De senaste dagarna har det postats en hel del om Israel–Palestina-konflikten på några svenska bloggar. Efter att ha läst Alicios senaste inlägg måste jag kommentera.
Att, som Alicio gör, skylla hela problemet ("kaoset i Mellanöstern") på palestinierna är både historielöst och djupt orättvist. Att inte se den Israeliska statens aggressiva agerande mot palestinierna, att bortse från tiotals år av ockupation, förtryck och förnedring för mig oförståeligt.
FN beslutade 1947 att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat. Gränserna fastslogs, men har egentligen aldrig respekterats av Israel. Sedan 1967 ockuperar man stora palestinska områden, samma år begärde FN att Israel skulle lämna dessa områden. 1974 upprepades denna begäran. Det blev aldrig så och Israel fortsätter att beröva hundratusentals palestinier från möjligheten att leva ett normalt och värdigt liv, och förnedrar dagligen människor i de ockuperade områdena.
Gradvis, och mycket strategiskt, har man byggt upp fler och fler bosättningar i de ockuperade områdena. Strategin verkar vara att om det bara går tillräckligt lång tid, och om det bor tillräckligt många Israeler där, så kommer det på något sätt upphöra att vara just ockuperat område. Israel bygger murar och tvingar bönder att passera genom gränskontroller för att komma ut till sina fält. När gränsen är öppen är det ingen som vet, det är upp till den lokala befälhavarens godtycke. Gränssoldaterna visar öppet sitt förakt, stoppar människor helt godtyckligt och trakasserar unga palestinska kvinnor.
Man kan aldrig försvara en självmordsbombare. Men man kan i viss mån förstå fenomenet. Desperata och förnedrade människor begår desperata och fruktansvärda handlingar. Effekten blir liknande på den Israeliska sidan förstås, rädslan förstärks och leder till allt hårdare repressioner.
Israel dödar palestinier, palestinier dödar israeler. Det är djupt tragiskt och en konflikt som på något sett måste få ett slut. Att lägga ansvaret ensidigt på en part leder ingen vart. Israel måste lämna tillbaka ockuperat land och respektera gränserna som är fastställda av FN. Palestinierna måste självklart upphöra med våldsdåden och börja lägga kraften på att bygga upp en egen, demokratisk nation.
Jag håller med DN:s läsarombudsman, Lilian Öhström, när hon säger "kritik av staten Israel är omöjlig eftersom den alltid riskerar att tillbakavisas som antisemitisk". Det är ett problem, speciellt om man som Alicio inte inser att att ansvaret för lösningen av palestinafrågan vilar mycket mycket tungt också på Israel.
UPPDATERING 19/9: Emil på "...i elden" har ytterligare ett inlägg i frågan.
Hej Pierre,
Du skrev:
“Att, som Alicio gör, skylla hela problemet ("kaoset i Mellanöstern") på palestinierna är både historielöst och djupt orättvist.”
- Lägg märke till att jag hänvisade till DN-artikeln i vilket reportern berättar att palestinierna sjölva lägger skulden på Yassir Arafat. Och de borde väl veta?
Jag instämmer i denna bedömning, även om Israel också har gjort misstag. Men varje objektiv bedömare kommer till slutsatsen att det absolut största ansvaret ligger på den palestinska ledningen, som uppmuntrat, finansierat och utför terror. Fortfarande. Samt att den palestinsk-arabiska sidan, ända sedan Israels återupprättande 1948, och dessförinnan, valde att förvägra judiskt självbestämmande och bestämde sig för att inte erkänna Israels rätt till existens. Därav alla arabiska anfallskrig och den fortsatta terrorismen. Inkl. efter fredsprocessen.
” Att inte se den Israeliska statens aggressiva agerande mot palestinierna, att bortse från tiotals år av ockupation, förtryck och förnedring för mig oförståeligt.”
- Du glömmer att ”ockupationens” existens är palestiniernas eget fel, och att endast de kan få den att upphöra. Lösningen är att terrorn upphör och att fred sluts med Israel, vars existens inom säkra gränser de skall erkänna. Det var inte Israel som avfärdade en tvåstatslösning 1947. Och det var inte Israel som orsakade situationen 1967. Och det var inte Israel som förkastade fredsavtalen och startade krig år 2000! ”Ockupationen” är en laglig temporär lösning till följd av att Israel vann ett självförsvarskrig som arabstaterna drog in landet i 1967. När anledningen till dess existens upphör så upphör också ”ockupationen”.
