Karolina Ramqvist skriver i senaste numret av Arena om att det är dags att avskaffa manligheten som norm. (Tyvärr finns bara inledningen på webben). Läsvärt!
Karolina Ramqvist skriver i senaste numret av Arena om att det är dags att avskaffa manligheten som norm. (Tyvärr finns bara inledningen på webben). Läsvärt!
Jag läste inlägget i Arena. Gillar det. Gillar också tidningen ETC av samma orsak.
Tänker att som tjej kan man få höra att man är för kvinnlig - hur man går klädd osv. Jag har nån gång fått höra att jag är för manlig, fast jag är tjej. Jag är så trött på dessa roller - kan vi inte få vara oss själva utan måttstockar?
Det finns så mycket vettigare saker att lägga energi på än att värdera varandras utstrålning enligt en kvinnlig/manlig måttstock.
Jag menar inte som kritik mot debatten, snarare att dessa värderingar är grunden till hur det ser ut, att kvinnor och män värderas olika - och egentligen passar ingen kvinna eller man in i de förhärskande idealen. Alltför många spelar så gärna teater för att låtsas passa in.
Precis. Och precis som Karolina Ramqvist skriver så är det alltför ofta kvinnor/tjejer som ska anpassa sig. Män våldtar och slår, men det är unga tjejer som får gå kurser för att utveckla sin självkänsla eller lära sig feministiskt självförsvar.
Det är inget fel på sådana insatser, men när man glömmer bort det som är orsaken, våra sjuka manlighetsideal och strukturerna som gör att manligheten är norm, då har man hamnat snett.
Ibland kan jag tänka, har inte mammor och andra kvinnor något finger med i spelet att killar får sjuka ideal?
Som att mammor pratar om "dåliga flickor", och att sönerna måste "bli" något att se upp till osv.
Också att mammor kan låta sina döttrar ärva den egna hopplösheten inför att bli född som kvinna? I skolan tex så ställs högre krav på tjejerna för att killarna förväntas vara bråkigare och ointresserade.
Egentligen finns det en dold idiotförklaring av män som kvinnor är med i att skapa. "Låt dem hållas med sina leksaker" - typ. Som att män får vara intelligensbefriade, "de kan ju inte rå för det", nej, inte helt, inte när det finns en massiv indoktrinering i att killar har en känslomässig intelligens strax ovanför sniglarna!
Morsor som inte låter sina söner gråta och känna sina känslor, och inte tydligt visar att pojkar har att ta ansvar för sin ilska, är medskapande - av oförstånd och givetvis indoktrinering.
Självklart är också kvinnor (och därmed mammor) också ansvariga för att vi för vidare de här rollerna till våra barn. Man kan ju se ganska tydligt hur föräldrar behandlar sina barn olika beroende på om barnet är en pojke eller en flicka. (Och detta från allra första dagen!)
Jag vet föräldrar som försökt uppfostra sina barn utan dessa onödiga begränsningar som våra cementerade könsroller innebär, men tyvärr verkar det svårt. Det finns ju gott om exempel på hur pojkar och flickor får olika behandling även på dagis och i skolan.
Tack!
Jag är ny webbloggare och tränar mej i tekniken och bloggkulturen, spännande tycker jag.
Har du några egna idéer om framtiden? Jag tänker att ETC jobbar för att sprida vettiga idéer (som jag tycker är vettiga), och alla som är intresserade kan ju på ett eller annat sätt sprida sitt tänkande, och varje människa har valet att mogna som medmänniska till sej själv och andra, som ringar på vattnet så kan jag se en bra "framåt"rörelse i medvetenhet på vår planet.
Jag tänker att egentligen finns det så mycket bra
användbar kunskap, det som bromsar är de som sitter fast i feltänk... kanske måste det ta sin tid, en vettig förändring går inte att pressa eller stressa fram, särskilt inte med våld.
Och ändå så älskar jag idéerna som poppar upp i mitt huvud, t ex; att om alla pappor tog det största ansvaret för sina barn från och med nu, så skulle någonting radikalt förändras inom några år. Jag tror att världen blev mindre våldsam, om inte mammorna skulle reagera våldsamt mot att bli fråntagna sin makt i familjen förstås...
Jag tror att min pappa var en föregångare i frågan, han blev hemmapappa redan -76.
Så det bygger jag min idé på...