Den som aldrig upplevt ett riktigt tropiskt regn vet inte vad en regnskur är. Plötsligt ter sig även de värsta nordiska skyfallen ganska harmlösa.
Regnet börjar ofta plötsligt, men ändå sällan som en direkt överraskning. Jag menar, folk vet ju om att det är regnsäsong och man har ju alltid med sig regnponchon i moppens bagagekorg. Oftast hinner man in under tak innan man är helt genomsur.
Det regnar nu. Gatorna är nästan tomma, sånär som på en och annan bil och några tappra motorcykelförare som måste fortsätta transportera vad det nu är de transporterar. Gatuförsäljarna har smitit under någon presenning, folk står och väntar inne i affärer eller busskurer på att det ska gå över.
Ljudet är det första man tänker på. Smattret mot hustak, träd och gator kan vara öronbedövande. Som om man satt mitt inne i ett vattenfall. Ja, det är ju det man gör. Och så doften. Det luktar jord och både fuktigt och rent på en gång. Lite som nyupptagna rödbetor.
Dagvattenbrunnar, diken och trottoarkanter är oerhört väl tilltagna i Hanoi. Överdimensionerade med svenska ögon, ändå dröjer det inte många minuter innan vattnet börjar samlas på gatorna. Till en början som strömmar längs med kanterna, allt stridare och djupare ju längre det pågår. Lite senare börjar hela gator vattenfyllas och det är inte längre svårt att förstå varför de bygger så höga trottoarer.
Det regnar nu.
Jeez, ibland är livet so wierd. Sitter och bloggsurfar och stöter på din artikel i ETC om bloggar och blir nyfiken. Har nyss skrivit en artikel om bloggar som kommer i Corren på lördag och tycker det känns bra att fler skriver om bloggosfären i svensk press. Så får jag se att du har bott i Linköping (höstluften dansar sval och lätt idag kring träden i Domkyrkoparken) och att du nu bor i Hanoi. Och då måste jag ju bara säga att visst är Hanoi ett ställe som man bara måste älska? Jag var där själv för exakt ett år sedan och höll en SIDA-kurs för vietnamesiska journalister och hur man gör nyhetssajter. Det var något av det bästa jag har varit med om. Mopedbuller, den öppna regnhimlen, caphé sua, träden som växer lågt över gamla stan och skrattet i K:s ögon.
Hur som helst. Livet är weird och bloggosfären närmare än en trång kväll på Platens.
Jeez, ibland är livet so wierd. Sitter och bloggsurfar och stöter på din artikel i ETC om bloggar och blir nyfiken. Har nyss skrivit en artikel om bloggar som kommer i Corren på lördag och tycker det känns bra att fler skriver om bloggosfären i svensk press. Så får jag se att du har bott i Linköping (höstluften dansar sval och lätt idag kring träden i Domkyrkoparken) och att du nu bor i Hanoi. Och då måste jag ju bara säga att visst är Hanoi ett ställe som man bara måste älska? Jag var där själv för exakt ett år sedan och höll en SIDA-kurs för vietnamesiska journalister och hur man gör nyhetssajter. Det var något av det bästa jag har varit med om. Mopedbuller, den öppna regnhimlen, caphé sua, träden som växer lågt över gamla stan och skrattet i K:s ögon.
Hur som helst. Livet är weird och bloggosfären närmare än en trång kväll på Platens.
Jeez, ibland är livet so wierd. Sitter och bloggsurfar och stöter på din artikel i ETC om bloggar och blir nyfiken. Har nyss skrivit en artikel om bloggar som kommer i Corren på lördag och tycker det känns bra att fler skriver om bloggosfären i svensk press. Så får jag se att du har bott i Linköping (höstluften dansar sval och lätt idag kring träden i Domkyrkoparken) och att du nu bor i Hanoi. Och då måste jag ju bara säga att visst är Hanoi ett ställe som man bara måste älska? Jag var där själv för exakt ett år sedan och höll en SIDA-kurs för vietnamesiska journalister och hur man gör nyhetssajter. Det var något av det bästa jag har varit med om. Mopedbuller, den öppna regnhimlen, caphé sua, träden som växer lågt över gamla stan och skrattet i K's ögon.
Hur som helst. Livet är weird och bloggosfären närmare än en trång kväll på Platens.