september 2004 Archives

Hundratals brittiska arbetare som förlorat hela eller delar av sin pension tänker nu göra en "Full Monty" på riktigt. Under dagen kommer de att demonstrera samt strippa på stranden, som ett sätt att protestera att de blivit "strippade" på sina pensioner. När kommer bilderna?

Livet för minoritetsfolken i norra Vietnam, vid gränsen mot Kina, håller på att förändras. Fler och fler turister hittar fram till även avlägsna bergstrakter. Med turismen kommer både pengar, ett bättre liv för många och problem.

[Jag skrev den här artikeln efter min resa till Sapa i juli. Den är tidigare publicerad i Internationell Utblick nr 3/04.]

George Soros, stenrik finansman med välgörenhetsstiftelser över hela världen, gör nu ett inlägg i debatten inför presidentvalet i USA. Hans budskap är kort sagt att Bush i och med kriget i Irak givit sig in på en farlig väg, och att man inte kan rättfärdiga allt man gör med att man försöker bekämpa ondska:

The destruction of the twin towers of the World Trade Center was such a horrendous event that it required a strong response. But the President committed a fundamental error in thinking: the fact that the terrorists are manifestly evil does not make whatever counter-actions we take automatically good. What we do to combat terrorism may also be wrong. Recognizing that we may be wrong is the foundation of an open society. President Bush admits no doubt and does not base his decisions on a careful weighing of reality. For 18 months after 9/11 he managed to suppress all dissent. That is how he could lead the nation so far in the wrong direction.

Via Escaton.

Att hälsa på någon i Vietnam är inte så enkelt som att säga "hej" eller "god dag". För att det ska bli rätt bör man först räkna ut vilken status man har i förhållande till den andra personen och anpassa ordvalet efter detta.

Så där är det hela tiden. Ska jag tilltala någon som är yngre kallar jag dem för "em". Om de är ungefär lika gamla kallar jag dem för "anh" om det är en man eller "chi" om det är en kvinna. Om det är någon som är lite äldre, men som jag är bundis med kallar jag dem för "chu" (man) eller "co" (kvinna). Är det däremot någon som är äldre, obekant och med hög status kallar jag dem för "ong" eller "ba". Låter det krångligt? Det är det!

En av de första frågorna man får när man kommer hit och möter vietnameser är hur gammal man är. Inte så konstigt, det är ju en alldeles nödvändig kunskap för att kunna stoppa in mig i rätt fack i ovanstående hierarki. Nu är det ju i och för sig inte bara ålder som avgör, social status spelar också in. Tjejer blir oftare "em", killar oftare "anh", även om de är i samma ålder. (I älskande par är alltid killen "anh" och tjejen "em"). Folk som jobbar i serviceyrken, på barer och restauranger, eller som städare blir oftare "em" i andras ögon oavsett ålder.

Det är svårt att översätta de här orden, men "em" betyder väl ungefär lillasyster/bror, "chi" betyder syster, "anh" betyder bror osv. Jag blir kallas "anh Pierre" av kollegorna och svarar med "em" eller "anh", nästan alla jag jobbar med är yngre än jag.

Tilltalsorden används inte bara om den andra, utan också om en själv, som en ersättning för ordet "jag". Man kan säga "toi tich" som betyder "jag tycker om", men oftare hör man "em tich" om det är en yngre som talar med en äldre. Ännu tydligare blir det till exempel när våra anställda (som är runt 23-28 år gamla) ska hälsa och presentera sig för någon viktig myndighetsperson. Då plockas plötsligt tilltalet "chau" fram, som normalt bara används om barn... "Chau ten la..." ("Jag heter...")

Ja, det är krångligt. Och ja, jag har nog sagt fel hur många gånger som helst. Som tur är är folk ganska förlåtande mot utlänningar (som för övrigt hamnar högt på statusstegen automatiskt). Men det är ruskigt intressant att se hur ett lands kultur och språk speglar sig i varandra.

fallujah.jpg

Piloten: "I have numerous people on the street. Want me to take those out?"
Svaret kommer ögonblickligen: "Take them out."

Videon, som finns hos NewsGateway, är enligt uppgift tagen från ett amerikanskt F16-plan under en bombning av Fallujah. Bombsiktet är först riktat mot ett hus, men när piloten ser en grupp människor röra sig på gatan bombas dessa istället.