” FN beslutade 1947 att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat. Gränserna fastslogs, men har egentligen aldrig respekterats av Israel.”
- Sakfel. FN FÖRESLOG en delning. Den judiska sidan godtog förslaget trots att deras del blev mycket mindre än det juridiskt bindande San Remo-avtalet – och Nationernas Förbunds mandattext – tillägnade Israel.
De arabiska regimerna AVFÄRDADE delningsplanen, och därför skapades det aldrig någon palestinsk stat (trots att den judiska sidan hade erkänt en sådan). Dessutom fastställdes aldrig några gränser för Israel, som du skriver, eftersom araberna startade krig dagen efter Israels självständighetsförklaring. Det är förbluffande att du påstår att Israel aldrig respekterade ”gränserna” samtidigt som de invaderades av de omkringliggande arabiska arméerna! Och du kände kanske till att resolution 242 efter sexdagarskriget uppmanar parterna till FÖRHANDLINGAR om gränserna.
” Sedan 1967 ockuperar man stora palestinska områden”
- Varför nämner du inte kriget 1967?
” samma år begärde FN att Israel skulle lämna dessa områden”
- Det du talar om är resolution 242. Det är en icke-bindande resolution som ställer krav på BÅDA parterna: araberna skall sluta fred med och erkänna Israel. Israel skall återvända till gränser som kan bedömas som ”säkra”. Utan det ena blir det inte heller något med det andra. FN erkände Israels rätt att administrera de områden som landet vann i självförsvar (av vilka Västbanken, Gaza och östra Jerusalem dessförinnan var olagligt ockuperade av Jordanien och Egypten). Israel har prompt lämnat tillbaka 97% av områdena så fort fred slöts (Sinai till Egypten och delar av Jordandalen till Jordanien).
När fred sluts med palestinierna kommer de områden som inte behövs för ”säkra” gränser, eller med hänsyn till nya omständigheter såsom israeliska befolkningscentra så här tre decennier efter konstant arabiskt vägrande, också att överlämnas.
” Det blev aldrig så [överlämnande av områden]”
- Du kände kanske inte till att Arabförbundet 1967 antog följande rsolution: ”Inget erkännande av Israel, ingen fred med Israel och inga förhandlingar med Israel”.
” Gradvis, och mycket strategiskt, har man byggt upp fler och fler bosättningar i de ockuperade områdena.”
- Enligt internationell lag har båda parter anspråk på de omtvistade områdena. Arabisk bosättning har inte mer rätt än israelisk.
” Man kan aldrig försvara en självmordsbombare. Men man kan i viss mån förstå fenomenet. Desperata och förnedrade människor begår desperata och fruktansvärda handlingar.”
- All oberoende forskning visar att det inte finns något samband mellan “desperation”, fattigdom osv samt terror. Jag postade resultaten av de studierna, inkl. en som publicerats i DN, på min blog:
http://alunder.blogspot.com/2004/09/gran-greiders-terrorlogik.html
” Israel dödar palestinier, palestinier dödar israeler. Det är djupt tragiskt och en konflikt som på något sett måste få ett slut.”
- Jag håller helt med. Och jag tror att vi kan vara överens om att om palestinierna slutar med sitt våld så upphör allt våld. Och då kan förhandlingarna startas på nytt.
” Att lägga ansvaret ensidigt på en part leder ingen vart.”
- Kanske inte, men det är ett faktum att arabvärlden och den palestinska ledningen bär det absolut största ansvaret för den här tragiska konflikten. Även många arabiska experter understryker detta. De misstag som Israel har gjort har (och vilka jag naturligtvis inte stödjer) är mestadels felaktga svar på initial arabisk aggression och förkastande. Så om man är intresserad av KÄRNAN till problemen så bör man titta på detta sekel av arabiskt förkastande, hat, rasism, våld, krig och oresonlighet, samt det förödande diktatoriska ledarskap som kvaddat drömmen om samlevnad och fred i regionen.
