någon egentligen vet varför är ju det som skrämmer mig mest.
Förutsättningarna för män och kvinnor ÄR olika i vårt samhälle, för det mesta till kvinnors nackdel. Det måste ändras. Det är viktigt att några kämpar för att förbättra kvinnors rättigheter och möjligheter i vårt samhälle. Det behövs. Jag är inte mot feminismen, jag vill bara inte bekänna mig till den. Det behövs även förkämpar för andra utsatta grupper i vårt samhälle. Grupper som inte lyckas göra sin sak hörd på samma sätt som andra. Medan andra gör viktigt arbete och agiterar för kvinnors rättigheter och möjligheter tycker jag även att det är viktigt att någon försöker uppmärksamma dessa grupper, något jag tycker att man får svårare för att göra som feminismens förkämpe.
Den här kommentaren finns även på min blog.
Min åsikt om feminismen i stort är att den helt och hållet borde frikopplas från hbt-frågorna. Som det är nu ses ett nödvändigt samband där jag inte ser något alls (och jag känner till argumenten för varje de hör ihop, men jag tycker inte de håller).
En annan sak är allt tal om det negativa med kärnfamiljen, som jag stör mig på. Ibland får jag känslan av att det inte alls är någon familj i vanlig mening som mer extrema grupperingar angriper, utan det är en fiktiv, ondskefull företeelse.
Emil: det låter ju som att du ÄR feminist. Jag menar, det finns ju ingen motsättning i att både uppmärksamma strukturellt könsförtryck SAMTIDIGT som man uppmärksammar och försöker jobba för annat viktigt, där förstår jag inte ditt resonemang.
Jag vill hellre renondla vad jag bekänner mig till istället för att samla på mig en bunt etiketter. Bland de saker jag vill bekänna mig till ligger inte feminismen bland de främsta även om jag sympatiserar med mycket av det som vissa kallar feminism.
Etiketterna är ju inte det viktiga. Men varför skriva två inlägg om varför du INTE är feminist om du sympatiserar med ideologin?
Det var onödigt att skriva två inlägg. Jag borde uppdaterat det första egentligen. Det andra skrev jag när jag läste uppföljningen till artiklen om våld av kvinnor mot män i DN. Den artikel som beskrev det problem jag var ute efter i det första inlägget.
Hej feminist, kolla min blogg: http://sharazad.blogg.se/
Hejsan,
klart en är feminist. ;)
Jag tycker det är fel att en man som utsätts för våld av en kvinna i en nära relation skall få noll uppmärksamhet för det medan många kommuner har full support för en kvinna.
Det handlar inte om feminism, strukturer etc utan om att våldsoffer skall behandlas lika.
Vi delar ju inte upp tex offer för trafikvåld och säger att kvinnor inte skall få hjälp bara för att de är färre i antal?
Jag tycker det är fel att en man som utsätts för våld av en kvinna i en nära relation skall få noll uppmärksamhet för det medan många kommuner har full support för en kvinna.
Det handlar inte om feminism, strukturer etc utan om att våldsoffer skall behandlas lika.
Vi delar ju inte upp tex offer för trafikvåld och säger att kvinnor inte skall få hjälp bara för att de är färre i antal?
Jag tycker det är fel att en man som utsätts för våld av en kvinna i en nära relation skall få noll uppmärksamhet för det medan många kommuner har full support för en kvinna.
Det handlar inte om feminism, strukturer etc utan om att våldsoffer skall behandlas lika.
Vi delar ju inte upp tex offer för trafikvåld och säger att kvinnor inte skall få hjälp bara för att de är färre i antal?