Någon som vet mer om videon? Är det civila som dödas?

Via Joi Ito.

Statewatch rapporterar att fem EU-länder nu gått samman och bildat en paramilitär styrka. Den går under namnet "European Gendarmerie Force" och består av 800 poliser och 2300 reserver. Poliserna kommer att rekryteras från Gendarmerie National (Frankrike), Arma dei Carabinieri (Italien), Koninklijke Marechaussée (Holland), Guarda Nacional Republicana (Portugal) och Guardia Civil (Spanien). Tony Bunyan, redaktör på Statewatch, säger i en kommentar:

"This is an ad hoc initiative taken by five states brings together armed para-military units, some of which are infamous for their behaviour at protests. The EGF will be acting in the support of the military in the name of the EU as a whole. Military plans and the new EU Constitution would allow this force to be used inside the EU as well as outside. What will be its 'rules of engagement'? What lines of accountability for its actions are there to be?"

Via Yelah.net

I oktoberupplagan av Fortune berättar Suns VD Jonathan Schwarz om varför han bloggar (och om varför han uppmanar företagets alla 32000 anställda att göra detsamma).

"Blogs are no more mandated at Sun than e-mail. But I have a hard time seeing how a manager can be effective without both."

Jonathan Schwarz är sannolikt den högst uppsatte inom affärsvärlden som bloggar. Hans blogg finns här. Bloggar från andra Sun-anställda hittar du här.

Bloggaren Aaron Swartz har börjat på collage. Att döma av hans beskrivning av de första två dagarna kan man väl säga att han inte riktigt känner sig hemma. Vi snackar initieringsriter på amerikanska collage (Stanford i det här fallet).

Här kan du läsa om första dagen, andra dagen, samt om den andra kvällen. Han skriver bland annat:

On the stage, the President repudiates our positive strategy and opens by bashing Harvard. (Well, “bashing” is open to debate. He asks “Do you think this would happen at Harvard?” I am beginning to think this might be a plus for Harvard.) Later he (or possibly someone else — it’s hard to tell) introduces us to “two of the most important words you will ever learn: Beat Cal.” The crowd goes absolutely insane and he leads us in cheers. (We do so well there is “an A for everyone”.) At times the unified cheering is actually sort of impressive in a dark way. I wonder if the university has a course in propaganda and the manipulation of crowds.

Intressant, och bitvis mycket underhållande läsning!

På gatan en strid ström av motorcyklar, cyklar, gatuförsäljare och en och annan bil. Att vänta på en lucka stor nog för att kunna korsa vägen är lönlöst, åtminstone på de stora gatorna, om du inte har tid att vänta ett bra tag. Att springa över vore troligen så gott som självmord, eller åtminstone en garanterat smärtfylld upplevelse. Så vad göra?

"Tänk på en vattenbuffel och rör dig likadant", sa hon, min nyblivna vietnamesiska vän.

Myndigheter i södra Vietnam har tvingat 65 internetkaféer att stänga sedan det uppdagats att kunderna både kollat på pornografi och regeringsfientliga sidor, rapporterar Reuters.

Myndigheterna har nyligen byggt upp en speciell polisstyrka som har till uppgift att kontrollera brott och spridningen av "förbjudet material" på internet. De 65 kaféer som nu fått stänga ligger alla i Ho Chi Minh city i södra Vietnam.

Landet har också en brandvägg (i praktiken en per ISP) som filtrerar all trafik på internet. Så vitt jag kan bedöma är det mest regeringsfientliga sajter (utländska dissidentgrupper osv) som är blockerade, men också exempelvis BBC:s sidor på vietnamesiska.

I fallet med de stängda internetkaféerna har myndigheterna dock inte använt sig av brandväggen eller annan elektronisk övervakning. Man har helt enkelt gått in på kaféerna och kollat igenom historiefilerna på de olika datorerna.

De senaste dagarna har det postats en hel del om Israel–Palestina-konflikten på några svenska bloggar. Efter att ha läst Alicios senaste inlägg måste jag kommentera.

Att, som Alicio gör, skylla hela problemet ("kaoset i Mellanöstern") på palestinierna är både historielöst och djupt orättvist. Att inte se den Israeliska statens aggressiva agerande mot palestinierna, att bortse från tiotals år av ockupation, förtryck och förnedring för mig oförståeligt.