” Palestinierna måste självklart upphöra med våldsdåden och börja lägga kraften på att bygga upp en egen, demokratisk nation.”
- Först ja. Inte EFTER ett israeliskt tillbakadragande, som du verkar antyda. Den läxan har de anhöriga till de tusentals mördade.och skadade israelerna lärt sig under de senaste fyra åren. Det är ju förnekandet av Israel, våldet och kigen som har varit orsaken till allt. Inte tvärtom. Allt detta fanns långt före ”ockupationen” 1967.
Det blev ett långt svar, men jag uppskattar dialog om detta.
Här är ett lästips. En historisk guide till Mellanöstern:
http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/campaigns/middle_east/xmidhome.xml
Mvh
Alicio
Visst kan vi ha en dialog, även om vi inte lär komma överens.
Det du inte verkar se är styrkeförhållandena. Vi har ett Israel med en armé, stridsvagnar och stort stöd från världens enda supermakt USA på ena sidan. På andra sidan har vi ett fattigt folk som tvingats leva i flyktingläger i tiotals år, som fortfarande lever under förtryck och förnedring. Ja, jag återkommer till begreppet "förnedring" för jag tror att det är en viktig drivkraft i det palestinska våldet.
Båda sidor begår vidriga våldshandlingar, men det är Israel som har kraften att ta initiativ. Det är Israel som kan säga (till att börja med) "nu bygger vi inga fler bosättningar". Och nej, att hävda att man har rätten till ett område gör inte automatiskt att man får den, bosättningar på ockuperat område går inte att försvara. Läs Genèvekonventionen!
Slutligen, dina ordval. Palestiniernas våld är "terror", samtidigt som du säger att Israel gjort "misstag". Var massakrerna i de palestinska flyktinglägrena Shatila och Sabra 1982, som Sharon med största sannolikhet gav sitt tillstånd till, ett av dess "misstag"?
"Det du inte verkar se är styrkeförhållandena."
1) Mot en terrorbombare på en buss hjäper inga stridsvagnar.
2) Under de arabiska anfallskrigen mot Israel har landet stått ensamt mot flera och numerärt helt överlägsna arabländr, utrustade från Sovjetunionen. Mot Israel förelåg embargo från bl.a. Frankrike, och USA stödde inte Israel förrän efter 1967
3) Styrkeförhållandet idag är följande: En terrorist mot en obeväpnad, icke ont anande civilperson.
4) Israel har gjort exakt de eftergifter nu räknar upp, samt många fler. Detta möttes med ännu mer våld och ett fyraårigt terrorkrig mot kvinnor och barn.
"andra sidan har vi ett fattigt folk som tvingats leva i flyktingläger i tiotals år"
- Därför att de omkringliggande länderna och Arafats har valt att låsa in människorna i flyktingläger, ja. Visste du att arabländerna fått miljarder i bidrag för att inlemma dessa människor i samhället, men vägrat? Visste du att palestinier i Libanon är förbjudna att jobba inom 70 olika yrken, inte får socialt understöd och aldrig kan få medborgarskap? När Israel ville bereda normala levnadsförhållanden för invånarna i "flyktinglägren" på Västbanken och Gaza så satte sig hela arabvärlden emot, och fick igenom en resolution i FN som förbjöd Israel att bygga normala bostäder åt dem. Det skulle ju göra rekryteringen av terrorister i de slitna "flyktinglägren" svårare...
"bosättningar på ockuperat område går inte att försvara. Läs Genèvekonventionen!"
- Konventionen har ingenting att invända mot frivillig inflyttning av israliska civila till de omtvistade områdena. Det är endast tvingad inflyttning som är förbjuden:
Artikel 49:
The Occupying Power shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies.
http://www.unhchr.ch/html/menu3/b/92.htm
"Var massakrerna i de palestinska flyktinglägrena Shatila och Sabra 1982, som Sharon med största sannolikhet gav sitt tillstånd till, ett av dess 'misstag'?"
