De senaste tio åren har 3,3 miljoner människor dött i ett inbördeskrig medan större delen av världen bara tittat på. Det är en mänsklig tragedi av ofattbara mått och ännu ett exempel på hur vi misslyckas med att hantera komplicerade konflikter.
Problemen i Kongo är inte nya. Efter att Belgien lämnat landet på 1960-talet, efter en grym kolonialtid under Kung Leopold II, utbröt blodiga inbördeskrig där både CIA och Belgien var inblandade. Värdefulla naturtillgångar, olja och diamanter (och numera coltan, som bland annat används i mobiltelefontillverkning) var en drivande kraft både då och nu.
Under 1994 späddes problemen på ytterligare. I grannlandet Rwanda mördade den extrema hutu-regimen omkring 800 000 tutsier under de kanske blodigaste 100 dagarna världen skådat. När huturegimen sedan föll flydde någon miljon hutus till östra Kongo, däribland många av de skyldiga till folkmordet i Rwanda. Hutu-rebeller har sedan dess fortsatt att verka inne i Kongo, vilket är en av förklaringarna till att Rwanda i omgångar sent trupper till landet.
Nu finns fredsbevarande trupper i landet, och ett avtal har skrivits mellan Kongo och de inblandade grannländerna. Tyvärr fortsätter striderna, och civilbefolkningen drabbas hårt. Via media får vi bilder av en komplicerad konflikt där det inte verkar finnas någon entydigt ond eller god sida. Och det är ju så verkligheten ser ut i nästan alla fall, men det får inte bli en ursäkt att vända sig om och inte bry sig. Över tre miljoner har dött för att världen gjort just detta. Det är dags att börja se och agera.
Uppdatering: Stefan Geens skriver om Leopold II och hans roll i historien bakom det som händer i Kongo idag.
Läs mer:
Washington Post (kräver registrering) har en ganska bra bild- och ljudpresentation, bestående av nio korta kapitel om konflikterna och historien bakom. Lite förenklat, men ändå en ganska bra överblicksbild.
Amnesty International om konflikten i Kongo.
Leave a comment