I Vietnam är sex en privatsak. Svårigheten att diskutera frågan gör att sexualundervisningen är sorgligt eftersatt på många ställen. Resultatet är hundratusentals tonårsaborter och en tickande HIV-bomb. En av undomsklubbarnaklubbarna vi jobbar med här i Hanoi försöker hitta nya metoder för att hantera problemen.

[Texten är tidigare publicerad i tidningen Internationell Utblick]

Visible Thinking tipsar om en ny produkt från Vin & Sprit AB, ett bolag som är helägt av svenska staten.

Det övergår mitt förstånd hur staten kan försvara ett fortsatt ägande av ett företag som så aggressivt marknadsför alkohol. Lägg ner, eller sälj åtminstone skiten.

Till sist: skippa Absolut och kolla in Fria Drinkar i stället!

Uppdatering: kolla in dagens DN när du ändå är igång.

De senaste tio åren har 3,3 miljoner människor dött i ett inbördeskrig medan större delen av världen bara tittat på. Det är en mänsklig tragedi av ofattbara mått och ännu ett exempel på hur vi misslyckas med att hantera komplicerade konflikter.

Problemen i Kongo är inte nya. Efter att Belgien lämnat landet på 1960-talet, efter en grym kolonialtid under Kung Leopold II, utbröt blodiga inbördeskrig där både CIA och Belgien var inblandade. Värdefulla naturtillgångar, olja och diamanter (och numera coltan, som bland annat används i mobiltelefontillverkning) var en drivande kraft både då och nu.

Saker att älska med Hanoi

1. Luncherna på den lilla restaurangen runt hörnet från kontoret. Små plastpallar, låga bord, inrett med kakelplattor på golvet och flagnande färg på väggarna. Här äter man ris med valfria tillbehör, grönsaker, fläsk, kyckling, fisk för under fem kronor måltiden.

2. Kvällsturerna med motorcykeln genom staden. Runt 25 grader varmt, lagom med kortärmad skjorta. En tur bort till fiket vid Hoan Kiem-sjön kanske.

3. Den gamla staden. Vindlande smala gator, nästan omöjligt att lära sig hitta. På en gata säljs bara traditionell medicin, på en annan leksaker och på en tredje finns klockor.

4. Marknaderna. Vimmel och högvis med fräsch och otroligt billig mat.

5. Gatuförsäljarna. Man behöver egentligen inte gå ut på stan för att handla, väntar man ett tag utanför porten kommer det mesta man kan tänkas behöva förbi. Hela soppkök bärs i två korgar över axeln, cyklar används till att sälja allt från blommor och sandaler till klibbigt ris eller sockervadd.


Saker som är svåra att älska i Hanoi

1. Grisslakteriet några hus bort. Varje morgon halv fem kan man höra grisar skrika ut sin dödsångest. Märkligt nog vänjer man sig efter ett tag.

2. Bussarna. Jag är helt för en utbyggd kollektivtrafik, det behövs verkligen här, men när busschaufförerna kör i den smått kaotiska trafiken som om bara de var där blir det jobbigt.

3. Fukten. Efter att ha varit borta i några veckor (och därmed inte kört luftkonditioneringen) kom jag hem till en lägenhet där både lakan, byxor och skor hade möglat.


Apropå att läsa bloggar med ett kritiskt öga: Quentin Tarantino har börjat blogga. Eller kanske inte. Hans publicist sägs ha dementerat. ("Quentin hardly knows what a mouse is.")

Underhållande läsning är det i alla fall.

loesje.jpg

Jag minns när Loesje kom till Sverige. Jag bodde i Linköping då, och det var där de första affischerna dök upp. Plötsligt satt de bara där, enkla affischer, svarta bokstäver på vitt papper. I all sin enkelhet var de fantastiska och ofta otroligt kloka.

Loesje finns kvar, fortfarande baserade i Linköping men med anhängare över hela Sverige. De senaste åren har jag inte sett så mycket av dem på de platser jag bott (och definitivt inte här i Hanoi), så det blev ett kärt återseende när jag hittade Loesjes sajt (via MixMax ).

Affischerna finns att ladda hem som PDF:er. Ladda hem, köp en bunke med tapetklister och ge dig ut och klistra.


(Klicka för större bild.)