- Operationen i Beirut var ett stort misstag. En israelisk kommission klandrade Sharon och några andra som "indirekt ansvariga" för att inte ha förutspått RISKEN för att kristna araber skulle vilja "hämnas" på palestinierna, och mörda kvinnor och barn (Arafats palestinska terrorister hade dessförinnan massakrerat invånarna i den kristna libanesiska staden Damour, och misstänktes också för att ha mördat Libanons nye premiärminister). Detta indirekta ansvar baserar sig på att israeliska trupper hade tagit kontrollen över Beirut då.
Men att påstå att Sharon hade givit sitt tillstånd till den arabiska massakern mot andra araber är befängd, och har aldrig kunnat bevisas.
Totalt sett dog 200 000 människor i Libanons 15 år långa inbördeskrig (där palestinierna var en aktiv del). En tid efter falangisternas massaker i Sabra & Shatila gick syrisk Amal-milis och mördade ungefär lika många i flyktinglägren Bureij al-Barajneh och Sabra. Massakern tystades ned.
Efter inbördeskriget utfärdade det Syrien-ockuperade Libanon en "amnesti" för ala krigsförbrytelser. Exempelvis ledaren för den kristna falangistmilisen som utförde massakern i Sabra & Shatila blev en framstående parlamentariker i Libanon. Syrien, som mördade tusentals i Libanon gick ostraffad. Palestiniernas barbari mot libaneserna gick ostraffat, liksom också drusernas.
Endast en anklagelse gjordes och görs: Sharons påstådda "ansvar" för vad libaneserna gjorde i Sabra & Shatila.
Något som naturligtvis aldrig erkänts eller kunnat bevisas internationellt.
Mvh
Alicio
Ett litet tillägg om flyktingarna:
Jag glömde att påminna om att det skulle finnas exakt 0 (noll) flyktingar om inte arabländerna hade startat sina krig mot Israel.
Jo, de judiska flyktingarna som kastades ut från arabvärlden från 1948, och som var lika många som de palestinier som lämnade Israel, hade fortfarande funnits kvar...
Nej Alicio. Nej. Styrkeförhållandet är i många fall stridsvagnar, en vältränad armé, missiler och helikoptrar mot barn beväpnade med stenar, civila, kvinnor och barn. Och ja, visst, mot sjuka, desperata självmordsbombare som i många fall inte ser någon annan utväg.
Du fortsätter att hävda att det är palestinierna själva (möjligen tillsammans med grannländerna) som bär det fulla ansvaret för situationen. Jag är ledsen, men det är så befängt att jag inte ens orkar bemöta det.
Om Shatila och Sabra: Israel (och därmed Sharon som var försvarsminister då), hade full kontroll över det område där flyktinglägren fanns. Man hade vakter utposterade som avgjorde vilka som fick gå in och ut ur lägren. Falangisterna hade helt enkelt aldrig tagit sig in om inte Israel och Sharon släppt in dem. (Eller genom att de tittade åt andra hållet, vilket innebär ett precis lika stort ansvar). Om detta har bland annat en svensk sjuksjöterska vittnat, hon jobbar visst på Södersjukhuset om du skulle vilja åka och fråga.
Falangisterna skulle gå in och gripa Fatahmän i lägret. De israeliska trupperna räknade inte automatiskt med att de skulle sätta igång och mörda oskyldiga!
Men Israel har lärt sig mycket, verkar det som, så idag är de beredda på vad som helst från sina opponenter i regionen. Och mycket riktigt har de ju sett och drabbats av vad palestinierna är kapabla till mot oskyldiga människor [här antar jag att du kommer att svara att "frustration" på något sätt skulle vara en godtagbar förklaring till att palestinierna - som lider mest av alla människor på hela jorden - massmördar civila]
Angående styrkeförhållande har jag svårt att följa ditt resonemang. Är det på något sätt så att den som är starkast alltid har fel, och den som är svagast alltid har rätt? Och beskriv gärna hur en mormor på väg till barnbarnen på en buss har ett övertag gentemot en terrorist med 20 kg sprängämnen runt midjan.
Du får också gärna ge exempel på när Israel skulle ha använt sin militära styrka - avsiktligt - mot civila, kvinnor och barn (som palestiniernas terrorister gör).
Och nej, jag har inte sagt att "det är palestinierna själva (möjligen tillsammans med grannländerna) som bär det fulla ansvaret för situationen".
Jag sade att de bär det absolut största ansvaret.
