Begravningen

I två dagar har jag hört det. Ljudet av de traditionella vietnamesiska instrumenten när de spelar de långsamma och lite sorgliga tonerna som hör till en begravning. Strax efter soluppgången börjar det. Med bara några korta avbrott fortsätter det hela dagen. Musikerna verkar otröttliga, liksom begravningssällskapet. Med vita band knutna runt sina huvuden dricker de sprit, äter, pratar och dricker lite mer.

Själv ligger jag i sängen och väntar på att kvartsfinalen i EM, Sverige-Holland ska börja. De håller till i ett tält en bit bort på gatan, och även om jag stänger alla fönster och dörrar hör jag musiken och deras tidvis högljudda samtal. Inte ens teven tar bort ljudet.

Det är sällan helt tyst här. Varje lördagsmorgon vaknar jag klockan sex av kommunala högtalarmeddelanden. Exakt vad de säger vet jag inte, min vietnamesiska är fortfarande för dålig, men man säger mig att det är allt från anti-knarkpropaganda, till uppmaningar om att inte skaffa hund (de sprider tydligen sjukdomar).

Kvartsfinalen börjar kvart i två i natt. Kanske är begravningen klar då.