Wow, en artikel jag skrev när jag var i Sapa i juli är nu publicerad i den vietnamesiska tidningen "Giao Duc & Thoi Dai" (Education & the Times på engelska). Det är en tidning som ges ut av det vietnamesiska utbildningsdepartementet. Vi samarbetar med dem i vårt arbete här, och det lilla honorar som jag får för artikeln går direkt vidare till projekten.

imac0908.jpg

"...what you get for that money is quite possibly the coolest personal computer yet created." Från TIME.com

Den är vacker, den är tillräckligt snabb, den är tyst, den går att hänga på väggen, man kan få nätverk, mus och tangentbord trådlöst... Vill ha.

Tusen döda

TrackBacks (0)

Apropå nyheten om att antalet döda amerikaner i kriget mot Irak nu överstiger 1000: en dikt av den brittiske poeten Bernard Spencer. (Dikten är skriven på trettiotalet, vilket är svårt att tro. Historien upprepar sig.)

I read of a thousand killed.
And am glad because the scrounging imperial paw Was there so bitten:
As a man at elections is thrilled
When the results pour in, and the North goes with him And the West breaks in the thaw.

(That fighting was a long way off.)

Forgetting therefore an election
Being fought with votes and lies and catch-cries And orator's frowns and flowers and posters' noise Is paid for with cheques and toys:
Wars the most glorious
Victory-winged and steeple-uproarious
... With the lives, burned-off,
Of young men and boys.

Via Slate,

ignorance-hollybud.jpg
Protestbild från thaitemple.org.

Både i Thailand och i Sri Lanka har det protesterats vilt mot Phillippe Calands nya film Hollywood Buddha. Anledningen är att filmskaparna varit okänsliga nog att göra en affisch för filmen där huvudpersonen sitter på huvudet av en Buddhastaty. Inte så smart om man vill fortsätta vara kompis med buddhister kan man säga.

Regissören har nu bett om ursäkt och en ny filmaffisch kommer att presenteras inom kort.

Avskaffa manligheten!

Kommentarer (5)

Karolina Ramqvist skriver i senaste numret av Arena om att det är dags att avskaffa manligheten som norm. (Tyvärr finns bara inledningen på webben). Läsvärt!

27 bilder från Life-boken "100 photographs that changed the world".

Via Justin Blanton.

Läste hos Erik och i DN att Errol Morris film "The Fog of War" nu gått upp på Zita i Sverige. Se den.

Själv såg jag den för något halvår sedan (på dvd) här i Hanoi. Det var en märklig känsla, McNamara sitter där i filmen och förklarar varför USA bombade och dödade två miljoner av ett folk jag lärt mig älska. Det är svårt att se filmen utan att samtidigt se ondskan personifierad i dessa makthavare. Lyndon Johnson, Richard Nixon, Robert McNamara själv.

Samtidigt får man en insikt om att det naturligtvis inte är så enkelt. Både i filmen och i sin självbiografi beskriver Robert McNamara (som själv ofta beskrivs som arkitekten bakom hela Vietnamkriget) kriget som ett gigantiskt misstag, baserat på okunskap och ett antal missföreställningar. Det var ignorans, dåliga underrättelser och rädsla som låg bakom många av besluten att trappa upp antalet soldater, de blodiga slagen, bombningarna och den kemiska krigföringen.

Rädslan för kommunismen var enorm. Det här var kalla krigets värsta tid, inte långt efter Kubakrisen och ledarna i USA såg att allt fler länder, speciellt i sydostasien höll på att falla i kommunisternas händer. Det talades mycket om dominoeffekter och att man måste sätta stopp någonstans.

Det samtliga presidenter som var inblandade i Vietnamkriget (Kennedy, Johnson och Nixon) inte kunde förstå var detta: vietnamesernas krig var i första hand inget fälttåg för kommunismen, det var ett befrielsekrig. Man såg inte att Vietnam, efter lång ockupation av Frankrike, Japan och slutligen USA, bara ville ha sin frihet tillbaka och att kommunisterna råkade vara de som hade kraften att mobilisera folket.

Man såg inte Vietnams tusen år långa konflikt med jätten i norr – Kina. I stället var man övertygad om att Vietnams kommunister inte var något annat än en del av Maos rörelse. Man såg inte (åtminstone inte till en början) det enorma folkliga stöd som fanns för befrielsekampen även i södra Vietnam, där man räknade med att få folket på sin sida.