Jag tror vi får vara överens om att vi är oense i denna fråga! Kul att vi kan föra en civiliserad diskussion, trots allt.
Mvh
Alicio
Om man tror att falangisterna var i lägren för att gripa fathamän är man naiv. Jag är ganska säker på att Sharon, varken då eller nu, är sådan. När Sharon valde att kliva upp till Haram-al-Sharif den 28 september 2000 så visste han att det skulle utlösa oroligheter, han var inte naiv då heller. Han ville ha en intifada.
Till sist något som är så självklart att man aldrig någonsin skulle behöva känna sig tvungen att skriva det. Alla araber är inte självmordsbombare. Alla palestinier är inte religiösa extremister (många av dem är kristna) som drivs av önskan att bli martyrer.
Samma sak gäller förstås på den israeliska sidan. Också här drabbas många civila av konfliken, men också här finns religiösa extremister och våldsverkare. Människor som tycker att Israel ska bestå av hela Palestina och att araberna måste bort därifrån.
Upprepade gånger har Israel använt sin militära styrka mot just kvinnor och barn. Barn som skjuts i bröstet när de kastar sten på soldater. Hela kvarter som raseras av stridsvagnar för att ytterligare en mur ska byggas, eller för att Israel fått korn på någon terrorist. Tonårsflickor som blir sexuellt trakasserade vid gränsövergångarna. Svårt sjuka människor som dör i ambulansen för att den stoppats vid en vägpostering. Exemplen är många.
Din oförmåga att se båda sidor av den här konflikten gör mig ledsen. En vägran att ens försöka förstå och sätta dig in i den andra sidans situation är, om du ursäktar, grunden för extremism. Jag tror att du är smart nog att undvika den fällan.
Hej Pierre,
Du skriver att jag inte förstår den andres situation i konflikten. Men att säga, och med fakta visa, att den ena sidan bär ett större ansvar än den andra är inte att "inte se båda sidorna av situationen"! Det är helt enkelt att beskriva fakta för att kunna hjälpa parterna att LÖSA situationen. Om v ljuger för oss själva (och för dem) kommer problemen att bestå.
Jag förstår mycket väl vissa av det palestinska samhällets problem och de svårigheter under vilka många palestinier lever. Jag bara poängterar att deras korrumperade ledare till absolut STÖRSTA delen bär ansvaret för den situationen (även om det naturligtvis aldrig är 1 som har helt fel när 2 träter). Och jag skriver att jag inte har förståelse för den palestinska sidans sätt att hantera konflikten. Särskilt som det finns ett fredligt alternativ till deras förkastande och terror.
Du gör också en jämförelse mellan extremister på båda sidor. I det palestinska fallet säger du att inte "alla" är terrorister, medan du i det israeliska fallet poängterar att det "också" finns extremister...Intressant.
Men du bortser från det som gör situationen radikalt annorlunda: Israel är en rättsstat som griper och motverkar extremister i det egna samhället. Det palestinska samhället som är en vanskött diktatur där en våldsglorifierande hatkultur har odlats av egoistiska ledare och av religiösa fanatiker, UPPMUNTRAR, finansierar och genomför extremistdåd. Halas, Islamiska Jihad och Al-Aqsabigadernas Martyrer lever FRITT i området, inkl. bland civila, och har ett stort stöd, också i palestinska media/skolor/moskéer och i det civila palestinska samhället. Den palestinske premiärministern slöt nyligen ett samarbetsavtal med Hamas.
Hamas och Islamiska Jihad arbetar för ett krossande av Israel, en utplåning av judarna i området samt upprättandet av ett taliban-inspirerat islamistiskt kalifat på Israels ruiner.
Du beskriver några av de metoder som Israel har vidtagit i jakten på terrorister. Det är tragiskt att detta drabbar oskyldiga. Det instämmer jag i. Men du och jag är oense om vem som bär SKULDEN till detta (dvs den palestinska myndigheten och dess vägran att slå ner på mördarna som lever fritt bland civilbefolkningen och som varje dag planerar och genomför nya terrorattacker mot israeler).
