Jag glömmer det aldrig. Första lördagen i mitt rum här i Hanoi för snart två år sedan. Jag var trött, både av resa, tidsomställning och av alla nya intryck och såg fram emot att få sova ut på morgonen. Så blev det inte.
Halv sju vaknade jag av att det var något som lät. Distat och högt som en halv rockkonsert och svårt att uttyda med nyvakna öron, men ja... det var nog musik. En vietnamesisk sång i högt tempo och på högsta volym som först framfördes av en man, sen av en kvinna och till sist av en barnkör. Nyfikenheten vann över tröttheten och jag släpade mig ut på balkongen. Nedanför mig ser jag en gigantisk trattformad högtalare på en av elstoplarna, liknande dem vi använder för flyglarm hemma i Sverige.
När musiken till sist tystnar börjar pratet. I nästan en timma kan det hålla på, det sägs vara samhällsinformation, men min vietnamesiska är fortfarande inte tillräckligt bra för att jag ska förstå mer än enstaka ord. Ibland hör jag att de pratar om hälsa och droger (vanliga ord i mitt jobb här), men i övrigt har jag ingen aning. Om det skulle bli någon verklig katastrofsituation här skulle jag vara sorgligt oinformerad är jag rädd. (Jag menar, det var ju kompisarna hemma i Sverige som mejlade och berättade att SARS spreds runt om i Vietnam).
Så där har det fortsatt. Varje lördagsmorgon. Någon enstaka gång har jag lyckats somna om, men oftast är det bara att ge upp. Jag har försökt få mina arbetskamrater att inse det märkliga i att sända samhällsinformation vid den här tidpunkten på dygnet, men ingen verkar förstå vad jag pratar om. Alla är ju redan uppe! Har fortfarande inte hittat någon sjusovare i detta land.
Om du själv vill uppleva lite Hanoistämning denna lördagsmorgon kan du lyssna här. [mp3]
Leave a comment