Ignoransen var enorm hos de styrande i USA. Man valde att inte lyssna på de verkliga experter på området som man faktiskt hade. Istället såg man bara de fakta som passade in. Misstaget var inte bara okunskap, önskan om världsherravälde spelade tveklöst en roll.

Det kanske mest slående med filmen är alla paralleller med det som händer idag. Regissören Morris säger det själv: "Det var inte meningen om att det skulle bli en film om dagsläget, men det blev det".

Se den.

Nu ligger min artikel om bloggar ute på ETC.se. En del av er minns kanske mina frågor till den svenska bloggsfären. Jag har inte citerat någon direkt i artikeln, men jag har haft stor nytta av svaren, så tack så mycket!

För någon vecka sedan släpptes Skype för OS X. Det funkar utmärkt och kommer göra mitt liv bra mycket enklare!

Skype är ett VoIP-program (Voice over IP) som gör att man enkelt och gratis kan ringa till andra som har Skype installerat. Ljudet är bra (lite beroende av bandbredd såklart, men det funkar med 33.6-modem), och är enkelt att ha att göra med. Programmet finns nu till många plattformar (Windows, OS X, Linux, Pocket PC), vilket hittills har varit ett problem i VoIP-världen.

Via tjänsten SkypeOut kan man dessutom ringa till vanliga telefoner över hela världen. Att ringa till Sverige från Vietnam kostar mig mindre än 16 öre i minuten!

Det enda jag saknar just nu (det är trots allt en beta som släppts) är stöd för att använda mitt bluetooth-headset tillsammans med Skype. Det funkar utmärkt med iChat, hur smidigt som helst.

Ladda hem här! Min Skypeadress är pierreandersson.


Oberoende Nyheter skriver om hur en domstol i Iran just dömt en sextonårig pojke till döden. För mindre en en månad sedan hängdes en sextonårig flicka offentligt i landet. Jag mår illa.

Tillbringade delar av dagen på ASEM People's Forum som arrangeras här i Hanoi i dagarna. Konferensen är ett slags förmöte till de "riktiga" förhandlingarna där EU och ASEAN träffas i början av oktober, fast nu är det organisationer och olika sociala rörelser som träffas istället.

Det som var mest givande var ett seminarium om media och demokrati. Trots alla olikheter mellan länderna var ändå panelens medlemmar (journalister från Frankrike, Filippinerna och Thailand) rörande överens om att trycket från marknaden är ett verkligt hot mot den pressfrihet som är en av beståndsdelarna i en verklig demokrati.

– Representativ demokrati bygger på principen om informerade medborgare. När media nu går mot ett allt ytligare och snarast fördummande innehåll är det ett stort hot mot demokratin, sa Shiela Coronel, en av Filippinernas främsta grävande journalister.

Den franske journalisten Richard Werly menade att problemen är störst inom tv och radio och att situationen i tryckt media ännu är något bättre. Men även där finns hot:
– I stort sett alla dagstidningar i Europa slåss med en dålig ekonomi. Jakten på reklamintäkter påverkar alla tidningar, även de stora institutionerna som Le Monde och The Guardian, det är inte bara tabloiderna som förändras för att locka fler annonsörer.

Tyvärr tog ingen av dem upp konsekvenserna av nya internetbaserade media. Personligen tror jag att till exempel bloggar har en viktig roll att spela här. Oavsett om man vill kalla bloggarna för journalistik eller inte (jag tycker att man in många fall kan det, Blind Höna tycker inte det) kan de hjälpa till att fylla ett allt större gap på vägen mot samhället med de informerade medborgarna.

Utdrag ur ett tal som George W Bush höll den 5 augusti i år:

"Our enemies are innovative and resourceful, and so are we. They never stop thinking about new ways to harm our country and our people, and neither do we."

Ursprungligen funnet hos Rickard Ericsson.

Uppmärksamma läsare märker att jag ändrat utseendet på sajten. Ok, bara en aning, men ändå. Har bytt typsnitt på brödtexten från Georgia (serif) till Lucida Grande (sansserif), justerat lite avstånd och storlekar, tagit bort linjer, gjort texten en gnutta mörkare mm. Förhoppningen är att det ska bli mer läsbart. Är medveten om att det fortfarande ser otroligt mycket bättre ut i Safari (eller någon annan webbläsare för OS X) än i IE på en Windowsburk. Tough luck. (Tips: Mozilla för Windows är ett bättre alternativ, som dessutom följer webbstandards.)