Jag reagerade också på faktumet att du verkar vända dig själv ut och in för att dra fram den arabiska beteckningen på det som på svenska heter Tempelberget - judarnas heligaste plats och "tredje heligaste" plats i islam. Vi är oeniga om din analys av intifadans utbrott (som ledande palestinier som al-Nusseibe bekräftar var planerad i förväg), men jag antar att du inte anser att en israelisk jude har rätt att gå dit.
Om "frustration" och "provokation" skulle kunna användas för att förklara eller ursäkta massmord, hat, våld och förkastande så är det konstigt att somliga aldrig tillerkänner israelerna rätten att vara frustrerade och provocerade.
Intressant diskussion.
Det finns alltid flera perspektiv, och i en konflikt så tenderar man att välja sida. Jag brukar också föreställa mej bilden av tanks emot stenkastande barn - det är så orimligt att barn drabbas - det gör de ju av självbombarna också...
Som jag tänker så är det fel att ge igen. Och det gör båda sidor. Repressalier fram och tillbaka. Och om ena parten skulle vilja sluta med det så tror inte den andra på det och vill fortsätta ge igen för tidigare oförrätter. Och vilken statsman kan idag försvara inför folket att det är diplomati som gäller? Gäller diplomati i första (andra och tredje)hand någonstans i världen? Snarare makt och pengar...
Våld är fel. Alla som använder våld gör fel. Och om FN slutade ställa upp på att våld i vissa lägen kan vara rätt, så blev FN mer trovärdigt i mina ögon. Båda parter gör i mina ögon fel, de slåss om saken. Om de hade diskuterat istället i alla dessa år så hade de kanske vid det här laget kommit fram till något. Det är inte enkelt att komma överens i en konflikt - och det går inte smidigare om man använder våld som ett argument.
Våld är kontraproduktivt - i högsta grad.
Det finns både palestinier och israeler som håller med om det.
När lär vi oss att växa ur våldskulturen?
Alicio,
om man använder ditt sätt att resonera kan man lika gärna säga att det är Israels fel att Hamas har ett relativt stort stöd i det civila palestinska samhället. Israel skapar en desperat, ohållbar situation för folk, Hamas ser naturligtvis möjligheterna. Genom att erbjuda stöd och hjälp till vanligt folk blir de populära. Israels agerande skapar en grogrund för extremism.
När det gäller bosättningarna och Genevekonventionen hävdar jag att du har fel. Visst – Israels hållning är precis den du presenterar – men det internationella samfundet tolkar konventionen på ett annat sätt. Ett antal resolutioner från både säkerhetsrådet och FNs generalförsamling har bekräftat att bosättningspolitiken är olaglig.
Den palestinska myndigheten är idag otroligt svag. Vi har sett exempel på maktstrider och korruption och dessutom är det ju i realiteten ganska små områden som man har kontroll över, större delen av västbanken administreras fortfarande av Israel. Det som den palestinska myndigheten har kontroll över är ju små inhängnade öar, med bosättningar, armébaser och områden som kontrolleras av Israel mellan dem.
Att Israel är en relativt välordnad demokratisk rättstat gör ju bara att deras ansvar för att leda vägen fram till en lösning är än större. Om man fortsätter att behandla vanliga palestinier på det sätt man gör idag, om man fortsätter att bygga fler bosättningar osv, kommer det att vara mycket svårt att få någon förändring till stånd när det gäller vanliga palestiniers syn på fredsprocessen.
I onsdags sköt och dödade en Israelisk armépatrull en 11-årig flicka i hennes hem i Nablus. Fem män som också fanns i huset visade klara tecken på ett de blivit avrättade. Hur många "misstag" ska vi låta Israel göra?
Pierre,
Du skrev:
"I onsdags sköt och dödade en Israelisk armépatrull en 11-årig flicka i hennes hem i Nablus. Fem män som också fanns i huset visade klara tecken på ett de blivit avrättade."
Du blandar ihop flera olika händelser. Den unga flickan dödades i samband med en flera timmar lång beskjutning mellan fyra beväpnade palestinska terrorister från Al-Aqsabrigaderna och 1 från DFLP samt de israeliska soldaterna. Terroristerna hade tagit skydd bland civilbefolkning, vilket du kan läsa här.
