Jag såg just en dokumentär om en grupp läkare som jobbar för Médecins Sans Frontières (Läkare Utan Gränser) i Sierra Leone. Det första som slår en är förstås vilket omöjligt men ändå fantastiskt jobb de gör. De räddar liv, men tvingas samtidigt se på när hundratals, kanske tusentals dör. Resurserna räcker inte. Läkarna tvingas ta fruktansvärda beslut; vilka ska räddas och vilka lämnar vi till en mer eller mindre säker död?
En annan sak man slås av är hur det i vissa delar av världen blivit nästan normalt att barn dör. Det är ställen där nästan alla familjer förlorat ett eller flera barn, och det är så jävla jobbigt att bara överleva att det knappt blir någon energi över att sörja. Vi lever i en sjuk värld.
Leave a comment