Att säga att Vietnam är präglat av konfucianismen är ingen överdrift. Det finns nog saker som är bra med det (synen på utbildning som något oerhört viktigt till exempel) men i många fall kan det också vara tragiskt förlamande.
På många sätt går konfucianismen och kommunismen hand i hand här. Konfucius läror bidrar än idag till att cementera ett oerhört hierarkiskt samhälle där det alltid finns någon annan som sitter över dig och bestämmer. Förr var det kejsaren, nu är det kommunistpartiet. På samma sätt cementeras familjerelationer, storebror bestämmer över lillasyster, pappa bestämmer över mamma.
Därför är det inte utan glädje jag läser om unga poeter i Vietnam som vågar sticka ut och göra något som bryter mot rådande normer. De skriver poesi med slang, svärord, de skriver som man talar, de använder gatans språk.
Poesi i Vietnam ses traditionellt som något som ska vara vackert och som ska underhålla och förnöja. Det här är någonting annat och självklart väcker det reaktioner. Inget av förlagen (alla är statliga) har gett ut gruppens dikter, de har istället kopierat upp samlingarna i små upplagor. Gruppen, som kallar sig för "Öppna din mun" har arrangerat poesiläsningskväller i Ho Chi Minh City som var otroligt populära innan kulturpolisen förbjöd dem att fortsätta.
Leave a comment