I ovanstående Reuters-rapport från den 15/9 rodde man först att flickan dödats i samband med stenkastning mot soldaterna. Men i ett senare telegram i Ha'aretz uppges det fran palestinska källor att flickan träffades när ambulanspersonal evakuerade de döda terroristerna, och att skotten ska ha kommit fran en israelisk position. Pa basis av en israelisk undersökning säger armén att inga skott hade avfyrats mot flickan:
"According to Palestinian sources, an IDF unit operating in the Old City of Nablus early Wednesday surrounded 85-year-old Suhil Kilani's home, where five wanted terror suspects were holed up. During the operation, there were heavy exchanges of fire between the troops and the gunmen, lasting several hours, and during which four members of the Al Aqsa Martyrs' Brigade were shot dead. Also killed during the operation was a member of the Democratic Front for the Liberation of Palestinian, who was also wanted by the IDF.
It was during the evacuation of the bodies that the 11-year-old girl, Miram a-Nahla, was killed. According to family members, the girl and her mother were standing in the doorway of their home, shouting instructions to the arriving ambulances regarding the location of the bodies, when a shot was fired in the girl's direction. The bullet hit the girl in the chest and she later died in hospital.
According to the girl's family, the shot was fired from a position recently taken by the IDF, overlooking the girl's house. Military sources reported that a preliminary investigation showed that, while there had been two shooting incidents in the area at the time, no shots had been fired in the direction of the girl."
Det israeliska försvaret berättar om operationen här.
Apropa "avrättningen":
"In an incident in Jenin, four Palestinians were killed in an undercover operation at a garage in the north of the city. According to Palestinian sources, troops traveling in two vehicles descended on a garage belonging to a local man, just minutes after the arrival of the man's brother, a known member of Islamic Jihad. Also at the garage were two other men, both unarmed civilians, who had arrived to have their cars serviced. According to eyewitnesses, the undercover troops entered the garage and shots were immediately heard. After the shooting ended, the troops left the area, and locals discovered the four bodies. The IDF has not yet made any official comment on the incident.
Läs gärna ocksâ om den planerade dubbla självmordsbombningen som tvâ palestinska studenter planerade.
Angâende resolutionerna 446, 452 och 465 frân Säkerhetsradet: de är icke-bindande, och precis som resolutionerna frân Generalförsamlingen främst politiska ställningstaganden. De skapar inte i sig "olaglighet".
"det är Israels fel att Hamas har ett relativt stort stöd i det civila palestinska samhället"
Självklart inte. Palestinierna är vuxna, och ska känna till att det âr fel att vara rasister och att mörda. Och jag upprepar: terrorism och krig fanns lângt FÖRE palestinierna började tala om "ockupation" frân 1967 (de var ju dessutom ockuperade i 19 âr före dess av Jordanien och Egypten - utan att nâgon gâng ha identifierat sig själva som "palestinier" med rätt att starta en stat).
De förlorade de utplâningskrig de startade mot Israel, och försöker nu att attackera Israel diplomatiskt genom argumentet "ockupation" (som Israel erbjudit att avbryta i utbyte mot fred). De vill bli av med det lilla som âterstâr av "ockupationen" (som tillkom som ett resultat av deras egna krig), men UTAN att behöva sluta fred.
Det är detta som kallas "the phased plan", som du kan läsa om.
Ja, att den elvaåriga flickan blev skjuten i dörren gör ju situationen mycket mer begriplig... Eller inte. Ledsen att jag missade den detaljen.
"The phased plan" – du menar den som innebär att Israel lämnar fyra av hundratjugo bosättningar på Västbanken? Jag förnekar inte att det är ett steg i rätt riktning, och jag är mycket medveten om att även Sharon har problem med mer konservativa och extrema krafter i sitt eget parlament. Men kom igen, fyra av hundratjugo.
Återigen: Israel är ensamma om att tolka Genevekonventionen som de gör. FN-resolutionerna visar detta med all önskvärd tydlighet.
Du presenterar fakta och du presenterar tolkningar av fakta men du gör det ensidigt min vän. Jag tycker fortfarande inte att du har visat att du förstår vilket helvete många palestinier lever i. Varje dag. Så länge man inte förstår att man måste börja någonstans där tror jag aldrig att vi får se en lösning på konflikten.