Och så har jag passat på att uppdatera om-sidan också. Konstruktiva synpunkter är alltid välkomna, jag famlar fortfarande i webbdesignmörkret här.

Den som aldrig upplevt ett riktigt tropiskt regn vet inte vad en regnskur är. Plötsligt ter sig även de värsta nordiska skyfallen ganska harmlösa.

Regnet börjar ofta plötsligt, men ändå sällan som en direkt överraskning. Jag menar, folk vet ju om att det är regnsäsong och man har ju alltid med sig regnponchon i moppens bagagekorg. Oftast hinner man in under tak innan man är helt genomsur.

Det regnar nu. Gatorna är nästan tomma, sånär som på en och annan bil och några tappra motorcykelförare som måste fortsätta transportera vad det nu är de transporterar. Gatuförsäljarna har smitit under någon presenning, folk står och väntar inne i affärer eller busskurer på att det ska gå över.

Ljudet är det första man tänker på. Smattret mot hustak, träd och gator kan vara öronbedövande. Som om man satt mitt inne i ett vattenfall. Ja, det är ju det man gör. Och så doften. Det luktar jord och både fuktigt och rent på en gång. Lite som nyupptagna rödbetor.

Dagvattenbrunnar, diken och trottoarkanter är oerhört väl tilltagna i Hanoi. Överdimensionerade med svenska ögon, ändå dröjer det inte många minuter innan vattnet börjar samlas på gatorna. Till en början som strömmar längs med kanterna, allt stridare och djupare ju längre det pågår. Lite senare börjar hela gator vattenfyllas och det är inte längre svårt att förstå varför de bygger så höga trottoarer.

Det regnar nu.

Att säga att Vietnam är präglat av konfucianismen är ingen överdrift. Det finns nog saker som är bra med det (synen på utbildning som något oerhört viktigt till exempel) men i många fall kan det också vara tragiskt förlamande.

På många sätt går konfucianismen och kommunismen hand i hand här. Konfucius läror bidrar än idag till att cementera ett oerhört hierarkiskt samhälle där det alltid finns någon annan som sitter över dig och bestämmer. Förr var det kejsaren, nu är det kommunistpartiet. På samma sätt cementeras familjerelationer, storebror bestämmer över lillasyster, pappa bestämmer över mamma.

Därför är det inte utan glädje jag läser om unga poeter i Vietnam som vågar sticka ut och göra något som bryter mot rådande normer. De skriver poesi med slang, svärord, de skriver som man talar, de använder gatans språk.

Poesi i Vietnam ses traditionellt som något som ska vara vackert och som ska underhålla och förnöja. Det här är någonting annat och självklart väcker det reaktioner. Inget av förlagen (alla är statliga) har gett ut gruppens dikter, de har istället kopierat upp samlingarna i små upplagor. Gruppen, som kallar sig för "Öppna din mun" har arrangerat poesiläsningskväller i Ho Chi Minh City som var otroligt populära innan kulturpolisen förbjöd dem att fortsätta.

Jag misstänker att Krister Nylander, boende i Bollstabruk, blev en aning förvånad när han fick böteslappen i brevlådan. Där stod registreringsnumret och den korrekta modellbetäckningen på hans snöskoter, kravet gällde en felaktig parkering i Warwick, England.
– Skotern står ute i ladan, den har aldrig varit utanför Sverige, säger han i en kommentar till BBC News.

Boten är utfärdad av Euro Parking Collection, ett företag i London som ägnar sig åt att driva in parkeringsböter på utlandsregistrerade fordon. Deras affärsidé verkar bygga på att skicka ut felaktiga böter och hoppas på att folk inte orkar bestrida dem.

Liknande berättelser finns i Norra Västerbotten och Aftonbladet.

Reportrar utan gränser skriver i en rapport om att Yahoo hjälper den kinesiska regimen att censurera internet. I ett försök att behålla sitt grepp om den kinesiska internetmarknaden har de infört begränsningar i både sökmotorn och i diskussionsforum.

Om man på den kinesiska versionen av Yahoo söker på "Taiwan independence" fås inga träffar och om någon försöker göra ett diskussionsinlägg i samma ämne kommer det aldrig upp, enligt rapporten.

Kommentarer