Dao-flickor i Muong Hum
Efter en nästan sömnlös natt på tåget (jag låg högst upp och luftkonditioneringen i taket var ovanligt kraftfull, brr) är jag tillbaka i Hanoi efter fyra dagar i Sapa med omnejd. Det var svårjobbat, mest på grund av språket. Det är svårt att hitta guider som pratar mer än några ord av något minoritetsspråk, och ute i byarna kan det vara svårt att hitta någon som kan mer än några ord vietnamesiska. Men efter ett ha besökt ett antal byar, hälsat på hemma hos familjer och pratat med folk på marknaderna tror jag att jag har tillräckligt för att få ihop ett intressant reportage. Mer om detta senare, tills vidare får ni hålla tillgodo med några bilder. (Klicka på länken nedan för att se resten av bilderna).
Pai gifte sig när hon var femton år. Nu är hon nitton och har två barn. Liksom många andra H'mong-kvinnor i området bidrar hon till familjens försörjning genom att sälja hantverk på marknaden.
H'mong-kvinna på marknaden i Muong Hum.
Morgon i Sapa. Bussarna från Lao Cai anländer vid sjutiden och H'mong-flickorna gör sitt bästa för att bli kompis med turisterna i hopp om att få sälja något senare.
I byn Ta Phinh bor ett 25-tal familjer. Majoriteten av dem tillhör Dao-folket.
Hemma hos en Dao-familj i Ta Phinh
Jag var i Sapa för ett par år sedan och minns det som väldigt vackert. Turismen hade tyvärr tagit lite överhand i byn och mycket gick ut på att sälja, sälja, sälja.
Men det är en väldigt fin by som ligger fantastiskt vackert placerad bland bergen. Vi hade inga problem att hitta en engelskspråkig guide. Det fanns massor med unga tjejer som arbetade som guider och som pratade jättebra engelska. Desvärre struntar de i skolan för de tjänar så bra pengar på att guida turister. Men de lär sig nog en hel del av att prata med människor från andra delar av världen också.
Hmm, tror dessutom att jag känne igen Pai som du har kort på. Tror hon är kompis med tjejen som var vår guide.
Visst – turismen i Sapa har ökat rejält de senaste åren. (De riktiga hardcore-ryggsäcksluffarna verkar numera föredra Bac Ha eller andra mindre ställen med färre pizzerior...) Men turismen är ju på gott och ont. Den drar pengar till stan och många familjer slipper den mest akuta fattigdomen. Det svåra är ju att hitta en balans. Artikeln jag håller på att skriva handlar lite om det.
Inser att jag skrivit "minoritetsfolk" när jag menade "minoritetsspråk" ovan. Det är lätt att hitta engelskspråkiga guider, men svårare att hitta de som pratade både Dao och engelska till exempel.
Ja, det är säkert inte helt enkelt. Och det är säkert en av baksidorna med turismen.
Men som du säger, turisterna är ju på både gott och ont. Guiderna tjänar bra pengar som kan hjälpa till att höja levnadsstandarden för familjerna.
Säg gärna till när artikeln är klar. Skulle vara intressant att läsa.
Lovar att lägga ut den här så fort den är publicerad!